Våra vattenmiljöer

Här om dagen mötte jag en invandrarfamilj som lastat kundvagnen full med vattenflaskor. Jag förstod att i deras gamla hemland var inte kranvattnet drickbart. Näsvis som jag är försökte jag förklara att vattnet i våra kranar är ok och att köpa dricksvatten är en helt onödig kostnad.

Ok, i Sverige har vi bra dricksvatten, men hur behandlar vi egentligen vårt brunnsvatten Mälaren?

En allt intensivare smutsig sjöfart och rester från avlopp och deponier som sipprar ut i vattnet hotar stockholmarnas, västeråsarnas… dricksvatten.

Sjöfart
Mälaren, en allt viktigare transportled, kräver miljövänligare sjöfart. Fartyg som drivs med smutsiga restprodukter från raffinaderierna måste succesivt byggas om till fossilfri drift. På vägen dit krävs satsningar på energisnålare teknik. Företaget ”Climeon” har utvecklat en teknik där låg värme, 80 till 120 grader omvandlas till el. Värmen i avgaserna försörjer fartygen med el och elöverskottet lagras i batterier som gör att motorerna kan slås av i hamn och lokala elnät behöver inte kopplas på.

Varför inte ställa krav på alla fartyg som angör Mälarhamnar på installation av en sådan utrustning? Det borde gälla alla hamnar runt Östersjön.

Fossilfritt Mälaren
Facebookklubben ”FOSSILFRITT MÄLAREN”, vänder sig i första hand till småbåtsägare men även där dyker intressanta visioner gällande annan trafik upp, t:ex.fossilfri färjetrafik i Stockholm inom ett år. Fartygstrafiken kan bli svår att klara med enbart eldrift. Vind- och solenergi omvandlad till vätgas eller amoniak kan bli drivmedel i den framtida fossilfria sjöfarten.

Fisktrappor i stället för rivning dammar
Länsstyrelserna arbetar frenetiskt för att få dammarna i våra vattendrag rivna. Fisken måste kunna vandra upp i vattendragen för föryngring och uthålliga bestånd. Lovvärt, men varför inte satsa skattepengarna på fisktrappor i stället för löner till nitiska tjänstemän? Fisktrapporna i Hedströmmen och vid Westerkvarn i Kolbäck visar på ett fint ansvarstagande från Mälarenergi.

Mindre intensivt fiske leder till mer fisk och bättre ekonomi.
Utvecklingen mot ett ekonomiskt hållbart fiske måste börja med satsningar på goda fiskbestånd. I dag sköts det mestadels urdåligt. Men det finns goda exempel att följa. Se bara hur yrkesfiskarna på Hjälmaren och Mälaren ökade maskstorleken på näten och hur det påverkade fisket. På bara några år mångdubblades fångsten.

Ett annat exempel på framgångsrika satsningar kan hämtas från Island. År 1975 flyttade Island gränsen för internationellt fiske från 50 till 200 sjömil från land. Fiskebestånden måste få möjlighet till reproduktion. Reformen kritiserades hårt av bland annat Norge och England som förlorade möjligheter att fiska på de här vattnen, men för fiskebeståndet var reformen en stor vinst. Ett växande bestånd av allt större torsk försörjer oss i dag med torskfiléer och rom som vi konsumerar i form av kaviar. Satsningar på bättre miljö blev en lönsam affär.

På 1990-talet motionerade jag i riksdagen och krävde att trålfisket i Östersjön skulle förbjudas. Redan då skedde en urskillningslös tömning av liv i havet. På EU- nivå betraktas fisk från Östersjön som giftig. Den får inte säljas som matfisk i länder som saknar kust mot Östersjön. Fångsten går till Danmark där den mals och späds ut med soja. Utspädd, till ur giftsynpunkt godkända nivåer, blir den sedan föda till lax i norska laxodlingar. Rovfisket fortsätter, ett miljömässigt och ekonomiskt haveri.

Havsbaserad vindkraft kunde vara bra för ett ökat fiskbestånd. Kraftverken skulle hindra trålarna att ta sig fram. Nya fiskebestånd skulle bidra till ett återuppståndet kustnära fiske.

Jonathan Jeppsson beskriver i boken ”Åtta steg mot avgrunden” hur människan är på väg att förstöra livsbetingelserna på jorden. Det handlar om ett Medelhav som håller på att tömmas på fisk, det handlar om städer i Indien där vattnet tryter. Om vi inte väljer vägar till bättre hantering av miljön återstår bara katastroferna. Vi måste ta på oss ansvaret för vårt närområde.

Carl Olov Persson
F. d. riksdagsledamot för Västmanlands län, före detta ledamot i Fiskeristyrelsen, numera Havs- och Vattenmydigheten.