Fyra år med Jonna i ledningen

Jag möter Jonna Lindman på hennes arbetsrum i kommunhuset i Arboga. Hon är moderat, kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande sedan den 1 december 2020. Då valde hennes företrädare att avgå mitt i mandatperioden.

Varför är du moderat?

– Valfrihet är jätteviktigt för mig. Jag tror inte att en enda gemensam lösning för oss alla är den bästa lösningen. Du behöver din lösning, jag behöver min. Frihet är så viktigt.

Vilken moderat/konservativ politiker har inspirerat dig mest?

– Arvid Lindman, före detta statsminister och partiledare. Han var en modern och pragmatisk politiker. Skicklig på att samarbeta med politiska motståndare. Arvid Lindman var min mans farfars far.

Vad vill du med Arboga?

– Våra målområden är inspirerande livsmiljö, inspirerande lärande och arbete, inspirerande organisation. Tillsammans skapar detta vår vision: Arboga – plats för inspiration.

Politiken kan man följa i medierna hela tiden. Jag är mer nyfiken på Jonna Lindman som person. Vi börjar att samtala om henne, sedan får politiken komma in i vårt samtal.

Berätta om dig själv!

– Jag är född och uppvuxen på Åland. På den tiden var det bistert på Åland. I dag är det tvärtom. Åland blomstrar. Min pappa Runar var boktryckare och hade ett företag som gått i konkurs. Han sökte jobb i Sverige och blev erbjuden tre jobb – i Motala, Strängnäs och Arboga. Vi hamnade i Arboga för att pappa vid anställningsintervjun blev erbjuden lägenhet samtidigt. Familjen flyttade då hit, när jag var 3 år gammal. Mamma hette Edna och var hemma tills jag blev 17 år. Då började hon att arbeta i vården. Jag har ett äldre syskon, Katharina, och ett yngre syskon, Rickie. Vi hamnade först i lägenhet på Österled. Några år senare köpte pappa och mamma en villa på Violinvägen i orkesterområdet.

Du är mellanbarn i familjen – hur har det format dig?

– Att jag var mellanbarn har format mig till att bli diplomatisk, att kunna förhandla.

Hur var din skolgång?

– Jag hade höga betyg i nästan alla ämnen i skolan. Mina favoritämnen var historia, religion och samhällskunskap. Jag gick på Vasagymnasiet i Arboga, ekonomisk linje.

Vad hände sedan?

– Det var mycket lättare att få jobb på den tiden. Jag jobbade först på Försäkringskassan i ett år. När FMV Marknad behövde praktikanter sökte jag och fick börja arbeta där. Jag fick jobba med att ta fram broschyrer, skriva åt cheferna, springa och vara mellanhand mellan tryckeriet och avdelningen. 1983 kom den stora uppsägningen och jag fick sluta. Då tänkte jag och en kompis att åka till Åland. Våra planer var att försöka få jobb där. Men ödet hade andra planer…

– Jag har en nära vän i Arboga, Paula. Hennes mamma hade köpt en Gunilla Pontén-kappa, som skulle hämtas i Stockholm. Paula hade sin pojkvän i Stockholm, som hette Christian. Vid detta tillfälle kom vi att bo kvar hos Christians granne och bäste vän, som hette Staffan.Vi satt och tittade på film när Staffan kom hem från jobbet. Han blev kär i mig direkt, jag var mer avvaktande.

Men – när flickorna åkte hem till Arboga kom Jonna till insikt. Staffan var ju exakt den kille hon ville vara ihop med.

Paulas familj hade en årlig, stor fest på Stadsgården i Arboga. Då sågs Jonna och Staffan på nytt. Då var attraktionen omedelbar och ömsesidig.

– Detta var den 8 oktober 1983. Jag var 19, Staffan var 21. Några dagar efter festen åkte vi till Stockholm för att träffa hans mamma.

Vem var hans mamma?

– Hon hette Anita Lindman och var känd för ett mycket populärt barnprogram – Anita och Televinken. Hon bodde i USA men kom till Sverige då och då och spelade in ett antal avsnitt av Televinken i taget. Hon fick flyga Business Class, stanna några veckor och hälsa på, och flyga hem till Kalifornien igen. Ungefär som Philip Hammar i dag, som bor i Los Angeles och jobbar i Sverige…

Jonna berättar om första mötet med Anita i radhuset i Ektorp i Nacka.

– Jag ville genast krama om henne. Det kändes ju som om jag alltid känt henne eftersom jag sett henne så mycket på TV. Anita föreslog att jag skulle följa med till USA, hon var beredd att betala min resa. Jag var stolt och tackade nej till att få resan betald. Jag sålde min röda Mazda 323 och fick 18 000 kronor. Då kunde jag betala min USA-resa själv.

Jonna fick problem med sitt amerikanska visum. På ambassaden misstänkte man att Jonna skulle jobba som au-pair och försöka stanna kvar i USA. Men Staffan, som var med, övertygade tjänstemannen.

– Tror ni att jag skulle lämna kvar min älskade flickvän i USA?

Jonna Aalto, som hon hette då, fick sitt visum.

Anitas pappa hette Uno Lamm. Han var teknologie doktor och jobbade åt ASEA. Han hade 90 världspatent. Han kom bland annat på hur man omvandlar växelström till likström. Han fick ett stort uppdrag i USA – att dra en kabel från ena delen av kontinenten till den andra. Detta klarade han så bra att han blev hedersmedborgare.

Familjen bodde i San Francisco. Alla i Kalifornien hade pool. En av Uno Lamms uppfinningar var en klormaskin, som Anitas man Göran åkte runt och sålde med stor framgång.

– Det var fantastiskt att Staffan och jag fick börja utveckla vår kärlekshistoria i Kalifornien…

Jonna och Staffan kom hem, han började som chaufför på Tekniska Roteln inom Stockholmspolisen. Jonna fick också jobb där, först på avdelningen ”misstänkta registret”, sedan till något som hette ”spärren”.

Jonna och Staffan gifter sig, men efter några år blir båda trötta på att sitta i bilköer mellan Nacka och Stockholm. Jonnas syster Katharina i Arboga jobbade i MQ-butiken i Arboga. Hon blev erbjuden att ta över butiken. Det ville hon, men inte ensam. Så Jonna hängde på och systrarna köpte butiken.

– Jag hade ju ingen erfarenhet från butik och handel. Men jag hade ju gått ekonomisk linje och kunde bokföra.

24 år gammal flyttade Jonna tillbaka till Arboga med Staffan och blev företagare för första gången, 1988. Staffan fortsatte sin karriär inom polisen och är i dag poliskommissarie. Jonna födde familjens första barn, Stephanie. 1993 avvecklade systrarna butiken och året därpå föddes sonen Alexander.

Det blev en sväng till på Försäkringskassan. Jonna utbildade sig vidare och blev skeppningsansvarig på Oppboga Bruk, ansvarig för alla transporter ut i världen.

Jonna hade också en period i restaurangbranschen. Hon drev Ågården i Arboga tillsammans med sin bror Rickie mellan 2001 och 2005.

Vad gjorde du på restaurangen?

– Jag lagade inte mat, men gjorde allt annat. Att servera och blanda drinkar tyckte jag var roligt. Det var tufft, men underbart med alla möten med glada människor och att få göra gästerna nöjda med god mat och bra service.

Inom politiken började Jonna i Socialnämnden 2002. Sedan går det några val, det blir konvulsioner inom Socialdemokraterna i Arboga, en bred koalition tog över, som kallade sig P7, med moderaten Anders Röhfors som kommunstyrelsens ordförande och Jonna som vice. Röhfors valde att avgå i pension och lämna över stafettpinnen i den andra mandatperioden.

Den 1 december 2020 blev Jonna kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Det är hon än i dag. Efter valet 2022 leder hon ett minoritetsstyre med Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Tillsammans har de 14 mandat av 31 i fullmäktige.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

– En vanlig arbetsdag börjar med att jag checkar min mejl för att se om det hänt något akut som jag måste ta hand om. Sedan är det möten, möten, möten. Möten i kommunhuset. Men mötena kan också vara i Västerås eller Köping eller Kungsör. Företagsbesök är också en viktig del i mitt jobb.

Det talas mycket om behovet av ökat samarbete mellan Arboga, Köping och Kungsör. Men – i somras uppstod en helt ny allians mellan andra kommuner, som fick sin lansering i fyra olika seminarier i Almedalen.

Alliansen kallar sig ”Det svenska säkerhetsstråket” och består av kommunerna Arboga, Örebro, Hallsberg, Karlskoga, Kristinehamn och Karlstad.

Alla dessa kommuner har i dag kopplingar till försvarsindustrin eller det svenska försvaret. Förhoppningarna är att det svenska Nato-medlemskapet och upprustningen av det svenska försvaret skall generera fler investeringar, fler nya jobb och fler skattebetalare.

– Det svenska säkerhetsstråket blir en viktig kugge i Sveriges totalförsvar. Mellan Arboga och Karlstad finns viktiga myndigheter och företag med världsledande kompetens inom tech- och försvarssektorerna. Här finns råvaror, kompetens, produktion, forskning och logistiklösningar. I vår region har försvarsindustrin en enorm tillväxt, liksom energibranschen i norr. Försvarsmakten i Arboga anställde fler än 100 nya medarbetare förra året.

Hur går det med bostadsbyggandet med tanke på folk som vill flytta till Arboga?

– Här brister vi. Vi behöver verkligen börja jobba mer för att få fram detaljplaner och kunna bygga fler bostäder. Då är det olyckligt att bostadsmarknaden dippat. Vi är uppvaktade av bostadsbyggare som vill bygga. Men vi har inte skrivit några avtal och kontrakt.

Med en åldrande befolkning vill Jonna att barnfamiljer och unga vuxna skall flytta till Arboga.

– Därför är det så viktigt med bra förskolor och bra skolor. Det är bara genom egen försörjning som en människa får sin frihet och självständighet. Skolan är A och O. Därför är det jätteglädjande att vi bygger vår nya grundskola.

I mitten på maj följde du en lärare en hel dag. Vad gjorde du för reflektioner då?

– Det slog mig hur många som var frånvarande i klasserna jag besökte under en enda dag. Först skall pedagogen undervisa dem som är närvarande. Sedan skall hen känna ansvar för alla hemmasittare, för alla som skolkar, för alla som kräver särskilt stöd. Vi måste göra mer för att övertyga föräldrar hur viktigt det är att eleverna kommer till skolan för att lära sig och klara sin skolgång.

Hur ser du på kommunens växande skuldsättning, som oppositionen oroar sig för?

– Vad har vi för alternativ? Vi måste ju ha bra skolor. Vi måste ha vård- och omsorgsboenden. Vi måste ha förskolor. Problemet är ju att vi inte underhöll och inte byggde under lång tid. Ja, det kostar pengar att investera. Men investeringar skapar värden. Vill vi betala av på lånen kan vi avyttra en del av vårt ägande. Vi är ägare i Mälarenergi elnät. Vi är hälftenägare i bostadsbolaget Sturestaden. Vi äger skog. Jag har kämpat för att vi skall sälja fastigheter vi inte utnyttjar. De står bara och kostar. Vi fattade beslut om detta i fullmäktige i våras. Några av dessa fastigheter kommer inom kort ut till försäljning.

Vi medborgare säger problem. Ni politiker säger utmaningar. Vilken är Arbogas största utmaning?

– El och energi. Effektkapaciteten är ett bekymmer som skapar stagnation. Detta löser sig runt 2027 när den nya kraftledningen är utbyggd och vi får full försörjning av el.

Hur skall vi hantera välfärdens utmaningar?

– Vi måste bli mer innovativa och tänka nytt. Vi måste lära av större kommuner som gått före oss. Att åka ut på landet för att kolla att våra brukare sover kan ersättas av kameraövervakning. Personalen spar tid, brukaren behöver inte bli störd och väckt.

En evig fråga i Västra Mälardalen är frågan om en sammanslagning av Köping, Arboga, Kungsör. Tror du på en sammanslagning?

– Frågan finns inte officiellt på något bord, men frågan diskuteras i olika sammanhang. Min åsikt är att jag ser oss som en familj, där vi kommuner är syskon. Jag är ju, som sagt, mellanbarn i mitt eget liv. Arboga är också ett mellanbarn, med Köping som storebror och Kungsör som lillebror. Som i en riktig familj träter vi och smågnabbas lite. Men vi älskar varandra för att vi är en familj. Jag tror dock inte på en kommunsammanslagning. Vi är tre olika själar. Dessa olikheter skall vi bevara. Eftersom vi är en familj måste vi värna om varandra, ta hand om varandra och hitta många fler områden där vi kan samarbeta och samverka.

När jag före sommaren sammanförde våra tre kommun­styrelse­ordföranden i Västra Mälardalen till ett samtal, hade Per Ågren, Köping, och Mikael Peterson, Kungsör, samma åsikt som Jonna Lindman i fråga om kommunsammanslagning mellan våra tre kommuner.

De områden som nämndes för ökad samverkan var särskilda boenden, från skyddsboende till LSS, gemensam alkoholhandläggning, tillsyn av skollokaler och idrottshallar, gemensam alkoholhandläggning och gemensam hemspråksundervisning.

Om du visste att du inte skulle kunna misslyckas – vad skulle du göra då? Tänk stort och utan begränsning!

– Då skulle jag medla så att krigen i Ukraina och Israel-Palestina får ett slut.

Jonna svarar på 21 personliga frågor

1. Vem är du Jonna?
   – Jag är en glad, positiv och utåtriktad person. En stor livsnjutare. Och jag vill få saker och ting gjorda.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – Det gör jag väldigt ofta. Jag kan hitta lyckan i de små tingen. En stor lycka kan vara att jag en morgon tar min kaffekopp och går ner på bryggan vid vårt hus intill Högsjön. Jag sitter, filosoferar, tittar ut på vattnet.
3. Vad i ditt liv fyller dig med den största tacksamheten?
   – Jag är tacksam att jag finns. Jag är tacksam för min familj, mina nära och kära. Jag har ynnesten att ha en svärm av vänner runt omkring mig som stöttar och hjälper mig.
4. Någon bok som har betytt mycket för dig?
   – Jag är bokmal sedan jag var väldigt liten. Som16–17-åring läste jag Sagan om ringen och blev helt fascinerad av Tolkiens förmåga att bjuda in en hel värld i fantasyns rike. Kampen om gott mot ont, om vänskap och svek, och om hoppets kraft i mörka tider.
5. Vilken är din största extravagans?
   – Ett glas champagne med goda ostar därtill.
6. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Jag skulle vilja lära mig många saker. Jag skulle vilja lära mig att spela piano. Jag skulle vilja vara en duktigare retoriker. Jag skulle vilja lära mig författa och måla tavlor.
7. Vilken människa i din närhet betyder mest för dig idag?
   – Det är Staffan, min äkte man, min bäste vän och själsfrände, som jag träffade för 41 år sedan. Vi har alltid stöttat varandra i våra olika livsskeden.
8. Din favorit bland våra tolv månader
   – Jag tycker väldigt mycket om månaden maj. En fantastisk månad med all grönska som slår ut.
9. Favoritfärg när du klär dig?
   – Jag klär mig helst i blått, svart och rosa.
10. Vilken blomma gör dig gladast att få?
    – Jag gillar alla vackra buketter. En speciell blomma jag gillar är luktärter.
11. Finns det tre mänskliga egenskaper som du värdesätter mest hos andra?
    – Ärlighet. Engagemang. Och äkta kärlek.
12. Har du någon fobi?
    – Jag är rädd för stora spindlar. Små spindlar skrämmer mig inte
13. En frestelse du inte kan motstå?
    – Ostkrokar. Jag har alltid en påse hemma.
14. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
    – Jag har mod att våga vad jag vill, när jag vill.
15. En talang du önskar att du hade?
    – Jag skulle vilja kunna busvissla.
16. Finns det något citat som inspirerar dig?
    ”Att våga är att förlora fotfästet för ett ögonblick. Att inte våga är att förlora sig själv.”
    (Sören Kierkegaard)
17. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Piano.
18. Ett lockande resmål som du ännu inte besökt?
    – Skottland. Vacker natur. Mycket historia. Och jag älskar gamla slott.
19. Ett språk du önskade att du kunde tala?
    – Idag säger jag spanska. För några år sedan hade jag sagt franska.
20. Du möter Gud oväntat. Vad skulle du säga?
    – Jag visste det.
21. Din sista måltid i livet – vad vill du bli serverad?
    – Mormors stuvade makaroner och hemgjorda köttbullar.