Gröna bubblor måste granskas

Ordet ”grön” har varit ett fripass och en dörröppnare till många dåliga beslut och bortkastade pengar. Ordet ”grön” har bland annat skapat en form av bidragskapitalism, med gigantiska kostnader för skattebetalarna.

Det talas allt oftare om politisk kapitalism. Vinstmaximerande företag tjänar politiken och politiken delar ut förmåner till de politiska kapitalisterna.

Randall Holcombe, professor I nationalekonomi, definierar politisk kapitalism på följande vis:

”Ett ekonomiskt och politiskt system där de ekonomiska och politiska eliterna samverkar till ömsesidig nytta.”

Bidragskapitalister tillskansar sig favörer i form av bidrag, kreditgarantier, regleringar och skattelättnader.

Om ett företag lovar ”grön omställning” har det funnits miljardbelopp att hämta i olika former av statliga bidrag hos till exempel Naturvårdsverket och Energimyndigheten, men också hos AP-fonder och EU-fonder liksom också kreditgarantier från bland annat Riksgälden.

Sol, vind och vatten. Vackra ord, romantiska ord. Som en känd låt av Ted Gärdestad. Hur går det för dessa energislag, som skall ersätta framför allt oljan?

Vattenkraften går bra. Den svarar idag för 45 procent av Sveriges elproduktion. Vattenkraften är därmed den enskilt största förnybara energikällan. Kraftverken i Norrland svarar för 80 procent av produktionen av vattenkraft i Sverige.

Det går sämre för vind och sol. Vind och sol kräver att det blåser och att solen skiner. Som bekant blåser det inte hela tiden – och på våra breddgrader skiner inte solen alltid. Ett nittiotal företag för leverans och installering av solceller gick i konkurs 2024. I dag står solelen för en knapp procent av svensk elproduktion.

Vi har haft en omfattande utbyggnad av vindkraften.  Den stod 2023 för omkring en femtedel av den samlade svenska elproduktionen. Lokalt motstånd har stoppat många projekt till lands. Det lokala motståndet har bland annat berott på oro för fallande fastighetspriser. Försvarsmakten har stoppat många planerade projekt till havs av försvarsskäl.

Hur har det då gått för de vindkraftverk som ändå har byggts? Inte så bra, tyvärr… Den samlade förlusten för vindkraften i Sverige år 2017 – 2022 uppgick till 13,5 miljarder kronor, en förlustmarginal på -39,4 procent.

I tidningen Affärsvärlden har forskarna Christian Sandström och Christian Steinbeck pedagogiskt förklarat hur detta är möjligt, med ett exempel från en enda dag i vindkraftens Sverige. De valde den 15 juni i år i Elområde 4, södra Sverige.

Vindkraften har en inneboende paradox: ju mer vindkraft i systemet, desto sämre ekonomiskt resultat för vindkraften. Hur är detta möjligt? Jo, när det inte blåser, till exempel omkring klockan 21:00, är priset högt och elen svår att sälja. När det blåser som mest, mellan klockan 09:00-16:00,  blir utbudet större än efterfrågan – och priset blir lågt, under produktionskostnaden.

Denna dag, som forskarna undersökte, fick vindkraften i genomsnitt 14 öre per kilowattimme. Men produktionskostnaden låg på mellan 60-80 öre per kilowattimme.

Storskaliga ”gröna satsningar ” som batterifabriken Northvolt i Skellefteå och fabriken för grönt stål, H2 Green Steels i Boden, har väckt många förhoppningar. Northvolt och H2GS är två ”gröna satsningar ” som lockat hundratals miljarder kronor i kapital och garantier från oss skattebetalare.

Enligt en granskning i Dagens Industri våren 2024 hade Northvolt säkrat en finansiering på 214,5 miljarder kronor. En stor del av denna summa kommer från det offentliga i form av bidrag, subventioner och lånegarantier.

Northvolts årsförlust blev 62 miljarder för 2024. Northvolts underskott på eget kapital var 29,5 miljarder kronor, enligt kontrollbalansräkningen.

I dag är Northvolt nere på knä. En ansökan om rekonstruktion, så kallad Chapter 11, är inlämnad i USA. När det gäller H2GS har kostnaderna skenat och projektet är allvarligt försenat. Vi får se hur det går.

Under tidigt 2000-tal talade alla ledande politiker om etanolen som framtidens drivmedel för våra bilar. Vi vet hur det gick. I dag tankar ingen etanol.

En forskningsingenjör, som arbetade med att utvinna etanol ur trä, har senare  konstaterat:

”Kalkylerna var inte realistiska. Förhoppningarna om en återindustrialisering, nya arbetstillfällen och tillväxt innebar att ingen ställde några kritiska frågor.”

”Ingen ställde några kritiska  frågor…” Men det gjorde vi i Magazin24, när en man från Båstad dök upp tillsammans med en tidigare S-minister som sin Senior Advisor. De lovade ”grön omställning, många nya jobb, sätta Köping på kartan.” De skulle utvinna vätgas ur importerat avfall.

Lokala politiker lät sig förföras av dessa locktoner, rullade ut röda mattan och erbjöd bland annat en tomt nära två bostadsområden och annan industri med inbyggd explosivitet som risk i sin produktion.

Det krävdes över 40 granskande artiklar av Magazin24s grävarteam innan projektet Köping Hydrogen Park kunde avslutas och begravas efter ett enhälligt politiskt beslut inom Köpings kommun.

Drömmen om grön omställning skapar gröna bubblor.  Det måste hela tiden vara grönt ljus för grön granskning.

Önsketänkande om att ”grönt är skönt” (som vi sade som barn) kan aldrig tysta den kritiskt granskande journalistiken.