Det kom som en överraskning för mig förra veckan, när jag insåg att vi var lika på ett sätt, finansminister Magdalena Andersson och jag. Ekonomiskt sett. Som jag var som ung är hon nu. Men det är klart, regeringen hos sitter i är också ung. Och blir högst ett år äldre än idag.
Efter valet måste Löfven nog ha nya kompisar för att sitta kvar. Centerns Annie Lööf har redan bjudit upp Stefan och visat att hon är villig.
För staten går det bra. I budgeten för 2016 räknade Magdalena Andersson och hennes stab ut att staten skulle ha 3 miljarder kronor kvar när året var slut. Det blev tio gånger så mycket, 33,6 miljarder.
Visst är det bra med plus.
Men det skrämmer mig att de som har hand om våra skattepengar kan räkna fel på 30 tusen miljoner kronor.
För att jag skulle kunna börja jobba på Folkbladet i Folkets hus i Arboga i maj 1961 var jag tvungen att göra en budget. Och jag måste ha en bil. För folkvagnen, av 1956 års modell, avbetalade jag 500 kronor i månaden. Från tidningen fick jag ut 750 kronor per månad i lön.
Jag gav som mest 75 kronor i månaden för rummet jag hyrde av slöjdläraren vid Nääfsgatan.
Budgeten fungerade. Jag hade räknat rätt 1961, mer rätt än Sveriges finansminister gjorde för 2016.
Det finns dock en annan aspekt, som visar hur ung och dum jag var. Jag hade bara sagt ja till två veckors jobb på redaktionen i Arboga. Hur skulle jag klara avbetalningarna på bilen om det bara blev 14 dagars anställning?
Ungefär så borde Magdalena Andersson oroa sig efter budgeten hon lade förra veckan. Visst är det bra med högre barnbidrag och mer kvar av pensionen. Men det är statliga utgifter som kommer att vara lika stora månad för månad, även när lågkonjunkturen kommer.
Med åldern blev jag sakta men säkert klokare och lärde mig att tillgången på kosing kan variera. Jag kan ta bröllopsdagarna som exempel. Först var det en övernattning på Färna Herrgård, en besvikelse där det drällde av hårnålar i rummet och man kunde skriva sitt namn i dammet på nattduksborden. Men dyrt var det.
Dyrt var det också, men en mer lyckad bröllopsdag på Ulvhälls Herrgård.
En annan bröllopsdag, med privat lågkonjunktur, var resan kortare och den present som hustrun fick inte så kostsam.
Men så ovanlig, att jag kanske är den enda som stått för en sådan gåva på bröllopsdagen.
På biblioteket i Kolsva sålde man den dagen ut gamla böcker för 5 kronor per styck. Frugan fick välja 10 stycken.
Och en utflykt till Kolsva drar inte så många liter bensin.
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se