Livet utan och med vatten

När luften nära marken kyls ner kan den inte hålla kvar vattenångan i gasform utan den kondenseras till små, svävande vattendroppar. Det är oftast en fenomen för tidiga morgnar eller sena kvällar, men nu smyckade den min cykeltur hem till helgen.

Det var ett piggt undantag mot det tillstånd som just nu är rådande. Den grådaskiga hösten har suttit klorna i vår lilla stad i vår lilla del av världen. Det är mörkt, det är grått, det är regnigt. Det är väldigt mycket vatten, men just denna höst har den stundtals lyst med sin frånvaro och det är väl först då man förstår hur beroende vi är av det.

Vi pratar om världens mest komplexa materia. Såväl jordens totala yta som människan består av 70 procent vatten give and take, redan där kan vi ana en närmast religiös koppling till hela vår tillvaro. Det är, så vitt jag förstår, en ganska enkel sammansättning av syre och väte, men trots det så otroligt mångfacetterad. Det flyter uppåt som is, det binder värme och det formar väder.

Det ger liv, och det tar liv. För 100 procent av människorna är den kemiska sammansättningen, världens mest komplexa materia, livsnödvändig. För en hel del (ska vi säga 70 procent av människorna på jorden?) står den för brödfödan med fiske, transport och odling. Vi, i vår lilla stad i vår lilla del av världen tar det för givet.

För ett par veckor sedan gick jag på toaletten på min arbetsplats en tidig eftermiddag. Stopp i kranarna. Det kom inget vatten!

En omfattande vattenläcka i hela kommunen. Stora rubriker i lokalmedia. Jag hade precis avslutat lektion och var törstig, och därefter kaffesugen. Jobbigt läge, men ett I-landsproblem. Som tur var så var mitt toalettbesök avklarat. Det var inte alls synd om mig, om man ser det relativt.

Efter en god stund började kranarna att hosta till. Ut kommer en sörja, eller nåja, men klart färgat av något som inte ser jättehälsosamt ut. I efterhand. För där och då häller jag girigt upp ett glas med dåligt tryck och sänker på stående fot, och sedan på med kaffemaskinen. ”Om vattnet är påsläppt måste det ju vara kvalitet?”, tänkte jag först.

Därefter en timme av hyfsad stor ångest ända fram till beskedet att det missfärgade vattnet inte var farligt att dricka. Det var alltså fortfarande inte synd om mig.

I IBK tränar vi tre kvällar i veckan i KBS, och där kan vi prata mer långtgående problem när det kommer till vattnet. För höga halter av Legionella i anläggningen, en bakterie som trivs i ljummet vattnet och sprids via inandning av vattendroppar, så varken adekvat handtvätt eller dusch har kunnat genomförts sedan hemmapremiären. Ytterligare under avdelning I-landsproblem.

Det finns stora områden med många människor där att kunna ta sig ett glas vatten på eftermiddagen, kunna duscha och uträtta sina behov under sanitära premisser inte kan tas för givet.

Är det inte en märklig paradox: att det finns så mycket vatten i världen – ändå går så många människor utan tillgång till rent vatten. Och jag som får problem en tidig eftermiddag med ett par timmar utan.

När NASA är ute i rymden är det första de letar efter… trumvirvel… vatten! Vatten är en förutsättning för liv, uppenbarligen. En helt unik, komplex sammansättning där det genom sin blotta närvaro förutsätter syre, luft och mer eller mindre varenda naturvetenskapliga process.

Betyder vatten liv? Eller betyder liv vatten?

Jag tänker tacksamma tankar för vår infrastruktur. I 999 dagar av 1000 fungerar vattnet klockrent i kranarna, eller det är nog högre tillförlitlighet än så. Så när legionellan försvinner i sporthallen kommer min hitintills oproblematiska relation till vatten fortsätta. Sedan tar ju hellre dimma än regn på cykelturen, bara för att få det sagt!