Agda Östlund

Agda Östlund är en del av Sveriges kvinnohistoria i allmänhet och Köpings kvinnohistoria i synnerhet. Hon var en av de fem första kvinnorna som kom in i Sveriges Riksdag efter demokratins genombrott.

Hon var den första kvinnan som yttrade sig i riksdagens talarstol. Hon var den första kvinnan i lagutskottet. Hon var den kvinna som satt längst i riksdagen av de fem kvinnor som tog plats i riksdagen den 10 januari 1922. Vem var hon, hur var hon och vad kämpade hon för?

Agda föddes i Köping den 3 april 1870 i familjen Lundgren. Pappa Per var filare vid Köpings Mekaniska Verkstad. Hans årsinkomst i hans ordinarie jobb kom aldrig över 800 kronor om året, gränsen för att få rösta. Med extra inkomster kom han över denna gräns. Mamma Ulrica kom från en gammal bergsmanssläkt. Hennes mörka hår och livliga temperament påminde om hennes wallonska påbrå.

Familjens bostad utgjordes av ett rum med kokspis. En vanlig typ av arbetarbostad. Det enda rummet fick tjäna som kök, matrum och sovrum för familjen Lundgren: mamma, pappa, fyra barn; tre pojkar och en flicka. Barnen fostrades till sanning och rätt, arbetsamhet och gammaldags seder.

Mamma Ulrika såg till att pojkarna fick hjälpa till lika mycket i hemmet som Agda fick. Men pojkarna fick gå treårig utbildning efter folkskolan. Det fick inte Agda. Hon läste dock brödernas skolböcker och fick ett ordförråd som överraskade hennes lärarinna.

Agda fick utbilda sig till sömmerska och sydde hemma hos familjer för 75 öre dagen samt mat. Senare höjdes dagersättningen till 1 krona och 25 öre.

I familjen läste man radikala Aftonbladet. Pappa Per blev medlem i Godtemplarlogen Gustaf Adolf i Köping. Agda blev också medlem när hon var 19 år och fick snart åtskilliga uppdrag. Här lärde hon sig också att deklamera och spela teater.

En mentor för Agda i nykterhetslogen var Alfred Stärner, som grundat Bärgslagsbladet, varit rådman och riksdagsman.

Agda var sekreterare i Godtemplarlogen i Köping när Anders Östlund begärde inträde. Det blev kärlek vid första ögonkastet, de gifte sig med varandra och förblev godtemplare resten av livet.

Agda och Anders flyttade till Stockholm 1896, till Upplandsgatan 61, tre trappor upp, ett rum och kök, utan hiss och telefon. Agda startade en syateljé och hade flera anställda.

1902 gick Agda med i Stockholms Allmänna Kvinnoklubb, som senare ombildades till Socialdemokratiska Kvinnoförbundet. Hon började skriva artiklar i Morgonbris. För att väcka politisk medvetenhet bland arbetarkvinnorna använde hon ofta drastiska bilder, ironier och sarkasmer.

Agdas första offentliga framträdande ägde rum den 17 november 1907. Då talade hon på ett opinionsmöte arrangerat av Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt. 2 000 åhörare hade samlats på Cirkus, och Agda var en av sju talare. De kommande åren skulle Agda framträda på cirka 20 möten om året. Huvudtemat var nästan alltid kvinnornas krav på rösträtt.

Agdas mest uppmärksammade föredrag i kvinnornas rösträttsfråga höll hon i maj 1917. Det var arbetarhustrun som agiterade, hon som själv tvättar sitt linne, skurar sitt golv, lagar sin mans skjortor. Hon talade ”inte ödmjukt, sentimentalt eller hätskt, utan klart, varmt och stolt”, minns Signe Vessman i en hyllningsartikel i Morgonbris på Agdas 50-årsdag.

När Agda hållit tal i Folkets Hus i Stockholm vid ett tillfälle fick hon frågan varifrån hon fått mod att tala offentligt till en stor lyssnarskara. Då svarade Agda: ”När man riktigt vill någonting, får man mod.” Detta har blivit hennes mest kända citat, som inspirerat många.

I familjelivet var Agda den naturliga medelpunkten. Hon ville se glada människor omkring sig. Hon var en mästare i att arrangera trevliga familjefester. Vid jul, födelsedagar och familjehögtider strödde hon kvicka tillfällighetsverser omkring sig.

1921 fick kvinnor över 22 års ålder rösträtt.

När 1922 års riksdag öppnades var Agda en av fem kvinnor som röstats in.

När Agda som första kvinna steg upp i riksdagens talarstol pläderade hon för TBC-sjuka konvalescenters möjligheter till arbete.

Dagens Nyheter uppmärksammade Agdas debut i talarstolen på sin förstasida, och i hemstaden Köping skrev Bärgslagsbladet:

”Vid andra kammarens sammanträde på lördagen uppträdde för första gången en kvinnlig ledamot i talarstolen. Fru Agda Östlund höll då sitt jungfrutal av kammaren åhört under andlig tystnad. Sveriges kvinnor kan därmed inregistrera en märkesdag och händelsen sprider även glans över vår lilla stad, då som bekant fru Agda Östlund, född Lundgren, fått sin första träning för offentligt framträdande, genom deltagande i vår stads ideella föreningsliv.”

Agda kom att sitta i riksdagen från 1922 till 1940, längst av alla av de fem kvinnor som valdes in i riksdagen efter demokratins genombrott, därtill den första kvinnan i lagutskottet.

Agda kämpade i riksdagen mot hustrumisshandel, för bättre sjukvård för kvinnor och barn, kvinnors rätt till arbete, kvinnors rätt till moderskapspenning, lika pensioner för kvinnor och män. Nykterhetsfrågan och fredsfrågor engagerade henne också. När hon aktualiserade kvinnors aborträtt reste sig många män och lämnade kammaren.

Det går en obruten linje av idealitet genom Agda Östlunds livsgärning. Godtemplarordens, arbetarrörelsens och kvinnorörelsens strävanden sammansmälte hos henne och bildade grunden för hennes livssyn och hennes samhällsarbete under 50 år.

Två år efter att Agda avgått ur riksdagen avled hon, 72 år gammal, år 1942. Då skrev Oskar Franzén i Reformatorn, Godtemplarordens Tidning:

”Det är en liten, vänsäll, enkel och flärdfri arbetarhustru, som gått bort. Men ser man till gärningarna, till offerviljan, det goda uppsåtet och de vunna resultaten eller till idealitetens halt och känslans värme, så är det en stor kvinnas liv, som nu är lyktat.”

I sinom tid skall Agda Östlund stå staty i Köping. Beslutet är fattat. Men innan dess skall vi på hennes födelsedag den 3 april kunna äta den vinnande Agda Östlund-bakelsen, hylla hennes minne och hennes livsgärning.