Doktor i lokal journalistik

I korsdraget mellan det hyperlokala och det globala står Elisabeth Stur, reportern som blev akademiker och doktorerade. Med Köping som bas och Mittuniversitetet i Sundsvall som arbetsplats följer hon journalistikens förändringar i en digital tid.

Vi möts i hennes gula kedjehus invid Nyckelberget. Valfrid, en sheltie, skäller välkomnande. Vid köksbordet påbörjar vi vårt samtal.

– Jag är född i Köping, jag bor i Köping, har varit ute i världen och vänt. Har bott i Paris, i Wien och i Chicago.

Elisabeth och ett gäng tjejer från Ullviskolan åkte till Paris efter gymnasiet, pluggade franska och jobbade som barnflickor, 1979–1980.

Elisabeth har släkt i Ungern och Österrike.

– 1985 var jag i Wien för att utveckla min tyska på Goethe-institutet i Wien. Det gjorde att när jag långt senare höll på med min doktorsavhandling kom den att handla om österrikiska dagstidningar och EU-valet.

Sverige och Österrike gick samtidigt till val på frågan – gå med i EU eller inte?

– Österrike var väldigt mycket för EU, i Sverige var entusiasmen något mindre. Vi kom ju med ändå.

Utbudet av dagstidningar i Österrike är speciellt. De har världens största tidning Neue Kronen Zeitung, om man räknar antal läsare i förhållande till upplaga.

Annars är det i Japan som de riktigt stora upplagorna finns. Fem nationella dagstidningar i Japan har tillsammans 50 miljoner i upplaga, varav 90 procent är prenumererad. Störst är Asahi Shinbun med en morgonupplaga på över åtta miljoner exemplar – och en kvällsupplaga på över tre miljoner exemplar.

– Min pappa är född i Budapest, var ingenjör, jobbade först på Salpeterverken när han var klar med sin examen. Jag har 20 högskolepoäng i ungerska. Min mamma är från Karlshamn, hennes mor kom från en jordbrukarfamilj med djur i Blekinge som drygade ut med att fiska.

Familjen kunde lämna Ungern med sista tåget efter kriget 1945, innan järnridån hindrade utresor, och hamnade i Tyskland. Familjen kunde komma till Pittsburgh i USA, men dit ville inte Elisabeths farmor. Efter olika turer hamnade familjen i stället i Olofström, efter fem år i Tyskland, år 1950.

– Jag var mycket älskad som barn och min farmor var min hjälte. En färgstark kvinna med feministiska förtecken, som i Köping ställde upp för Rädda Barnen och Fredrika Bremer-förbundet. Vi bodde på Vidhemsområdet. Sedan 1971 på Nyckelbergsvägen. På gymnasiet hade vi Irene Jerusalem i tyska. Hon hade specialbeställda skor med knarr i. Hon hade känt min farmor, som pratade mycket bra tyska. Fröken Jerusalem var besviken på mig eftersom hon tog för givet att också jag skulle tala bra tyska.

Elisabeths farfar hette Stefan Stur, och vi är många som minns honom som skoltandläkare när vi var barn i Köping.

Redan som liten ville Elisabeth bli journalist.

– Jag hittade på, skrev små tidningar, som jag delade ut. Gick tredje till nionde klass i S:t Olovsskolan. Sedan tillhörde jag andra årskursen som gick på Ullvigymnasiet, 1976. Jag gick samhällsvetarlinjen. De som gick första årskursen fick flytta alla grejer från Kabbe till Ullvi. Det slapp vi.

En lärare som betydde mycket på gymnasiet var PG Johansson.

– Han var legendomsusad som svensklärare. Jag och min mamma mötte honom på gatan när jag hade ett sabbatsår för att tänka ut vad jag ville bli efter studenten. Min mamma frågade ”vad skall hon göra”? Då tittade PG på mig och sade…”men journalistik passar dig ju jättebra, Elisabeth.”

Vad hände sedan?

– En skolkamrat, Marie Lindbäck, hade varit ett år i USA som utbytesstudent. När hon kom hem berättade hon om en journalistutbildning på Södra Vätterbygdens Folkhögskola. Dit sökte jag, kom in och hamnade i en klass med 20 elever. Utbildningen var då inriktad på radiojournalistik. Efter två år blev de flesta av oss handplockade till Sveriges Radio. Vi kunde spela in, redigera, självköra en sändning. Jag hamnade på Radio Blekinge, ett halvår efter att den sovjetiska ubåten U 137 hade gått på grund.

Vad gjorde du för typ av inslag?

– Ett av mina första uppdrag var att jag fick intervjua landshövding Camilla Odhnoff, hon som varit jämställdhetsminister i Tage Erlanders regering och den som grundlade den svenska förskolan.

Efter ett halvår drog Elisabeth vidare till Radio Sörmland, jobbade ömsom i Eskilstuna, ömsom i Nyköping. Efter ett halvår drog hon vidare till Radio Kristianstad. Sedan blev det Radio Kronoberg, och där stannade hon i tio år.

– Jag bytte lite fram och tillbaka mellan arbete och studier. Jag ville bli klar med min fil. kand.  på Uppsala universitet. Till sist blev det heltidsstudier i Medie- och kommunikationsvetenskap och Östeuropastudier.

I det förra ämnet har Elisabeth haft Stig Hadenius och Håkan Hvitfeldt som lärare, i det senare ämnet Staffan Hedlund och Kristian Gerner. Alla synnerligen kända inom sina akademiska discipliner.

Sedan fastnade Elisabeth i den akademiska världen. Hon doktorerade, sökte och fick jobb i Sundsvall, där hon i dag är lektor på Mittuniversitetet i Medie- och kommunikationsvetenskap.

Vad undervisar du i?

– Journalistik och Medie- och kommunikationsvetenskap. I dessa ämnen går det att disputera hos oss på Mittuniversitetet. Jag undervisar på C-nivå och masternivå. Vi har också studenter i kommunikation och PR, som är en av våra utbildningar. Där undervisar jag också och handleder, journalisterna på hösten, pr-studenterna på våren.

Vad handlar dina studenters uppsatser om?

– En kille jag handleder studerar kungahuset, med utgångspunkt från att kungen trots allt fortfarande är en makthavare. Han bär en opinion. Hur ser då detta ut i medierna? Hur kommunicerar kungen i medierna?

Och vad handlar uppsatserna om inom info/pr?

– Mycket om hur man bygger varumärken och lyckas i kommunikativt ledarskap. Paolo Roberto – varför gick det fel fastän han försökte. Han satt i en studio och grät ut. Det borde han inte ha gjort. Bästa kriskommunikationen gjorde kungen när han sade ”nu vänder vi blad.”

Elisabeth arbetar mycket på distans. Åker upp i perioder, undervisar och träffar folk. Sedan pandemin har ju synen på distansarbetet förändrats.

– I Köping har jag mitt hemmakontor.

Som forskare är Elisabeth i dag engagerad i ett stort EU-projekt, som tittar på lokala medieskuggor, alltså områden med låg mediabevakning. 55 olika frågeställningar skall kartläggas.

Hur ser den svenska mediaskuggan ut?

– Den finns lite överallt, inte bara i Norrlands inland utan också i delar av Storstockholm. Dagens Nyheter täcker ju inte huvudstaden. Då har i stället varje stadsdel fått en egen gratistidning: Mitt-i-Södermalm, Mitt-i-Kungsholmen, Mitt-i-Östermalm… men också Mitt-i-Sollentuna, Mitt-i-Vaxholm och Mitt-i-Danderyd.

Vi talar om ägarkoncentrationen inom svensk dagspress.

– Vi har också haft en stark ägarkoncentration under 2000-talet, där många traditionella ägarfamiljer försvunnit. I stället ägs det mesta inom svensk dagspress i dag av norska Schibstedt eller svenska Bonniers. Familjeägda Ander-koncernen i Karlstad har länge gått bra med flaggskeppet Nya Wärmlands-Tidningen i spetsen plus ett antal tidningar i Värmland. Många har tappat mycket pengar med att ligga i digitaliseringens framkant. Ander satt still i båten och fortsatte som vanligt.

Vi står inför ett paradigmskifte.

– Journalisterna blir allt färre på våra prenumererade dagstidningar, ekonomin går inte ihop. Prenumerationerna blir färre för priset upplevs för högt. Lägre upplagor ger färre annonser. Utlandsägda sociala medier tar en större del av annonskakan. Att distribuera till varje brevlåda är dyrt. Publiken får sitt behov av nyheter någon annanstans ifrån. Typ radio och tv. En som går i pension och plötsligt får mindre pengar att röra sig med – vad drar man in på? Jo, en prenumererad dagstidning. Jag tror att vi går mot digitala dagstidningar till vardags, magasin i papper på helgerna.

Besparingar inom dagspressen går ut över hela avdelningar. Östgöta Correspondenten/Norrköpings Tidningar har lagt ner sin kulturredaktion med eminente Erik Jersenius som chef, tidigare kulturchef på VLT och kultursidorna i dagstidningarna i Västmanland.

Hur ser din egen tidningskonsumtion ut?

– Jag är ganska analog. Vill ha min dagstidning på helgen. Prenumererar på DN fredag, lördag och söndag. På helgerna läser jag också Magazin24. Övriga dagar läser jag DN digitalt. Förr kunde jag köpa Time Magazine och Der Spiegel i Sundsvall och läsa på helgerna. Fantastiska berättelser som speglar tidsandan. Idag har jag svårare att hitta dem när jag vill köpa.

Magazin24 är ett exempel på att lokala tidningar med läsvärd journalistik kan bli vassa uppstickare, tack vare sin stora spridning utan kostnad för mottagaren, i varje brevlåda i sitt spridningsområde, menar Elisabeth.

Hur ser du på digitala medier och fejk news?

– De som vill läsa och få sina konspirationsteorier bekräftade kommer alltid att hitta till källorna för sådan information. Man skall inte tro att läsarna är korkade. Det är de inte, men ofta okunniga. Men läsaren måste alltid själv vara källkritisk. Frågar man sig själv kan detta vara sant, är det sällan sant. Inom kommunikation och PR säger man, att om någon släpper ett rykte, är det svårt att bli av med ryktet. Har du hört att det är något konstigt med företaget A så kommer folk inte exakt ihåg vad det handlade om. Men de kommer att minnas att det var något konstigt med företaget A.

Hur tror du att journalistutbildningen måste förändras för att passa medielandskapet i en ny tid?

– Den har ju redan förändrats. Nu gör ju journalister allt själva, allt det som tidigare hade sin egen yrkeskategori. Nu är ju alla journalister multijournalister, som skriver, filmar, designar, redigerar, korrekturläser och publicerar. Allt görs med mobiltelefonen, som är både bandspelare och kamerautrustning. Varje journalist rapporterar för webben, för den tryckta tidningen, för filmklipp på webben, ljud för eventuell podd. Tempot är högt, fördjupningarna försvinner – hinns inte med. Nya tiders journalister kommer att vara beroende av hur marknaden ser ut. Och ännu mer ny teknik kommer att påverka journalistens arbetssituation.

Hur tror du att Artificiell Intelligens kommer att påverka journalistiken?

– Det måste man ta hänsyn till. En del säger att AI måste vi ta till oss. Andra säger att vi måste mota Olle i grind på olika sätt. Vi måste vara beredda på att Artificiell Intelligens har kommit för att stanna.

Hur ser du på medias roll som Tredje Statsmakten?

– Kritisk granskande journalistik är viktigare än någonsin. Öppenhet, insyn, offentlighetsprincip. Många makthavare har slutat att svara på journalisters frågor. Det är en Trump-attityd. Skit på er, journalister. Jag skaffar mig en influencer som hjälper mig.

Publicistiska profiler som förebilder i din karriär?

– Jörgen Cederberg, en gudomlig berättare. Bra radioröst. Hans radiodokumentärer väntade man på.

Din relation till Köping, i dag?

– Min relation till Köping var avbruten under flera år, förutom huset vi sitter i just nu. Sedan 1971 har jag bott i detta hus, byggt 1957. Har lämnat och kommit tillbaka, bott här en viss del av tiden eller en stor del av tiden. Har en lägenhet i Sundsvall som jag vill göra mig av med. Jag vill ta mig hit på heltid, så får vi se vad jag vill göra därefter.

Vi går ut och fotograferar kring Nyckelberget. När barnen åker pulka i Himlabacken stannar tiden. Vi förflyttas till våra egna barndomsminnen. Allt känns som om det vore igår.