Melwin, 19, inför KIS Bandys måstematch
De är mitt i ett pågående generationsskifte – då sliter KIS Bandy för existensen i ettan. Bortamatchen mot Katrineholm ikväll, den har ödeskaraktär över sig, menar hemvändaren Melwin Widaeus.
De är mitt i ett pågående generationsskifte – då sliter KIS Bandy för existensen i ettan. Bortamatchen mot Katrineholm ikväll, den har ödeskaraktär över sig, menar hemvändaren Melwin Widaeus.
Nä, det är inte jätteglammigt att vara bandyspelare i Köping just nu.
A-laget parkerar näst sist i ettans östra serie, med matcher till fjärran destinationer som Åby-Tjureda, Vetlanda och Skirö och på den ganska slitna läktaren nere på Krillan: Sparsmakat med publik.
Men innan det blir för mörkt behöver vi prata om det ljusa.
KIS bygger just nu upp nästa generations spelare, med förhoppningen om att en dag kunna återvända dit många tycker att föreningen hör hemma: Allsvenskan.
En av dem är 19-årige Melwin Widaeus, som kommit tillbaka efter tre år på bandygymnasiet i Edsbyn.
– Jag tycker att vi är ett riktigt bra gäng, där flera är väldigt individuellt skickliga. Däremot har vi inte fått ihop det som lag som vi velat.
Han ser det som helt nödvändigt att hålla sig kvar i division ett, för att inte riskera att splittra den grupp som nu jobbar ihop under ledning av huvudtränaren Johan Karlsson.

Efter att Karlsson spelat själv (målvakt) i många år ger han nu tillbaka till sporten han brunnit för i ungdomen.
– Det är tufft för tillfället, men hoppfullt på sikt, för vi har många talanger i klubben. Men just den här säsongen har vi inte kunnat ha den kontinuitet som vi har velat och kommit med olika lag beroende på om vi spelat hemma eller borta. Då blir det svårt att vara jämna.
Johan Karlsson nämner också de längre resorna. Flera av spelarna har inte varit jättemotiverade att sätta sig i bussen och singla ner genom landet.
– En lördag norr om Växjö. Vi åkte halv sex på morgonen och kom tillbaka halv tio. De matcherna är inte jättelätta att få tag på folk till, säger Johan Karlsson.
För att man inte orkar?
– Precis. Vi har ju liksom inga betalda spelare, utan att spela bandy i ettan blir ett fritidsintresse. Och givetvis spelar det in att vi förlorat mycket i år. Det är ju lättare att åka buss om man vinner, säger Johan Karlsson och påminner om en viktig förändring, som KIS håller extra koll på: Division ett görs om efter nästa säsong och åtta lag kommer att göra upp i fyra serier.
Då blir resorna inte lika långa för gulsvart.
För Melwin Widaeus är det dock inga jätteproblem att gå upp tidigt och nöta mil för bandyns skull.
– Nä, jag har aldrig haft tråkigt med det gänget vi har. Och oavsett om vi skulle få kortare resor eller inte framöver: Att stanna kvar i ettan är den stora grejen. Vi får inte åka ur, för vi har framtiden för oss.
Ett steg närmare den, framtiden alltså, kan KIS ta under fredagskvällen, då mötet med tabelljumbon Katrineholm U avgörs på bortais.
En seger där och gulsvart kan börja blicka uppåt i tabellen.