När ”Emil” inte fick LSS-stödet han har rätt till

Magazin24 har granskat de domar i Förvaltningsrätten som kostat kommunen mer än 1,4 miljoner kronor i ”särskilda avgifter” till staten – bara under 2023. Beviljade insatser enligt LSS har inte verkställts. (LSS – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

Köpings hantering har starkt kritiserats av Bengt Westerberg, den tidigare socialministern, som 1991 genomförde LSS-reformen.

Emil har nyligen fyllt 27 år. Han är mycket påläst i ämnen som intresserar honom. Han tycker om att prata filosofi och litteratur. Han diskuterar gärna det politiska läget.

När Emil slutade grundskolan i Stockholm fick han skolans stipendium för särskilt förtjänstfulla insatser. Emil tog studentexamen på ett estetiskt program. Han är mycket bra på att skriva och teckna.

I lågstadiet fick Emil diagnosen Aspergers syndrom. Diagnosen gör att Emil kan ha svårt att läsa av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Detta kan leda till missförstånd och ställa till det socialt.

Eftersom Emil blir utmattad av för många intryck fungerade det dåligt att åka buss och tunnelbana. En utredning visade att Emil kan klara sig bra på egen hand med stöd enligt LSS, en lag som han omfattas av.

Familjen tyckte att en mindre stad skulle passa Emil bättre. I Köping verkade allt enklare och det var ekonomiskt möjligt att köpa lägenhet. LSS-handläggaren svarade i telefon och det var lätt att boka möten.

Familjen var entusiastisk. Emil fick ett förhandsbesked om kontaktperson, boendestöd och daglig verksamhet. Han blev Köpingsbo 2018.

LSS ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och ge full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Behovsanpassade insatser har som mål att den enskilde får möjlighet att leva ett aktivt liv som alla andra.

Efter flytten till Köping tog det några månader innan daglig verksamhet och boendestöd sattes in. Det tog ett helt år att få en kontaktperson. Emil skrev ner sina tankar från ett möte med ansvariga:

”De förklarade tydligt för oss, som för ett barn, att de inte hade det yttersta ansvaret och att de måste ”se över” systemet, dock lite oklart hur och när. Inte heller blev det klart för oss varför det inte redan hade hänt.”

Camilla önskade att Emil skulle få hjälp med att fylla i blanketter. Då föreslog kommunen en god man. Annars skulle Emil inte få någon hjälp alls.

”Chefen slog fast att jag bör ha en god man, men personligen har jag ingen lust att bli omyndigförklarad.”

Emils anhöriga ville tala med enhetschef för myndighetsutövning eftersom det verkade saknas ett kontrollsystem för att verkställa beslut. En klagomålsblankett fylldes i.

Efter ett år fick Emil en kontaktperson under en kort tid. Sedan åter lång väntan innan samma sak hände igen. När Emil berättade för sin mamma att hembesöken var inställda med hänvisning till corona, ringde Camilla till kommunen. Hon fick till svar att någon sådan restriktion inte fanns.

Emil provade flera dagliga verksamheter som inte var anpassade efter hans behov. Familjen efterfrågade upprepade gånger enskild placering.

Under en period omfattade den dagliga verksamheten endast en kurs på ett studieförbund. Ett klagomål besvarades med: ”Nuvarande inriktningar kan tillgodose brukarens behov av daglig verksamhet”. Emil fyllde ut tillvaron med internetbaserade kurser som Försäkringskassan rekommenderade och betalade.

Emil placerades i grupper med personer med intellektuell funktionsnedsättning, fast han inte har det själv. Han som gärna diskuterar litteratur och film på hög nivå kände ingen samhörighet med gruppen. Emil mådde sämre och sämre i affären där han arbetade.

Till slut orkade han inte gå till jobbet mer. Han fick ta hjälp av psykolog för en depression. Kommunen ville att Emil skulle gå tillbaka, men hans psykolog avrådde.

En god man meddelade Försäkringskassan att den dagliga verksamheten fungerade så bra att Emil höll på att bli av med sin aktivitetsersättning och skulle skickas ut i arbetslivet.

När den gode mannen glömde att söka bostadstillägg förlorade Emil tusenlappar i månaden och fick leva på existensminimum. Han åt havregrynsgröt och blodpudding. Fasta överföringar till anhöriga som betalade Emils bolån och telefon togs bort. Emil bad om hjälp att föra sin talan mot kommunen, men fick inte det stödet.

I slutet av 2022 krävde Camilla att Vård- och omsorgsförvaltningen skulle utreda hela sin hantering av ärendet. Bristerna stred mot lagen.

När Camilla begärde ut all dokumentation, fick hon en oväntat tunn samling papper. Händelser och handlingar saknades. Möten hade inte registrerats. Klagomål verkade inte ha dokumenterats.

Förvaltningschefens svar bekräftar detta:

”Undertecknad bekräftar att det i detta fall finns brister i den sociala journalens dokumentationen varpå det är svårt att följa hela händelsekedjan. Orsaken till detta är att kunskapen och färdigheten kring social dokumentation i viss mån är bristfällig inom flera av förvaltningens verksamhetsområden. Det förekommer även brister vad gäller basala datakunskapen och tidsbrist är en vanlig förklaring till att dokumentationen brister. Detta är inte acceptabelt och för att åtgärda dessa brister har förvaltningen under 2022 haft dokumentation som ett prioriterat målområde.”

När Emil kom in på en ettårig utbildning på annan ort valde han att gå den. Enligt lagen har man rätt att behålla sin aktivitetsersättning under ett halvår. I Köping drogs stödet in. ”Så gör vi här”, sa handläggaren, enligt Emils mamma. Emil har också rätt att ha stödet vilande utan att behöva ansöka igen. Inte heller det kan han räkna med i Köping.

Camilla, Emils mamma, har ställt krav på att förvaltningen ska utreda de brister som de själva har bekräftat. Camilla förvånas över att de brister hon påtalat sedan 2018 fortfarande tycks fortgå 2023.

Camilla är besviken på hanteringen av Emils ärende. Hennes svar till förvaltningschefen slutar:

”Ni talar om en människa på ett sätt som vore han siffror i er bokföring. Ingen gång har vi mött en medmänsklig önskan att lösa problemet och därmed underlätta livet och den psykiska hälsan hos vår son, Emil, den ni kallar brukaren”.

Vad som händer efter den ettåriga kursen i ett annat län är oklart för familjen. Emils lägenhet i Köping står tom.

(Emil och hans mamma heter i själva verket någonting annat.)