Fårbonden i Kungsör med lamm till 1 000

Tomas Olsson, 52, är bonde i femte generationen. På Norrby Gård utanför Kungsör bedriver han lammproduktion i stor skala med 1 000 tackor. Varg har aldrig angripit hans får. Han är ordförande i LRF Mälardalen. I kylskåpet måste det alltid finnas filmjölk.

Tomas driver Norrby gård med hustru Anna, sönerna Rasmus 28 år och Linus 21 år. Viktor, 19 år, går i skolan. På gården finns också den anställda fåraherden Lovisa Zeek, Jean och Glenna är två boardercollies, som jobbar i verksamheten, liksom Lovisas hund, Lloyd. Dvärgschnauzern Nessie är maskot och sällskaps­hund. Två islandshästar och några höns. En stallkatt och en innekatt ingår också i familjen.

Vi träffas i stallköket. Tomas berättar.

– Jag är femte generationen på gården, mina barn blir den sjätte generationen. Just den här gården har vi köpt till. Jag är född och uppvuxen fem hundra meter härifrån, Östersä by, och mina föräldrar, Sonja och Lasse, bor där idag. Just på den här gården hade min farfar sina åtta mjölkkor i en av stallarna. Sedan försvann mjölkkorna när farfar dog, 1979.

Hur var livet på gården när du var liten?

– När jag var liten bedrev mina föräldrar traditionellt svenskt lantbruk. Lite får, lite grisar, lite kor och några hästar. På 90-talet kom nya signaler uppifrån – Omställning 90. Då skulle vi sluta producera mat i Sverige och montera ner svenskt lantbruk. Då blev det stuteriverksamhet på gården. Min mamma födde upp fullblodshästar med stor passion.

Har du alltid varit intresserad av djur?

– Jag var en kille som mest tyckte om att köra traktor. Djur var inte mitt stora intresse, inte då. Vi tog över mina föräldrars 25 tackor, hustru Anna och jag. Vi ökade upp till 100 tackor och tyckte det var ganska kul. Vi jobbade med Åsby Kött & Vilt i Hallstahammar. Vi sålde till Hemköp. Sedan fick vi kontakt med restaurangrossisten ”Restaurangkött”. 1996 gjorde vi vår första provleverans. Vi uppfyllde deras kvalitetskrav. Då kom vi med i gruppen Sex Gårdar som levererar lamm på våren till restauranger. Vi byggde första stallet 1997. Då var vi lite udda. Det var inte många som satsade på får på den tiden. Sedan har det fortsatt. Vi har skaffat fler får, fått barn, byggt nya stora stall med upp till 1 000 tackor. Det är vad vi har i dag, i fyra stallar. Om en månad är alla ute på bete.

Vad omfattar Norrby Gård i dag?

– Får och lamm är basen i vår verksamhet. Sedan har vi gräsvallen, vi har spannmåls­odling, cirka 60 hektar. 200 hektar åker som vi brukar, 70 hektar skog. Vi betar 150 hektar naturbete, mycket åt Kungsörs kommun. Vi har 15 dikor som kalvar. Mina söner sköter om korna. Vi har fått in mellansonen Linus i verksamheten. Vi har en entreprenaddel i företaget med gödselspridning och kalkspridning, som han har ansvar för. Han åker till andra gårdar i hela Mellansverige, gödslar och sprider kalk. Jag finansierar och administrerar, sonen får köra.

Hur var du som barn?

– Jag var blyg, tillbakadragen, tog inte så mycket plats. Gick nio år i samma klass i Centralskolan i Kungsör. Jag gillade matte och fysik, var inte så bra i svenska. Jag har ett stort samhällsintresse i dag, det hade jag redan då. Gillade samhällskunskap.

Kändes det som tvång att veta att du förväntades överta gården i femte generation?

– Jag har aldrig känt något tvång. Jag har ju alltid varit med på gården, hjälpt till, ryckt in, kört traktor. För mig var det naturligt att jobba inom lantbruk. Gymnasiet gick jag i Sala, med inriktning på lantbruk. Det kändes häftigt. Jag har varit F-skattare i hela mitt liv. Sysslat med lite av varje. Från att sprida kalk till att bygga hemsidor. Jag har ett starkt teknikintresse. Gillar att utveckla och rationalisera. I driftledarkursen efter gymnasiet lärde jag mig allt man måste kunna för att driva ett lantbruk, från ekonomi till planering.

Hur många yrken ingår i att vara lantbrukare?

– Du måste kunna allt. Inte bara allt om djur och djurhållning. Du måste vara snickare, elektriker, rörmokare. Alla lantbrukare har detta i sig – du måste själv lösa alla problem som uppstår. Du måste kunna reparera det som går sönder. Du måste kunna ekonomi, du måste vara IT-kunnig.

Varför brinner du just för lamm?

– Lammproduktion skapar chans att välja inriktning. Mycket går att forma själv. Jag har utvecklat maskiner och hanteringsutrustningar, har fått utlopp för mycket av min kreativitet. Att få ut mina djur på bete är en skön känsla, och då inträder en period med mindre att göra. Men det är lika skönt att ta in djuren på hösten, även om det är blött och skitigt.

Hur är det att vara fårbonde?

– Som fårbonde har man sina får, sin hund och sin fyrhjuling, förr hade man häst. Allt detta är mitt liv som fårbonde. Detta är magiskt, samspelet mellan djur, hund och gräs. Att flytta mina får mellan olika hagar med hjälp av mina hundar är så kul. Många tror att lamm är opersonliga, att vi inte får kontakt med djuren. Det är helt fel.

Hur blir man en framgångsrik bonde inom lammproduktion?

– Lamm har blivit eftertraktat. Många vill äta lamm i dag. Vi jobbar med en stor restauranggrossist. Vi jobbar med Kocklandslaget, med tävlingen Årets Kock. Se på våra lamm som föds på våren. De går med sin tacka, äter betande gräs, gräset omvandlas till ett värdefullt protein. Det kanske mest hållbara sätt som mat kan produceras. Betande djur är så viktigt för hela vårt samhälle. Allt detta är tacksamt att kommunicera. I det komplexa kretsloppet behövs också grisar och kor. Vi behöver grisar som tar hand om restprodukter från livsmedelsindustrin. Vi behöver mjölken som en proteinkälla.

Vad gör ni med ullen?

– Den jobbar vi med också. Vi måste klippa våra får en gång om året. De sista fyra, fem åren har det varit mycket diskussion om ullen. Vi har ju ingen textilindustri kvar i Sverige. Vi säljer inte ullen för att bli rika utan för att ta vara på den. Nu köps ullen av Järbo garn. Ullens värde är mindre än fem procent av vår försäljning. Men det är viktigt att ta vara på ullen som resurs.

En lammbondes största problem?

– Att få lönsamhet i verksamheten. Lammkonsumtionen i Sverige är låg, 1,6 kilo per person och år. Den svenska köttkonsumtionen per person och år är 60 kilo. I dag importerar vi mer lamm från Irland än vi producerar i Sverige. Vi producerar 4 000 ton lammkött i Sverige om året. Vi importerar 5 000 ton lamm från Irland. Irland har inte en vinter på fem månader. Deras produktionskostnader är därför lägre.

Vad har du för raser?

– En tacka är en korsning av Finull och Dorset. Finullen för bra modersegenskaper, Dorset för att kunna lamma utanför säsong. Den tackan blir betäckt av en tung köttras bland baggarna, Texel eller Suffolk. Då blir det en bra slaktkropp.

Har du haft vargangrepp?

– Nej, inga, aldrig. Jag har haft varg som promenerat omkring några kilometer härifrån. Men aldrig i mina hagar. Jag har haft lo som tagit lamm. Men ett lo dödar ett lamm och äter så mycket den orkar. Jag har rodjursavvisande stängsel, men inte på alla mina marker. Den stora minskningen av lammproduktionen beror på rovdjurspolitiken. Vi fårbönder är inte vargfientliga. Men vi vill inte ha varg i våra hagar. Vi vill bidra till öppna landskap och ett hållbart jordbruk. I den mixen passar inte vargen in.

Är vargstängsel lösningen?

– En del tror att det bara är att sätta upp stängsel. Men folk vet inte vilket arbete detta är. De förstår inte heller vad det innebär att leva med den ständiga oron att vargen skall komma och döda dina djur.

Berätta om dina föreningsuppdrag?

– I Sveriges Lammköttsproducenter är jag ordförande. Vi har ungefär 100 medlemmar. Vi har fokus på företagande och lammproduktion. När vi bildades år 2000 fanns det ingen som som drev lammproducenternas frågor. I LRF Region Mälardalen har vi 13 000 medlemmar. Jag är ordförande sedan 2023. I hela Sverige har LRF 130 000 medlemmar. Jag är engagerad i kommunikationsfrågorna – vi måste ut och berätta vad vi gör. Jag brinner också för medlemmarnas företagsutveckling.

Vad är allmänhetens största okunnighet när det gäller bondens liv och vardag?

– Att få folk att förstå hur betydelsefulla vi bönder är för kretslopp och hållbarhet, som alla talar om. På markerna jag vårdar hade min farfar sina mjölkkor, och jag vårdar dem så att mina barn och barnbarn skall fortsätta familjens arbete i flera generationer. Vi skövlar ju inte, som de gör i den sydamerikanska regnskogen. Vi vårdar och underhåller marken på absolut bästa sätt.

Vem är du i dag – beskriv dina karaktärsegenskaper?

– Jag har utvecklats från att ha varit den väldigt blyge killen i skolan, som inte vågade att ta plats, till att idag vara en engagerad person med stort samhällsintresse, en person som tycker om att förändra och påverka. Jag är teknikintresserad, vill utveckla företagandet. Att få komma ut och berätta vad vi gör inom svenskt lantbruk. Jag möter människor som har en helt felaktig bild av vårt jordbruk. Viktigt för mig att få upplysa hur det egentligen är. Att få säga ”så här går det till på riktigt”.

Vad gör du på din fritid, om du har någon?

– Jag skulle vilja vara mer i verkstan och pula. Jag tycker om att konstruera saker. Meka med gamla bilar. Jag har en gammal Landrover som jag vill få igång.

En talang du skulle vilja utveckla?

– Jag skulle vilja bli bättre på att kunna skriva. Vill bli bättre på att kommunicera i skrift.

Någon bok du läst och som gjort starkt intryck?

– Jag läser mycket facklitteratur, böcker om marknadsföring. Det som mest har bidragit till min utveckling är inte böcker utan mitt nätverk, till exempel i England och på Nya Zealand.

En frestelse du inte kan motstå?

– En skål chips. Att bli inbjuden att föreläsa. Jag har föreläst i England två gånger. Första gången var jag så nervös. Men jag fick en kick också. Häftigt att föreläsa för mig som vuxen, jag som var så blyg och introvert som barn.

Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?

– Filmjölk. Det äter jag till frukost varje dag.

Tomas Olsson på Norrby Gård är med sina cirka 1 000 tackor störst i Sverige inom sin bransch, enligt vad Magazin24 tagit reda på.

Det vill han inte gärna medge. Blygsamt säger han i stället:
– Vi har en av de största besättningarna i Sverige …