Västra Mälardalen – mer än bara ord

I torsdags hölls stormöte för ”Västra Mälardalen i Samverkan” på Forum i Köping. Syftet var att stärka samverkan mellan de tre KAK-kommunerna för att bli mer effektiva och tillsammans stärka KAK-bygdens attraktivitet för företagsetableringar, inflyttning och handel.  

De tre kommunalstyrelseordförandena Pelle Strengbom, Kungsör, Elizabeth Salomonsson, Köping, och Anders Röhfors, Arboga, utfrågades och inbjöds att presentera sina idéer inför ett fyllt auditorium. Därefter lyste idéerna med sin frånvaro. Vilket var anmärkningsvärt eftersom det är betydande utmaning som står för dörren. 

I Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet i kommunerna i riket kom Kungsör 284 av 290 kommuner. Köping placerades på 238:e plats och Arboga hade ett betydligt bättre resultat med 148:e plats. Företagsklimatet mäts genom enkäter till företagare som svarar på frågor om hur kommunen sköter relationen med företag, om kommunen stödjer företagande och frågor som mäter kommunadministrationens integritet och hörsamhet för problem. Arboga har tagit sig till mitten av startfältet medan Kungsör och Köping är i den nedre tredjedelen. 

KAK-kommunerna är ekonomiskt beroende av kommunal skatteutjämning och statsbidrag.  Dagens system med kommunal skatteutjämning döljer idag ekonomiska obalanser och det bygger på att det finns någonting att distribuera. Vid en längre lågkonjuktur kan fördelningsutrymmet reduceras kraftigt. 

Så även om Kungsörs Pelle Strengbom stoltserade med att Kungsörs Kommun hade ett betydande överskott i budgeten är det underliggande makrofaktorerna oroande för KAK-kommunerna. Lägg även kostnadsöverföringen för nya immigranter när de statliga bidragen upphör och det kommunal ansvaret tar över helt.

Under den modererade utfrågningen kom frågan om kommunal sammanslagning – att göra dessa tre kommuner till en. Den besvarades inte fullt ut men är relevant. 

Om Pelle Strengbom, Salomonsson och Röhfors vill ha lägre kostnader och ett starkare fokus, varför inte slå ihop dessa tre småkommuner till en större? Nu har var och en av dessa kommuner varsin näringslivsekreterare, varsitt lönekontor och varsin telefonväxel. 

En större kommun har stordriftsfördelar och kan eventuellt ge mer service för mindre pengar. Att man inte är beredd att diskutera frågan andas revirtänkande. För mig som utomstående observatör är det besynnerligt att alla tre av kommunstyrelseordförandena ansåg att kommunen var central för att berätta för omvärlden om möjligheterna i deras respektive kommuner. Logiskt är det helt poänglöst. Det är som att ta en referens på en jobbsökande genom att ringa den jobbsökande själv. Människor som vill söka sig till Arboga eller Kungsör söker information från människor som är fristående och säger som det är.     

En enkel idé är att kartlägga vilka utflyttare som gjort en skaplig karriär och är barnfödda i låt oss säga Köping. Varför? Se bara effekten av Filip Hammars idé och beslut att jobba för att producera ” I en annan del av Köping”. Antagligen har ” I en annan del av Köping” gjort Köping mer känt bland folk i resten av landet och satt Köping på kartan på riktigt för första gången sedan man bestämde sig för att ösa ihop Ströbohög. Det finns folk på redaktioner, i beslutspositioner, och som påverkar som har en personlig relation till KAK. Det är liten budget – hög avkastning att återuppta den relationen.

Det finns möjligheter men man måste vara öppen. I det ändrade säkerhetspolitiska läget pratar samtliga rikspolitiker om behovet om ökade försvarsansträngningar och det finns logistikinfrastruktur i Arboga som överlevt alla försvarsneddragningar. 

Är det inte dags att få tillbaka de 650 försvarsarbetena som Arboga tappade på 1990-talet? Det går inte för kommunerna att bara känna sig duktiga och sitta still i kommunalhuset. Verklighetens beslut tas i omvärlden. Det är dags att bjuda in omvärlden till KAK.