Föräldrarna om VM-hjälten

Det stora sportintresset har alltid funnits hos Johan. Hans pappa var simmare och föräldrarna trodde att Johan skulle bli simmare eftersom han var mer eller mindre uppvuxen i en ishall. – Vi trodde att han skulle bli simmare för han var alltid med när Sten-Åke tävlade. När han var 12 år lade han av med simningen men innan det hade han kombinerat simning fotboll och ishockey. Han provade på lite olika sporter säger Birgitta. – Sedan började han inte med ishockey utan han började med bandy först. Köping hade en väldigt bra bandyskola och många av killarna som var födda 90 91 och 92 började med bandy för att sedan gå över till ishockeyn ett år senare berättar Sten-Åke. När Johan var fyra fem år gammal tog pappa Sten-Åke ofta med Johan på ishockeymatcher. Oftast var det Gävle och Brynäs som lockade. Det var där ishockeyintresset började. – Han var alltid väldigt aktiv. Det var landhockey eller fotboll som gällde direkt när han kom hem. Det var väldigt mycket spontansporter med andra från 92-laget här ute på gatorna berättar föräldrarna. Det var väldigt många av 92:orna som umgicks på fritiden och gatorna var fulla av ungdomarna. Johan började på bandyskolan när han var sju år och började med ishockey när han var sju åtta år. Intresset för att stå i mål fanns tidigt hos Johan. – Han var alltid intresserad av att titta på målvakterna när vi var på hockey. Han visste precis vad målvakterna gjorde på uppvärmningen och han hade en otrolig koll på dem. Det var väldigt mycket ishockey i honom. När han lärde sig läsa var det bara ishockeyböcker som gällde säger Sten-Åke. Johans tävlingsintresse fanns hos honom tidigt och föräldrarna berättar att det tidigt märktes hur målmedveten Johan var. Det spelade ingen roll vilken nivå det låg på han ville verkligen vinna i allting även när de spelade sällskapsspel hemma. De berättar att de aldrig har tvingat på Johan någon sport utan att det är han själv som har valt vad han vill hålla på med. – Bandyn valde han själv för att han var intresserad av att åka skridskor. Det var flera barn som höll på med bandyn så han ville vara med dem berättar Birgitta. Sten-Åke var den som följde med på träningarna medan Birgitta kunde känna ibland att det blev för mycket träning. – Vi har alltid sagt att det är hans val. Så länge han väljer så stöttar vi honom i det han vill göra säger Birgitta. Det har varit en lång resa för Johan. När han valde att satsa på ishockeyn stöttade föräldrarna det valet och accepterade att skolan kunde få lida. Det går att studera senare i livet medan ishockey är här och nu. – Vi har tittat på flera alternativ om det skulle bli aktuellt att ta upp studierna igen. De kurser han har läst har han klarat men det blev för tungt att kombinera studier med ishockey berättar Birgitta. När Patrik Sjöström från VIK kom över och hade målvaktsträning med Köping Hockey började föräldrarna förstå att Johan hade talang. – Det var Patrik som sa det till oss och vi märkte att det gick väldigt bra för Johan när han spelade mot äldre spelare. Men vi trodde aldrig att han skulle gå så här långt berättar föräldrarna. Birgitta och Sten-Åke har gett Johan otroligt mycket tid att göra vad han älskar. – Och Johan har gett oss så mycket. Vi vet ju knappt vad vi ska göra när ingen spelar ishockey längre. Vi har fått så mycket från Johan och Victor mer än vad vi gett dem berättar Sten-Åke. – Visst vi är stolta över det han har gjort men vi är mest stolta över den personen han är säger Birgitta. Ishockeyn är deras livsstil och de brinner verkligen för det. De tror att den viljan de har visat upp har inspirerat Johan att satsa hårdare. – Än i dag vill Johan att vi ska se hans matcher. Han ringer efter varje match och vill prata om den. Det spelar ingen roll om det är i Kanada eller i Sverige säger Sten-Åke. Föräldrarna följer matcherna på tv eller på plats. De läser tidningar och försöker hålla kontakten med Johan så ofta de kan. Avståndet ställer till det lite men när det är match i närheten är de där. De är en hockeytokig familj och Johans lillebror Victor är kanske den nästa stjärnan?!