Hur fel det kan bli!

Förkortningar finns det gott om. För det mesta krånglar de bara till det. Det tog mig ett tag innan jag förstod NIMBY. Det är förkortningen av engelskans Not In My Backyard, som betyder ungefär ”inte på min gård”.

Ett vanligt sammanhang hos oss är: Vindkraftverk är bra… men NIMBY. Alltså: Inte hos mig.

Sedan har vi förkortningen Co. Det är kobolt, metallen som är huvudkomponent i de batterier som driver mobiltelefoner, datorer och elbilar. Den kinesiska leverantören GEM har tillförsäkrat sig större delen av världsproduktionen av kobolt. I Sverige bryts ingen kobolt men ämnet har hittats på flera platser.

Nästa förkortning är Li. Det är litium, som också används i batterier. Chile, Australien, Kina och Argentina står för nästan 95 procent av världens produktion av detta ämne. Litiumfynd finns också i Norrbottens, Västernorrlands, Gävleborgs och Stockholms län.

Enligt Världsbanken bör efterfrågan på kobolt och litium öka med cirka 800 procent fram till 2050, för att den globala uppvärmningen ska hållas under två grader. Då vore det väl bra om vi kunde ta dessa råvaror till våra jättestora batterifabriker ur vår egen svenska backe? Svaret blir NIMBY, som nu betyder nej.

– Vi kan klara detta utan nya gruvor, sa Naturskyddsföreningens ordförande i Agenda i januari i år. I praktiken betyder det import.

När den gröna rörelsen fick Tyskland att lägga ner kärnkraftverken för att bli beroende av rysk gas, då menade man så väl. Men det blev så fel, inte bara för att svenska elpriset höjdes. För nu kom kriget.

”Det är Putins krig. Ledaren för en spionring i toppen av en korrupt kleptokrati.” Så skrev Olof Ehrenkrona den 23 februari. Men han la också till: ”Med rättsövergrepp, lönnmord, valfusk och korrupthet vill inte heller ryssarna i gemen leva.”

Den verkligt tunga gråten, den kommer när jag i TV ser barn ta farväl av sin far …

Ingen annan heller, tänker jag. Därför är det viktigt att inte fler länder hamnar under detta styre. Men alla undrar vi hur världen ska kunna stoppa en Putin som bestämt sig för att steg för steg återupprätta det gamla Sovjet.

Mot bakgrund av Vladimir P. blir svenska makthavares felsteg till bagateller, även om missarna i pandemistrategin orsakat några tusentals onödiga dödsfall. Det är till och med så att Tomas Eneroths tabbe bleknar till närmast ett intet.

Det var i Rapport som infrastrukturministern ömmade för de utländska åkeriernas chaufförer. Han berättade att man hade sett att de sov i lastbilshytten.

Han hade tydligen inte förstått att inte heller svenska chaufförer sover på hotell. De har dock mysiga hytter, med kanske teve och – självklart – kaffekokare.

Men, minister Eneroth, att som du ha omtanke om andra människor är något positivt och viktigare än annat just nu.

Apropå omtanke är det viktigt att prata med varandra, inte bara om vädret etc utan även om känslor. Det mår vi bra av, visar en amerikansk undersökning med 1 800 deltagare. Även att gråta inför en annan människa ska vara nyttigt.

Så länge jag minns har jag mest gråtit över positiva upplevelser. På sistone har söndagskvällarna varit värst. Först ”Allt för Sverige”, där jag blivit rörd med amerikanerna över deras förfäders livshistorier, Och sedan, direkt därefter, i ”Secret Song Sverige”, där jag levt mig in i deltagarnas känslor inför uppdykande nära och kära.

Men den verkligt tunga gråten, den kommer när jag i TV ser barn ta farväl av sin far som återvänder in i Ukraina för att slåss för sitt land.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.