Kicki sätter skruv och växlar upp

Kicki Löwdahl Gullbo är trafikläraren som brinner för bordtennis och som tre gånger coachat Köping BTK Dam till SM-guld. Final väntar i år igen. När hon lyssnar på musik väljer hon 80-tal. Hon älskar att plocka svamp.

Köpings damlag i bordtennis, Köping BTK Dam, är ännu en gång klar för SM-final. Många trodde att semifinalen mot Växjölaget BTK Frej skulle bli jämn och oviss. Köpings damer vann i själva verket enkelt med 5–2 på hemmaplan och 5–1 på bortaplan.

Nu väntar Eslöv BTK i finalen. Köpings damlag vann SM-guld 2009, 2010 och 2012. Blir det fjärde gången gillt?

Vi frågar lagledaren Kicki Löwdahl Gullbo.

– Vi spelade oerhört bra i vår semifinal, men Eslöv har också ett lag som är mycket starkt. På pappret är de bra mycket bättre. De har bland annat Hana Goda från Egypten som är nummer 30 i världen. Sen har de Li Fen, som börjar bli till åren men som fortfarande spelar på heltid och håller hög nivå. 2013 vann Li Fen både SM och EM i individuellt.

Berätta om dina spelare i årets lag!

– Årets lag är ett ganska ungt lag. Två svenska spelare, Leah Tveit Muskantor, 20 år och Hanna Holgersson, 22 år. Sedan har vi två ungerska spelare, Krisztina Ambrus, 32 år, och Leila Imre, 27 år. Den senare blev skadad tidigt på säsongen. Polskan Paulina Krzysiek, 28, gör sin andra säsong för oss. Hon bor i Gdansk, spelar också för en klubb i Polen, kommer hit när det är match och för att sparra ibland.

SM-finalen mellan Köping BTK Dam och Eslöv BTK spelas den 24 maj i Köping och den 26 maj i Eslöv. Har båda lagen vunnit varsin match spelas en tredje och avgörande match i Eslöv den 27 maj.

Vi möter Kicki på Magazin24:s redaktion. Vi fotograferar i träningshallen intill Scheeleskolan och på stan.

Jag frågar försiktigt om man får säga pingis – eller måste man säga bordtennis?

Kicki skrattar och säger:
– Det officiella namnet är bordtennis. Jag säger själv pingis. Det får man göra.

Berätta om din bakgrund!

– Jag är född och uppvuxen i Västanfors. Pappa sålde stål, mamma var hemmafru. Jag har en fyra år yngre syster, Anna-Lena. När jag var 6 år flyttade vi till Köping. Pappa började jobba på Tibnor och mamma blev dagmamma. Vi bodde på Ringenssons väg.

Hur var du som barn?

– Jag var okomplicerad som barn, snäll, glad, gillade att leka i skogen. Jag började på Tunaskolan, där jag gick upp till 6:e klass. Sedan gick jag högstadiet i Scheeleskolan. Efter grundskolan sökte jag in på bordtennisgymnasiet i Falkenberg.

Hur kom pingisen in i ditt liv?

– Jag började spela i tredje klass. Krister Rejström, engagerad i Köpings pingis, kom och berättade om en tävling som hette Bästa 4:an. Hans presentation av sporten och tävlingen var så inspirerande. En riksomfattande tävling för fjärdeklassare. Vi var några i klassen som började träna för att kunna vara med i den tävlingen. Det var en lagtävling, tre killar och två tjejer. Tävlingen var väldigt populär och fanns i många år. I dag är tävlingen tyvärr nedlagd.

Sedan blev du klubbaktiv?

– Ja, på den tiden hette klubben Köpings Godtemplare. De hade en ungdomssektion. Vi hade tio bord. Det var jämnt fullt. Vi tränade i lokalen nära Tunaskolan, där kampsportare håller till i dag. Erika Rönnbäck var tränare, och hon fick mig att brinna för sporten och börja träna.

Efter nian i Scheeleskolan sökte Kicki till bordtennisgymnasiet i Falkenberg och kom in.

– Jag flyttade till Falkenberg och delade lägenhet med Anna-Karin Larsson från Norrland. Vi blev mycket goda vänner, en av mina bästa kompisar. Vi talar med varandra i mobilen varje dag. Vi är väldigt lika. Vi är två riktiga pingisnördar. Under en period hade vi varsitt elitlag i högsta serien. Hennes lag hette Ås IF, utanför Östersund. Detta är för cirka tio år sedan. Hennes dotter, Emilie Fitzgerald, gick på bordtennisgymnasiet i Köping.

Hur var det på bordtennisgymnasiet i Falkenberg?

– Jag trivdes väldigt bra på bordtennisgymnasiet. Vi tränade pingis 5–6 timmar om dagen. Både morgonpass och eftermiddagspass. Jag var intresserad av historia och religion, men det blev allra mest pingis, både i nedlagd tid och var man hade sitt hjärta. Stellan Bengtsson, tidigare världsmästare, bodde i Steninge och deltog som gästtränare, lite då och då.

Hur bra blev du som spelare?

– Min främsta merit är att jag 1988 blev svensk mästare i lag i Varbergs Bordtennisklubb.

Efter gymnasiet – bodde du kvar i Falkenberg?

– Nej, det gjorde jag inte. När jag gick ut gymnasiet hade jag ingen riktig plan. Tanken var väl att jag skulle stanna kvar i stan. Men hemma på besök i Köping träffade jag Tommy Gullbo. Jag var 19 år, han var 23. Vi blev kära… och jag blev kvar i Köping. Vi fick Viktor år 1999 och Oliver år 2002. När vi hade varit ihop i 20 år gifte vi oss.

Fortsatte du att tävlingsspela pingis då?

– Ja, det gjorde jag. Jag spelade kvar för Varberg, men jag trappade ner. Som vuxen så börjar ju ett annat liv. En inkomst måste in. Jag kom ifrån pingisen under några år. Sedan snappade Urban Liwing upp mig och ville ha in mig. Det var ganska många internationella pingisspelare i Köping. Jag sa att jag kan vara med och hjälpa till, men alla som känner Urban vet hur det slutar. Det blev mer än att hjälpa till, jag blev lagledare.

En period var Köping ”Bordtennisens Mekka i Sverige”?

– Ja vi hade både Riksidrottsgymnasium (RIG) för bordtennis med många elever från hela landet. Här hade också Svenska Bordtennisförbundet sitt rikskontor. Men pingistjejerna har flyttat till RIG Bordtennis i Halmstad och killarna till RIG Bordtennis i Söderhamn. Svenska Bordtennisförbundet har numera sitt kontor i Helsingborg.

Pingisbollen var tidigare i celluloid, mätte 38 millimeter i diameter och vägde 2,5 gram. I dag är pingisbollen av plast, är 30 milimeter i diameter och väger 2,7 gram.

Hur har den nya bollen påverkat spelet?

– Spelet har blivit snabbare. Det går att slå hårdare. Många säger att det är svårare att få till skruven. Det har blivit ett hårdare spel. Lite mindre finess än tidigare. Idag är det mera bom, bom, bom. Inte lika många bolldueller som förr.

Vi lämnar pingisen och börjar tala om Kickis yrkeskarriär.

Hur kom det sig att du blev trafiklärare?

– Jag hade jobbat på en grill en period. Jag var kompis med Tina Milovanovic, som var lärare på Köpings nya trafikskola. Hon talade så gott om sitt jobb. Jag tänkte att yrket som trafiklärare skulle passa mig också. Jag utbildade mig till trafiklärare i Örebro. Ett års utbildning, sedan praktik och uppföljning.

Trafiksäkerhetsverket (TSV) kom och följde upp, kollade att eleverna    hade de kunskaper som yrket trafiklärare krävde.

Och när du var färdigutbildad?

– När jag var klar, år 1990, började jag att arbeta på Axelssons trafikskola. Mathias Axelsson var ung då, jobbade extra på kontoret. Hans pappa Urban drev skolan. I dag är jag platschef i Köping. Företaget ägs i dag av ett investmentbolag, Onvia, som äger 35 skolor. I Köping är vi fem lärare och en receptionist.

Har körutbildningen blivit svårare?

– Det är mycket snack om att teoriprovet är svårt, men det har det varit snack om länge.

När elever blir underkända – är det oftast efter teoriprovet eller körprovet?

– Oftast i teorin. Många är ju nyanlända och har svårt med språket. Teoriprovet är svår svenska. Men – teoriprovet finns på många olika språk. Det är tillåtet att göra teoriprovet på sitt eget språk, om det finns. Många klagar att översättningarna inte är tillräckligt bra. Förr var eleverna mer ambitiösa. Man gick verkligen in för att klara teoriprovet vid första försöket.

Hur ser en dag på jobbet ut?

– Lektioner hela dagen, från halv åtta till halv sex. Arbetsdagarna är alltså mycket långa.

Du är också lärare för transportprogrammet på Ullvi?

– Ja, jag är mentor åt 17 elever. Vi har ett samarbete med Ullvi och utbildar deras transportelever som skall bli chaufförer. Eleverna tillbringar sin skoltid hos oss tre dagar i veckan. Jag börjar med ”tvåorna” och undervisar eleverna i personbil – det är den behörigheten jag har. Patrik Strengbom undervisar i lastbilskörning och lastbilskörning med släp.

När är du lyckligast på jobbet?

– Lyckligast när mina elever klarar körkortet. Tyvärr får jag inte personligen lämna över körkortet, det kommer med posten. Men jag kan ju konstatera när de klarar sina prov.

En okänd talang?

– Duktig på att plocka svamp. Jag gillar kantareller och rödgul trumpetsvamp. Jag hittar dem i våra trakter men det börjar bli svårare eftersom mycket av skogen skövlas.

Vad lyssnar du helst på för musik?

– 80-talsmusik, inget särskild artist. Jag önskar att jag själv vore mer musikalisk.

Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?

– Inga måsten. Men mjölk, även om det inte är jag som alltid behöver den.

Nåt citat som inspirerar dig?

– Du lever bara en gång.

Den 24 maj är jag på plats i Köping Arena och hejar på våra pingistjejer i SM-final.