Varför vi är viktiga!

Vi lever i en tid där den fria journalistiken är satt under hård press. Pressfrihetsindex för 2025 visar på en historisk bottennivå.

Aldrig tidigare sedan Reportrar utan gränser (RSF) började mäta pressfriheten har läget varit så mörkt som nu. Årets pressfrihetsindex är ett larm. I hälften av världens länder arbetar journalister under dåliga eller mycket dåliga förhållanden. Mindre än en procent av jordens befolkning lever i ett land där pressen är verkligt fri. Det är en utveckling som borde få varningsklockorna att dåna.

Det största hotet mot journalistiken är i dag inte censur i klassisk mening, utan ekonomisk utsatthet. RSF lyfter fram ekonomin som den enskilt största faktorn bakom den globala nedgången i pressfrihet. I över 85 procent av världens länder kämpar medier för sin överlevnad. I nästan en tredjedel har redaktioner tvingats lägga ner eller gå i exil.

Det här är ingen abstrakt, avlägsen kris. Den är högst konkret. Vi märker den varje gång en lokaltidning stänger, varje gång en redaktion inte har råd att låta en reporter lägga veckor på en granskning, varje gång klickjakten ersätter djuplodande reportage. Vi märker den när vi ser fler och fler  AI -tillverkade texter från nyhetsbyråer och färre unika reportage som tar upp just våra lokala frågor.

Pressfriheten är demokratins lungor. När de pressas samman kvävs också det offentliga samtalet. I dag är ägarkoncentrationen i många länder, inklusive Sverige, så hög att ett fåtal aktörer styr stora delar av medieutbudet. Annonsintäkterna fortsätter att minska, och det offentliga stödet är ofta både otillräckligt och politiskt sårbart. Resultatet blir redaktioner som tvingas välja mellan att överleva ekonomiskt och att stå fast vid sitt oberoende.

Det är en farlig väg. När journalistiken blir beroende av oligarker, statliga bidrag eller sociala mediejättar riskerar den att förlora sin roll som maktgranskare. Som RSF:s redaktionella chef Anne Bocandé uttrycker det, ”Utan ekonomiskt oberoende ingen fri press.” Det är inte bara en iakttagelse, det är ett ultimatum.

Frågan vi måste ställa oss är enkel. Vad är vi beredda att betala för att ha kvar en fri och oberoende journalistik? Politiker måste skapa långsiktiga och transparenta stödformer som inte kan användas som påtryckningsmedel. Medieägarna måste våga investera i kvalitet och inte bara i klick. Och vi som publik måste vara beredda att betala eller på andra sätt stötta journalistik som faktiskt gör jobbet, granskar makten, avslöjar korruption och försvarar demokratin.

I vårt fall är det enkelt. Vi erbjuder fri och gratis journalistik. Vi tar inte betalt, varken för den tryckta tidningen eller för våra nyheter på webben. Vi står och faller med våra annonsörer. Om du i dag vill göra något konkret för den fria journalistiken, stötta då dem. Handla hos de företag som annonserar hos oss, berätta för dem att du såg deras annons i tidningen. Och viktigast av allt, fortsätt ta en tidning ur våra tidningsställ. Den handlingen är inte bara en vardagsrutin, den är en röst för det fria ordet. Vi kan tacksamt konstatera att ni faktiskt gör just detta, tar er tidning när ni nån gång under veckan passerar nått av våra 85 ställ som finns utställda runt om i vår region. Men det är inget som vi tar för givet, det kan ändras fort om vi slutar vara relevanta för er läsare.

Det finns fortfarande tid att vända utvecklingen. Men det kräver att vi agerar nu. En fri press är inte en lyxvara. Den är en grundbult i det öppna samhället. Om vi låter ekonomiska krafter kväva den riskerar vi att vakna upp i ett samhälle där sanningen är den första förloraren och där demokratin står näst på tur.

Det är också en farlig väg vi går om vi låter webben och sociala medier bli våra enda källor till nyheter. I en tid när AI utvecklas i rasande fart och falska nyheter väller över oss blir papperstidningen mer än bara ett nostalgiskt format, den blir ett skydd.

Visst, även en papperstidning kan vinkla och vilseleda. Men själva mediet gör det svårare. Den tryckta tidningen kräver eftertanke, redaktionellt ansvar och en helt annan arbetsinsats än ett snabbt inlägg på nätet.

Och så finns det något med själva läsningen. Att sitta ner, hålla i tidningen, bläddra sida för sida utan att störas av notiser och pop-ups. Du kan läsa i din egen takt, stanna upp, tänka efter och återvända till texten. Det är en långsammare, lugnare journalistik och just därför mer nödvändig i ett samhälle där allt annat går fortare.

Vi som arbetar här gör det för att vi tror på detta. Vi tror på det öppna samtalet. Vi tror på att varje ort, varje kommun och varje samhälle mår bättre av att någon ställer frågor, granskar beslut och lyfter fram berättelser som annars inte skulle bli berättade. Och vi tror på er, våra läsare, som varje dag visar att ni också tycker att detta är viktigt.

Så ja, vi är viktiga. Inte för vår egen skull, utan för att ett samhälle utan journalistik är som ett samhälle utan ljus. Vem vill famla i mörker?