Loella på väg mot operans stjärnhimmel

Loella Grahn från Munktorp är nyfiken, ambitiös och tar livet med en klackspark. Som barn drömde hon om att bli antingen popstjärna eller arkeolog. Idag ser hon operakarriären som den perfekta symbiosen av dessa två drömmar: musik, inte  av idag, utan klassisk. Magazin24 har träffat henne.

Loella har kommit hem till Munktorp efter konsertframträdanden i Norrköping, med Norrköpings symfoniorkester, under Trettondagshelgen. Vi möts i Loellas föräldrahem, ett rött hus med vita knutar, i ett snöigt landskap. I detta hus växte Loella upp med sina två äldre bröder, Love och Nilas.

Vi fikar i köket och mamma Agneta och pappa Sören berättar om sin dotter för den besökande reportern.

– Som barn var Loella lilllgammal, berättar mamma. En fundersam, tystlåten och nyfiken flicka som observerade sin omvärld noggrant. Hon sade inte så mycket till en början, men när hon väl började prata var språket helt perfekt.

– Jag minns, berättar pappa, hur Loella låg på min mage som liten när jag läste Harry Potter för henne. När jag försökte hoppa över lite tråkiga stycken, för att snabba på berättelsen, protesterade Loella.

Hennes ovanliga förnamn valdes av föräldrarna, med inspiration från Maria Gripes bok Pappa Pellerins dotter. Genom åren har hon kallats allt från Lolla till Ella.

Uppväxten på landsbygden, utan täta bussförbindelser, krävde en stark egen fantasi och förmåga att underhålla sig själv. Loella tillbringade mycket tid i skogen med lekar bland bergsknallar och föreställde sig hur människor levde för hundratals år sedan. Fritiden fylldes av allt från fäktning och fotboll till teater vid Hagateatern, där hon bland annat gestaltade rollen som Döden.

Vad hade du för vuxendrömmar som barn?

– Jag drömde om att bli antingen popstjärna eller arkeolog. I dag ser jag min operakarriär som den perfekta symbiosen av dessa två drömmar: musik, men inte den moderna, utan den klassiska.

Hur har din musikaliska utveckling varit?

– Mitt musikaliska fundament är allt annat än en rak linje. Mina hörlurar rymde tidigt en eklektisk blandning av The Ark, ABBA och Maritza Horns skillingtryck. Genom mina två äldre bröder introducerades jag redan som sexåring till band som powermetalbandet Kamelot och senare nu-metalbandet System of a Down.

Loella fascinerades av de rösttekniska prestationerna inom metalgenren, där sångarna ofta har en mer eller mindre klassisk skolning i grunden. Hon började härma dessa kraftfulla röster för att utforska potentialen i sin egen röst. Denna djupa musikalitet märktes redan i tidig barndom då Loella kunde sitta blickstilla med slutna ögon och bara lyssna när en skiva sattes på efter skolan.

Loella berättar om tidiga lokala framträdanden i Köping, bland annat med Lill-Babs på Forum i Köping, vid 16-års ålder. Vid ett annat tillfälle fick hon sjunga Gabriellas sång tillsammans med Stefan Nilsson i Tunadalskyrkan.

När kom operamusiken in i ditt liv?

– När jag började på Carlforsska gymnasiet i Västerås var jag den enda i min årskull som valde det klassiska spåret. För mig blev operan ett medvetet val eftersom jag ser konstformen som ”sångens elitidrott” – en möjlighet att ständigt utmana sig själv tekniskt och se hur långt den mänskliga rösten kan pressas.

Loella gick tidigare på Kulturskolan i Köping, där hon spelade fiol.

– Skulle jag ta fram och spela på min fiol i dag skulle det låta som en ledsen katt.

Loellas väg till operascenen rymmer oväntade avstickare, som när hon sökte till Idol. Där framförde hon ”Mother Earth” av metalbandet Within Temptation. Jurymedlemmen Alexander Bard gav henne det överraskande rådet att hon istället borde sjunga country. Laila Bagge sa att Loella borde satsa på sin operaröst.

Efter studier vid Operastudion Kapellsberg vid folkhögskolan i Härnösand, valde Loella vid 22 års ålder att lämna Sverige.

– Jag stod vid ett vägskäl. Jag hade blivit antagen till prestigefyllda utbildningar i både Stockholm och Glasgow, men valde att tacka nej till båda för att istället korsa Atlanten. Destinationen var Academy of Vocal Arts (AVA) i Philadelphia, en skola som i branschen ofta beskrivs som ett ”bootcamp” för operasångare.

Vad utmärker just denna skola?

– Här var fokus inte främst på teori utan på hårt praktiskt arbete, med tre till fyra fullskaliga produktioner per år, komplett med orkester och kostym. Konkurrensen var mördande; av hundratals sökande antogs bara åtta personer, och jag var en av få européer i en grupp som annars dominerades av talanger från Amerika och Asien. Utbildningen var fyraårig och gratis. Ett levnadsstipendium gjorde att jag slapp skuldsätta mig.

Tiden i Philadelphia präglades av skarpa kontraster. Loella bodde mitt i centrala staden och fascinerades av de vackra, historiska delarna av gamla stan, samtidigt som hon dagligen konfronterades med den amerikanska storstadens fattigdom och misär.

Vad gav utbildningen dig?

– Utbildningen gav mig en yrkesmässig trygghet som jag upplever att många svenska skolor inte skänker sina elever.

Efter att ha tagit sitt Artist Diploma 2024 återvände Loella till Sverige med insikten att livet som professionell kräver att man kliver ur rollen som ”duktig elev” för att istället hitta sin egen, unika konstnärliga vision.

Vad betyder ditt historiska intresse för dig som operasångerska?

– Mitt historiska intresse är inte bara en hobby, utan fungerar som en analytisk metod i mitt arbete med nya roller. Istället för att bara lära mig noterna, har jag en biografisk nyfikenhet och läser gärna på om kompositörernas liv och den tid de verkade i. Jag vill förstå varför musiken skrevs som den gjorde.

Ett exempel är Loellas arbete med Benjamin Brittens The Rape of Lucretia. Genom att sätta verket i relation till andra världskriget fick hon en djupare förståelse för dess filosofiska och existentiella frågor.

Loellas konstnärskap är också präglat av en tydlig fysisk koppling till historien och hembygden. Genom att renovera ett eget timmerhus med kofot och egna händer skapar hon en fast punkt som kontrasterar mot operavärldens glitter och internationella resor. Denna jordbundna bas i Munktorp ger henne den trygghet som krävs för att våga ta de risker som yrket kräver, eller som hon själv uttrycker det: ”att våga och att våga misslyckas.”

Hur upplever du den svenska musikbranschen?

– Den svenska, klassiska musikbranschen kan vara svår att penetrera, särskilt för dem som utbildats utomlands. Branschen beskrivs som något ”stängd” då viktiga kontakter ofta knyts via de svenska högskolorna. Efter att ha varit borta i fyra år, och utbildat mig utomlands, måste jag arbeta aktivt med mitt personliga varumärke för att ens få komma på auditions.

Men genombrottet i det yrkesverksamma livet börjar ta form.

– Jag medverkade nyligen som ensemblemedlem och i rollen som Adele i operetten Läderlappen, en samproduktion mellan Vattnäs konserthus och Norrköpings symfoniorkester. Jag har också gjort solistframträdanden vid Norrlandsoperan tillsammans med Umeå Musiksällskaps symfoniorkester.

Loella har också en viss internationell erfarenhet.

– Jag har framträtt som solist i Verizon Hall i Philadelphia, där jag sjöng Haydns verk Skapelsen.

I dag är Loella frilansande operasångerska, som just har inlett samtal med en agentur för att navigera vidare i karriären.

Tyskan och italienskan är de två stora operaspråken. Skillnader och likheter?

– Jag ser italienskan och tyskan som två väsensskilda världar med olika tekniska utmaningar. Jag sjunger mest på italienska, ett språk som jag uppfattar som lyriskt och inbjuder till långa, vackra melodilinjer. Sången kommer först och texten i andra hand. Tyskan är i kontrast mer ”stolpig” men fungerar som ett poesispråk, där texten och ordens betydelse står i centrum. Det är mer av ett tal till sången.

Även om Loella pratar hyfsad italienska och tyska, och förstår det mesta hon sjunger, bär hon på en särskild önskan om att även kunna tala ryska.

Vilka är dina förebilder inom operakonsten?

– Den amerikanska sångerskan June Anderson, vars tekniska skicklighet jag beundrar stort. Hon inspireras även av Joyce DiDonato för hennes förmåga att alltid sätta textens betydelse i centrum av musiken. Inom den svenska traditionen lyfter jag gärna fram Peter Mattei, som en favorit ”varje dag i veckan”. Birgit Nilsson är ju ett rent underverk.

Loella passar på att berömma sin sångpedagog:
– Hovsångerskan Anna Larsson har framför allt lärt mig att tysta den analytiska hjärnan och lita på kroppens förmåga.

Vilka är dina tre största, framtida drömroller?

– Min topp-tre-lista av drömroller: Donna Anna i Don Giovanni, Violetta i La Traviata och Tatjana i Eugene Onegin. Särskilt Tatjana och hennes berömda brevscen är ett stycke som jag gärna sjunger om och om igen. Genom att förena språkens olika själar – italienskans melodiska flöde och tyskans poetiska skärpa – förbereder jag mig sig för att ge liv åt dessa komplexa kvinnogestalter på scenen.

När strålkastarna släcks lever Loella ett liv som präglas av både handfast fysiskt arbete och intellektuellt skapande. Hon har idag ett tiotal pågående litterära projekt och hennes fallenhet för berättande visade sig tidigt då hon prisades för en novell i Kamratposten. Hon hämtar gärna inspiration från författare som Svetlana Aleksijevitj för att få nya perspektiv på världen och mänskligheten.

På fritiden njuter Loella av musik som gör det omöjligt att sitta still, och hon bär på en önskan om att lära sig dansa swing. Bland framtida drömmar hägrar även ett besök i Kyoto i Japan, som lockar med sin rika historia och natur.

Finns det någon konflikt mellan operakarriären och framtida familjeliv med man och barn?

– Nej, ingen konflikt. Jag har sett många exempel på hur kollegor låter sina barn växa upp i kulisserna och barn som bara tyckt att det varit roligt.

14 frågor till Loella

1. Vem är du i tre egenskaper?
   – Nyfiken, ambitiös och tar livet med en klackspark. Man får inte ta sig själv på för stort allvar.
2. Vad i ditt liv fyller dig med den största tacksamheten?
   – Min familj.
3. När känner du sann och äkta lycka?
   – När jag sjunger.
4. Vilka egenskaper uppskattar du mest hos andra?
   – Öppen attityd och sinne för humor.
5. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Jag skulle vilja kunna dansa swing.
6. Din största extravagans?
   – Konsertklänningar. Jag har fyra balklänningar i garderoben som är riktigt fina. Någon har jag fått, en del har jag köpt.
7. Favoritfärg när du klär dig?
   – Blå.
8. Vilken årstid gillar du mest?
   – Sommaren, en årstid som luktar så gott.
9. Någon författare som betytt mycket för dig?
   – Den ukrainska författaren Svetlana Aleksijevitj. Hon har gett mig perspektiv på världen och på mänskligheten.
10. Ett citat som du bär med dig i bakhuvudet som inspirerar dig då och då eller som du kan hämta kraft ur?
    – Det första jag kommer att tänka på är något som bara fladdrar förbi på Instagram. En bild på en häst som står på ett hustak. Och citatet är: ”Jag kommer lyckas med allting för jag är galen.”
11. En frestelse du inte kan motstå?
    – Jag har väldigt svårt att stilla still när jag lyssnar på musik, måste alltid röra mig med den.
12. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
    – Frivillig inom en krigszon och ägna mig åt humanitärt arbete, till exempel i Ukraina.
13. Har du en okänd talang?
    – Jag skriver prosaberättelser för mitt eget stora nöjes skull. Kanske blir det en bok så småningom.
14. Ett lockande resmål som du ännu inte besökt?
    – Japan. Otrolig historia och häftig natur.