Lyssna på Inga-Britt Ahlenius

Inga-Britt Ahlenius är den kvinna i svenskt samhällsliv som väcker min och många andras största respekt och beundran för sitt mod och sin integritet; för sin aldrig sinande vilja att bekämpa mygel och maktmissbruk, jäv och nepotism, korruption och kränkningar av offentlighetsprincipen.

Ahlenius lyckades som generaldirektör för Riksrevisionsverket (1993-2003) få verksamheten att lyda under riksdagen, inte regeringen. Detta krävde en grundlagsändring. Hon byggde upp en riksrevision i Kosovo. Hon blev chef för FN:s internrevision. Hon gillade Kofi Annan, men ansåg att efterträdaren Ban Ki-moon var oduglig.

Ahlenius ledde en utredning, tillsatt av Europaparlamentet, som hade i uppdrag att undersöka beskyllningar för nepotism och korruption inom kommissionen. Hela kommissionen, med ordförande Jaques Santer i spetsen, tvingades att avgå.

Inte konstigt att Ahlenius i FN:s korridorer kallades ”Ms Fearless”, Fru Orädd.

Vi möttes nyligen i ett intervjusamtal där vi diskuterade frågor av största intresse för oss båda. För henne med en bakgrund som oförvitlig ämbetsman, med sanningslidelsen och rättrådigheten som ledstjärna. För mig som granskande journalist, som haft orden jag läste i Tryckfrihetsförordningen i ett ungt redaktörskap, och som varit mina följeslagare sedan dess. Att pressfrihetens syfte är ”…ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i vilket ämne som helst.” I frågor som rör insyn, offentlighet, maktkontroll är vi demokratiska själsfränder.

Ahlenius växte upp i Lekvattnet, djupt inne i Finnskogen i norra Värmland, tillbringade mycket tid hos sin farmor och farfar. En enkel miljö, präglad av småbruk och knappa resurser.  Hon var liten och blyg som barn. Egenskaper som fanns i miljön och i det finska arvet. Man gjorde rätt för sig, och man talade inte i onödan.

Ahlenius berättar i vårt samtal vad den finske dirigenten Esa-Pekka Salonen sagt om skillnaden mellan introverta och extroverta finländare i en intervju i New York Times:

”De introverta tittar på sina egna skor när du talar med dem. De extroverta tittar i stället på dina skor.”

Ahlenius gick på Handelshögskolan i Stockholm, jobbade i bank, hamnade först på Handelsdepartementet, sedan på Finansdepartementet, där hon arbetade på budgetavdelningen, som hon kallar departementets ”pulserande hjärta”.

Ahlenius avancerade till att bli budgetchef, och hon har bara goda ord att säga om sin chef, finansminister Kjell-Olof Feldt. Han premierade en kultur som uppmuntrade medarbetarna ”att säga sanningen uppåt”. När Feldt skulle avtacka en medarbetare fick denne ett varmt tack för ”alla obekväma råd”,framförda genom åren.

När rädslan att ”kritisera uppåt” präglar så många arbetsplatser i vårt land är detta ljuv musik i allas öron som hyllar fritänkandet och en allsidig debatt där alla är delaktiga – även på arbetsplatsen. Heder åt Kjell-Olof Feldt!

Inga-Britt Ahlenius är i  dag pensionerad, men fortfarande engagerad, orädd och stridbar, bland annat i krönikor i Svenska Dagbladet.

En oro som återkommer i vårt samtal är bristen på granskning och kontroll i våra kommuner: ”Kommunerna förvaltar idag enorma ekonomiska värden och ansvarar för centrala samhällsfunktioner som skola, vård och omsorg, men granskas av ett system som är oförändrat sedan 1800-talet. Revisionen i kommunerna utförs av politiskt utsedda lekmannarevisorer, som i praktiken granskar den egna politiska majoriteten.”

Ahlenius är också kritisk mot det växande antalet kommunala bolag:

”I dag finns det omkring 2000 kommunala bolag, med begränsad insyn och svagare krav på saklighet än i den traditionella förvaltningen, Konstruktionen gör det möjligt att flytta pengar mellan verksamheter, fatta beslut långt från offentligheten och i vissa fall kringgå ansvar”, konstaterar Ahlenius.

Ahlenius menar att vi måste få en oberoende kommunrevision. Antingen genom att ge Riksrevisionen ett utökat uppdrag. Eller genom att inrätta en särskild revisionsmyndighet för kommuner och regioner.

Ahlenius fastslår: ”Utan en professionell och oberoende revision urholkas tilliten till det offentliga. Utan tydlig extern kontroll riskerar kommunerna att fortsätta att fungera utan de spärrar som i dag gäller för staten.”

Det kan inte sägas bättre. Det kan inte sägas tydligare.