När Sven-Åke ”Amris” Andersson öppnar dörren hemma i Köping är det som att kliva rakt in i ett stycke svensk nöjeshistoria.
På bordet ligger fotografier, tidningsurklipp och ett nästan 300 sidor långt manus till de memoarer han nyligen skrivit färdigt. Boken har fått titeln ”Det vackra paret.”
Innan förlaget bestämde sig för att ge ut memoarboken fick en professionell lektör komma med ett omdöme. Denne konstaterade att detta var ett manus ”som präglas av en levande berättarglädje och en tydlig personlig röst, som ger texten en omedelbar närvaro.”
På väggarna i hemmet i det hus som tidigare var Tunaskolan finns minnen från ett liv som rymt allsvensk bandy, Svensktoppen, restaurangliv i Spanien och 56 år tillsammans med hustrun Gunilla Dahlman.
Men själv föredrar han att prata om slumpen.
– Jag har haft en märklig förmåga att hamna på rätt plats vid rätt tillfälle, säger han och ler.
Den förmågan tog sin början i Kungsör.
Född på BB i Arboga den 11 december 1940. Mitt under brinnande världskrig växte han upp i en arbetarfamilj. Mamma Karin var 20 år och pappa Sigvard 19 år när Sven-Åke föddes.
–Mamma Karin hade en rå och härlig humor, var tredje äldsta barnet i en syskonskara på fem flickor och en pojke. Alla bodde på en liten bondgård i Skäftruna, i ett hus som låg på en kulle, med utsikt över ängarna, mellan Arboga och Kungsör. Åtta människor bodde i det lilla huset, och utökades till 10 när min pappa Sigvard och nyfödde jag flyttade in.
När Sven-Åke var några månader gammal flyttade familjen till Kungsör. Pappa Sigvard hade fått jobb som pressare på Kungsörs Bleckkärlsfabrik. Efter ett kortare boende ovanför hamnen, hamnade familjen i Täcklunda, ett bostadsområde nära fabriken.
– Området hade tre hus med sex lägenheter i varje hus. Det var omodernt, med endast rinnande kallt vatten, en jordkällare, vedbod och gemensamt utedass för alla familjer.
Som barn var Sven-Åke lugn och skötsam. Han gick de första sex åren i Karlaskolan i Kungsör, sedan ett år på Karlbergsskolan i Köping.
– Det var meningen att jag skulle ta realen, men jag slutade efter ett år. Då började jag jobba. Jag tyckte att jag borde dra in pengar till familjen.
Efter avslutad skolgång följde en rad olika arbeten. Sven-Åke var springpojke på Konsum, fabriksarbetare, ölutkörare och till och med mätningsteknikeraspirant hos Lantmäteriet.
– En vacker titel. Det betydde att jag stod och höll i en pinne medan de riktiga mätteknikerna gjorde jobbet.
Pappa Sigvard var duktig på att spela fotboll på sommarhalvåret och bandy på vinterhalvåret.
– Bandy var min stora grej. Jag var snabb och gjorde många mål.
Så snabb att Sven-Åke redan som 14-åring spelade tillsammans med sin egen far i IF Rune i Kungsör, som då spelade i serien under Allsvenskan.
– Pappa var bara 19 år äldre än mig, så vi spelade faktiskt tillsammans i några år.
Talangen tog Sven-Åke vidare till Hammarby IF och spel i Allsvenskan. Han mötte flera av tidens största profiler och var med i det som sägs ha varit den första tv-sända bandymatchen i Sverige, en match mellan Hammarby IF och Örebro SK.
– Putte Kock kommenterade. Jag snurrade upp Orvar Bergmark ett par gånger och då kommenterade Putte att jag var Sveriges snabbaste bandyspelare.
Orvar Bergmark var landslagsman i både fotboll och bandy.
Idrotten var länge en viktig del av livet. Han spelade bandy ända tills han var 42 år gammal.
– Fotbollsspelare springer slut på sig. Bandyspelare glider, säger han och skrattar.
Men parallellt växte ett annat intresse fram i tidiga år, vid sidan av idrotten.
– Som tonåring köpte jag en tenorsaxofon efter att ha fastnat för jazzmusiker som Stan Getz och John Coltrane. Någon musikutbildning blev det aldrig. Jag lärde mig själv.
Under 1960-talet turnerade Sven-Åke med olika grupper och uppträdde runt om i landet, till exempel med The Glenners och Rospiggarna. Det var också musiken som ledde fram till mötet med henne som skulle förändra hela hans liv.
Hon hette Gunilla Dahlman.
Fotomodell, skådespelerska och kandidat till Fröken Sverige.
– Jag hade sett henne flera gånger och tyckte att hon var fantastiskt vacker.
Det definitiva mötet skedde på Eriksdalsbadet under pingsten 1968.
– Jag såg henne ligga där på en filt och tänkte: Nu eller aldrig. Jag gick fram till henne och frågade om jag fick lägga mig bredvid henne. Och det fick jag.
Några dagar senare ringde Sven-Åke till Gunilla mitt i natten från en turnébuss i Värmland.
– Då sa hon bara ”dra åt helvete” och lade på.
Dagen därpå ringde hon upp.
– Gunilla bad om ursäkt och sade då att jag fick bjuda ut henne. Det gjorde jag. Resten är historia.
De gifte sig 1969. De vigdes i Sveriges första scenbröllop efter en föreställning på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Föreställningen hette ”Den glade soldaten Bom” och Gunilla spelade mot den folkkäre Nils Poppe. Bröllopsgåvan från Nils Poppe var en barnvagn.
Sven-Åke och Gunilla kom sedan att dela både livet och scenen under mer än ett halvt sekel.
Från början var tanken att deras musikaliska samarbete bara skulle vara en hobby. Men publiken ville annat.
De började uppträda under namnet Sven-Åke och Gunilla och fick snabbt fler och fler spelningar.
– Vi blev etablerade nästan direkt.
Under de kommande 52 åren blev de ett välkänt artistpar. Samtidigt fortsatte Sven-Åke att skriva musik.
– Jag har aldrig satt mig ner och bestämt att nu ska jag skriva en låt. De bara kommer till mig.
Den största framgången kom när låten ”Kom och rulla i mitt rullande hus” tog sig in på Svensktoppen.
– Den låg där i femton veckor och var uppe på andra plats. Jag skrev den när vi hade köpt husbil.
Låten har senare spelats in av Lasse Stefanz, som ofta avslutar sina spelningar med den låten.
– Publiken kan den och sjunger med, konstaterar Sven-Åke.
Andra kända låtar är ”Mitt hjärta dansar”, ”Den yngsta dagen”, ”Wake me up in the nigh”t.
Åren gick. Spelningarna fortsatte. Paret bodde i Spanien i några år och startade år 2000 Amris Café i Fuengirola på sydkusten.
– Det blev en mötesplats för olika nationaliteter, där man kunde träffas, äta och dricka. Jag spelade gitarr och Gunilla sjöng.
2006 startade Sven-Åke och Gunilla något de kallade Amris Midigolf vid Strängen i Arboga. 18 golfbanor. Scen och sittplatser för 150 personer. Tanken var att detta skulle bli en perfekt mötesplats för gänget, festen, konferensen, företaget.
Tre år senare fick verksamheten läggas ner efter en tolkningtvist om hyran. Fastighetsägaren införde plötsligt marknadsmässig hyra.
Sven-Åke hävdade att det fanns ett handslag att hyra skulle betalas först när verksamheten gick med vinst.
Livet såg ut att rulla vidare när ett besked förändrade allt. Gunilla fick cancer. Läkarna trodde att hon i bästa fall hade tio år kvar att leva. Paret fick ytterligare sexton år tillsammans.
– Efter varje läkarbesök stannade vi på Max och firade att vi fått mer tid tillsammans.
Traditionen höll de fast vid under hela sjukdomstiden.
– Vi köpte varsin cheeseburgare, pommes frites och Coca-Cola och firade livet.
Sommaren 2024 tog tiden slut.
Den 4 juli somnade Gunilla in hemma, omgiven av familjen. Sven-Åke har dottern Katarina och fyra barnbarn, alla pojkar.
– Vi satt vid sängen när Gunilla tog sitt sista andetag.
Rösten blir stilla.
– Vi tyckte att vi såg ett litet leende i dödsögonblicket.
Trots sorgen talar Sven-Åke om döden med ett oväntat lugn.
Han berättar om Gunillas starka tro på att livet fortsätter i en annan dimension och om egna upplevelser som fått honom att tänka om.
– Jag var skeptisk i många år. Men idag är jag övertygad om att det finns något mer än detta jordeliv.
Livet gick vidare och Sven-Åke började skriva på sina memoarer. Nu är de klara för utgivning, 300 sidor. Det som började som ett bokprojekt har vuxit till något betydligt större.
– Jag insåg att det borde bli en ljudbok också.
Resultatet har blivit en kombination av berättelser, musik och minnen där hans egna låtar vävs in i berättelsen.
– Det finns visst ingen annan ljudbok som är gjord på detta sätt.
Vid 85 års ålder fortsätter idéerna att komma i Sven-Åkes kreativa skalle.
När han ser tillbaka på livet är det inte framgångarna han främst minns.
Inte Svensktoppen.
Inte tv-framträdandena.
Inte miljonspelningarna på Youtube och Spotify.
Det är människorna. Familjen. Musiken. Och framför allt Gunilla.
– Vi fick 56 år tillsammans. Det är jag väldigt tacksam för.
En färdig låt som lanseras inom kort har titeln ”Vi ska ses på andra sidan”.
– Jag är fullt förvissad om att vi kommer att mötas igen, Gunilla och jag, säger Sven-Åke.
När jag lämnar huset ligger manusbunten fortfarande kvar på bordet. Nästan 300 sidor fyllda av berättelser ur ett långt och spännande liv.
Ett långt liv, fyllt av kärlek, musik och en ovanlig förmåga att säga ja när slumpen knackar på dörren.
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se