När nakenbad var en självklarhet
Så här i sommartider kan det vara intressant att se vilka möjligheter det fanns till utomhusbad, eller ”kallbad” som det hette i början av 1900-talets Köping.
Så här i sommartider kan det vara intressant att se vilka möjligheter det fanns till utomhusbad, eller ”kallbad” som det hette i början av 1900-talets Köping.

Det mest centrala kallbadet och flitigast använda i Köping, fanns i Köpingsån(!) vid Nordlund. Där hade Köpings stad gjort i ordning ett stort bad med stora omklädningsrum och bryggor längs ån.
Nakenbad var tillåtet för dem som så ville, och som därmed slapp sy eller köpa badkläder. Nordlundsbadet hade två separata badområden, ett för kvinnor och ett för män. För säkerhets skull hade man också byggt höga plankstaket för att hindra insyn. För ungdomar var badet inte så populärt eftersom ån var lika grund då som nu. Det gick knappt att simma och dykning var inte ens att tänka på.

Ungdomen i framför allt Köpings Simsällskaps sökte sig istället till Norsabadet, vid Köpingsåns utlopp i Mälaren. Även där fanns enkla omklädningshytter och nakenbad var inget problem eftersom oftast enbart pojkar utnyttjade stället. Där kunde ungdomarna både simma och dyka från en trampolin. Men det tog slut 1932 då badet revs och djuphamnen började byggas.
Det stora badet inne i stan vid Nordlund hade vid den tiden redan rivits. Det tredje utomhusbadet, som låg och fortfarande ligger vid Malmön, var populärt redan vid 1900-talets början. Vuxna och barnfamiljer, som hade råd, kunde åka med bogserbåten ”Hurtig” från inre hamnen eller så kunde man åka med Saaws buss. Båda gjorde särskilda ”badresor” under sommarmånaderna.

Med båda kallbaden rivna och borta, väckte Simsällskapet frågan om ett varmbadhus som kunde användas året runt. Efter flera års debatt i stadsfullmäktige, Simsällskapets egna pengainsamlingar bland allmänheten och när dessutom Sparbanken lovat ställa upp med merparten av pengarna, så togs första spadtaget vid Prästgärdsgatan.
Köpings varmbadhus stod klart 1935 men med en lite speciell lösning av bassängens längd. Staden ansåg sig inte ha råd med det normala 25 meter, utan nöjde sig med 16 2/3 meter. Konstig längd kan man tycka, men det fanns skäl. När barnen skulle lära sig simma 25 meter så blev det precis en och en halv bassänglängd, 16 2/3 meter + 8 1/3 meter = 25 meter.