Skymningslandets toner fyllde Bro kyrka

Det var i det närmaste fullsatt när sopranen Loella Grahn återvände till hemtrakterna för att ge konsert i Bro kyrka tillsammans med pianisten Darya Tchaikovsky. Kvällens program, med titeln I Skymningslandet, kretsade huvudsakligen kring svensk nationalromantik, inramat av Richard Strauss med Die Nacht som inledning och Morgen som avslutning.

Loella Grahn, 28, är uppvuxen i Munktorp. Hon har gått på Kulturskolan i Köping, där hon spelade fiol. Hon har gått på Carlforsska gymnasiet i Västerås, där hon valde det klassiska spåret och opera blev ett medvetet val. Hon fortsatte på Academy of Vocal Arts (AVA) i Philadelphia, som kallats för ”bootcamp för operasångare”.

Den inledande Die Nacht visade omedelbart Loellas tekniska kvaliteter. Höjdtonerna var inledningsvis kraftfulla, men sången avslutades i ett utsökt pianissimo med full kontroll. Hennes vibrato följde fraserna naturligt och gav musiken liv utan att ta över uttrycket.

Loella presenterade själv kvällens program på ett personligt och trevligt sätt.

I Ture Rangströms Pan blev höjdpunkten de upprepade orden ”Sjunger! Sjunger!” – och det gjorde hon verkligen. Här förenades kraft och musikalisk närvaro på ett övertygande sätt.

Konsertens instrumentala avdelning bestod av Adolf Wiklunds pianosvit Stämningar, framförd av Darya Tchaikovsky. Hon gav varje sats sin egen karaktär. Impressionismens inflytande anades tydligt i Akvarell, skriven efter Wiklunds vistelse i Paris på statsstipendium 1905–1907. Därefter följde den virvlande Mazurka, den vemodiga Visa i moll, en berättande Legend och slutligen ett Intermezzo, där komplexa vandrande teman knöt ihop sviten i en final.

Efter Edvard Griegs Solveigs sång följde en kort andakt med psalmsång, ledd av prästen Pia Luotomäki. Anders Karlsson ackompanjerade psalmsången i En vänlig grönskas rika dräkt.

Konsertens andra del dominerades av Gullebarns vaggsånger av Wilhelm Peterson-Berger till texter av Verner von Heidenstam. Den första sången Spörj östan, spörj västan innehöll kvällens volymmässigt starkaste sånginsats, medan Mumla tumla humla nästan blev en svensk variant av Humlans flykt. I svitens avslutande vaggsången blir Heidenstams drömlika text gåtfulla. Handlingen är svår att följa, men just den drömska stämningen blir en del av verkets charm.

Det tryckta programmet avslutades, liksom det började, med Richard Strauss – denna gång Morgen. Man kan dock fundera över om ordningen hade blivit ännu mer poetisk om konserten istället följt dygnets gång: Morgon – Skymning – Natt.

Publikens varma applåder ledde till ett självklart extranummer. Loella Grahn och Darya Tchaikovsky avslutade konserten med Casta Diva ur Bellinis Norma. Här visade hon hela sitt register – styrka, närvaro, känslighet och imponerande koloratur – och satte därmed en praktfull punkt för en stämningsfull och musikaliskt högklassig kväll.