Sista striden för Ola

Ola Saaw har varit tandläkare i Köping i snart ett halvt sekel och oppositionspolitiker nästan lika länge. Han har sett patienter bli föräldrar och morföräldrar, följt kommunens maktspel inifrån. Nu berättar han om yrkesstoltheten, åren i opposition och varför han ännu inte lämnar den politiska  scenen.

När Ola Saaw beskriver sitt liv återkommer han till samma formulering. Han har aldrig bara varit tandläkare. Eller bara politiker.
– Jag brukar säga att jag har haft tre jobb att gå till. Det första var rollen som klinikchef på Folktandvården i Köping. Det andra arbetet var själva tandläkaryrket – hantverket, patienterna och arbetet med händerna. Och det tredje var politiken.
Kombinationen blev Ola Saaws sätt att hålla arbetsglädjen vid liv.
– Jag tror aldrig att jag hade trivts med att bara göra en enda sak hela livet.

Vi sitter i Rådhuset och samtalar, i stora salen på andra våningen, där mycket av Köpings politiska historia formats. I dag är det möbler, tavlor och böcker som påminner om historien.
Just den här dagen är Ola Saaw ledig både från kliniken och politiken, men annars arbetar han fortfarande halvtid som tandläkare – fastän han för länge sedan passerat pensionsåldern.
– Det är fortfarande roligt, säger han.
Ola Saaw började arbeta på Folktandvården i Köping 1977 och fick redan från början en chefsroll. Först som biträdande klinikchef och senare som klinikchef under mer än tre decennier. Men det som framför allt fått honom att stanna kvar är människorna.
– Många av patienterna jag har i dag hade jag redan när jag började här. Då var de barn. Nu är de pensionärer.

Och nu har ytterligare generationer börjat dyka upp i väntrummet.
– Numera är det barnbarn till de första patienterna som kommer.
Relationerna har förändrats med åren. Det handlar inte längre bara om tänder.
– När man haft människor i stolen i 40–50 år så känner man ju varandra. Man pratar om livet, barnen och hur allting förändrats.
Särskilt mycket betyder det för Ola Saaw att kunna hjälpa äldre patienter som tidigare inte haft råd med större behandlingar. Han nämner den nya tandvårdsreformen för äldre och beskriver hur människor som länge väntat nu faktiskt kan få hjälp.
– Förr kunde någon behöva betala 20 000 kronor för en större behandling. Nu kanske det kostar 2 000 i stället. Då känner man att det man gör verkligen betyder något.
Trots alla år i yrket som tandläkare har Ola Saaw fortfarande svårt att tänka sig ett liv helt utan arbetet.
– Patienterna frågar ju ibland hur länge jag tänker fortsätta. Jag brukar svara att vi får väl se.

Ola Saaw är född 1948 på det gamla lasarettet i Karlbergsskogen, i ett Köping som till stora delar inte längre finns kvar. Rötterna i staden går djupt.
Farfadern, Gustav Hildebert Saaf, drev bussbolag och finns fortfarande med i en av Köpings mest klassiska fotografier – bilden där bussen gått genom isen på väg in mot hamnen i början av 1930-talet.
– Motorn och förarhytten blev hängande kvar på iskanten.
Pappan, Ingemar Saaw, arbetade hela livet på Posten men var samtidigt starkt engagerad i fotbollen och en av personerna bakom Köpings FF. Mamman, Marianne Saaw, arbetade på bank och hade även koppling till Rådhuset där hon skrev protokoll och stenograferade.

Själv beskriver Ola Saaw sig som ett ganska lugnt barn med stort historieintresse.
– Historia var favoritämnet redan i skolan.
Han gick först i Pungboskolan, sedan på Sankt Olov och vidare till Tunaskolan innan sex år på Läroverket tog vid. Någon tydlig plan för framtiden hade han däremot inte.
– Jag visste egentligen aldrig riktigt vad jag ville bli.
Det enda tidiga drömyrket var jaktpilot. Men när synen försämrades under tonåren försvann den möjligheten snabbt.

Efter studenten började i stället några sökande år. Först Handelshögskolan i Stockholm. Sedan flygteknik på KTH.
– Det var väldigt mycket teori och matte. Jag trivdes inte riktigt med det.
I stället sökte Ola Saaw till Journalisthögskolan och kom in efter de berömda proven. Där hittade han något som passade honom bättre: skrivandet, samhällsfrågorna och debatterna.

Bland kurskamraterna fanns framtida profiler som Arne Lapidus, Expressen. Under praktikperioden på Västgötademokraten i Borås skickades den unge Saaw ut för att intervjua Östtysklands ambassadör på stapplande skoltyska.
– Jag trodde det skulle vara fullt med journalister där. Men det var bara jag.

Ola Saaw tog examen på Journalisthögskolan men mötte samtidigt en tidningsbransch med svag arbetsmarknad. Då sökte han vidare till Tandläkarhögskolan.
– Och där kände jag ganska snabbt att tandläkaryrket passade mig perfekt.

Ändå släppte han aldrig journalistiken helt. Under tandläkarutbildningen blev han chefredaktör för studenttidningen och senare skulle skrivandet bli ett av hans viktigaste verktyg – både som klinikchef och politiker.
– Jag har haft väldigt stor nytta av journalistutbildningen hela livet, faktiskt.

När Ola Saaw återvände till Köping 1977 efter avslutade studier var det egentligen inte självklart att han skulle bli kvar i staden resten av livet. Den nyöppnade Folktandvårdskliniken vid vårdcentralen behövde folk – och den unge tandläkaren fick snabbt ett erbjudande, som få nyutexaminerade brukar få.

Han anställdes som biträdande klinikchef redan innan utbildningen var helt avslutad.
– Det var lite speciellt faktiskt, säger han i dag.

Femton år senare blev Ola Saaw klinikchef, en tjänst han sedan hade i mer än tre decennier. Ledarskapet trivdes han med nästan lika mycket som själva tandläkaryrket.
– Jag tyckte om kombinationen. Att både få leda verksamheten och arbeta praktiskt.

Under åren förändrades tandvården rent tekniskt. Amalgamet försvann, digital scanning ersatte gamla avtryck och implantat blev allt vanligare. Men mycket är fortfarande sig likt.
– Spegeln och den lilla sonden använder vi tandläkare fortfarande.

Själv utvecklade Ola Saaw med tiden ett särskilt intresse för kirurgi och svårare ingrepp. Han berättar att han under många år bokförde alla operationer han gjorde. När han slutade räkna hade siffran passerat 4 400.

Han är känd för att vara en fena på att dra ut tänder.
– Många tror att det handlar om styrka när man drar ut tänder. Men det handlar nästan bara om teknik.

Det han verkar bära med sig starkast är ändå mötena med människorna. Särskilt patienterna som varit rädda.
– När någon kommer in och kallsvettas och tror att det ska bli fruktansvärt, och sedan går därifrån och säger ”är det redan klart?” – då känns det väldigt bra.

Det finns en viss självironi när Ola Saaw berättar om sina första politiska funderingar, en resa från Mao till Moderaterna.
– I mitten av 60-talet köpte jag faktiskt Maos lilla röda, men bara för att läsa den, säger han och skrattar.

Någon övertygad vänsteraktivist blev han aldrig. Men samhällsfrågor, debatt och politik intresserade honom tidigt. Och i början av 1980-talet tog livet en tydligare politisk riktning.

Det var brodern Jan, i dag överläkare på Köpings sjukhus, som tog med Ola på ett medlemsmöte med Moderaterna i Köping.
– Då var jag drygt 30 och tyckte att de som höll i mötet var väldigt gamla. De var väl ungefär 50, berättar han och ler.

1982 gjorde Ola Saaw sin första valrörelse. Nu förbereder han sig för sin trettonde.
Det som lockade honom var de stora ideologiska teorierna och mer möjligheten att påverka lokalsamhället.
– Det var sociala frågor som intresserade mig mest. Och jag tyckte om att diskutera samhällsfrågor i allmänhet. Jag brukar inte beskriva mig som renlärig moderat. Men jag brukar säga att jag ligger på vänstra sidan inom Moderaterna.

Det märks framför allt när han talar om välfärden. Skola, vård och omsorg återkommer ständigt i resonemangen och han är skeptisk till delar av den utveckling som skett under senare år.
– Vinster i skolan är väl ingen höjdare direkt.

Samtidigt har han länge drivit frågor om större valfrihet i Köping och varit frustrerad över vad han uppfattar som en ganska sluten kommunal kultur.
– Det har funnits en stark känsla av att kommunen ska göra allting själv.

Han jämför med större städer där även socialdemokratiskt styrda kommuner öppnat mer för privata alternativ och olika driftsformer.
– Där har Köping varit mer fyrkantigt.
Men det finns också en tydligt konservativ sida hos honom.
– Jag tycker om historia, traditioner och sådant som vuxit fram över tid.

Under åren som gått har Ola Saaw blivit en av Köpings mest profilerade oppositionspolitiker, känd för att skriva motioner, reservationer och komma med många och ibland långa inlägg i fullmäktige, inte sällan med rekvisita för att förstärka det budskap han vill kommunicera.

Mycket av allt detta tror han själv kommer från journalistutbildningen.
– Jag tycker fortfarande om att skriva och formulera mig.

Samtidigt har synen på politik förändrats genom åren.
– Förr var det mycket mer sturm und drang (tyska för ”storm och längtan/driv”). Nu har kommunpolitiken blivit mer förvaltning. Även jag har blivit mer av en förvaltare.

Under större delen av Ola Saaws politiska liv har ett namn ständigt återkommit: Elizabeth Salomonsson.
I decennier har de stått på varsin sida i köpingspolitiken. Elizabeth Salomonsson (S) kom att regera Köping som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i 38 år. Samtidigt satt de tillsammans i kommunstyrelsens arbetsutskott och lärde känna varandra bättre än vad väljarna kanske såg utåt.
– Vi visste ganska tydligt vilka frågor vi skulle vara oense om och vilka vi kunde samarbeta kring, berättar Ola Saaw.

Mandatperioden 2014–2018 ingick båda i samma styre: S, V, M och L.

När Ola Saaw ser tillbaka på 1980- och 90-talets politik beskriver han ett betydligt hårdare debattklimat än dagens.
– Det var mycket mer ideologi då. Vi hade riktigt tuffa debatter.

Budgetdebatter kunde bli långa och hårda, insändarsidorna fylldes av politiska angrepp och konflikterna var tydligare. Särskilt i frågor som friskolor, privatiseringar och synen på kommunens roll.

Samtidigt betonar Ola Saaw att lokalpolitik ofta fungerar mer pragmatiskt än rikspolitik. Bakom de offentliga konflikterna var man ofta överens i det mesta som rörde den vardagliga kommunala verksamheten.
– De flesta besluten handlar ju om vanliga praktiska frågor. Där är man mycket oftare överens än folk tror.

Efter omkring fyrtio år i kommunstyrelsens arbetsutskott har han också fått en tydlig bild av var makten egentligen finns i kommunen.
– I praktiken är det ofta KSAU som styr.

Han beskriver arbetsutskottet som kommunpolitikens verkliga beslutsrum – platsen där frågor förankras innan de når kommunstyrelsen och långt innan de når fullmäktige.
– Fullmäktige bekräftar ofta sådant som redan är klart.

Det är också därför han aldrig varit särskilt upptagen av titlar eller formella positioner.
– Man kan påverka väldigt mycket ändå om man sitter där besluten förbereds, förklarar Ola Saaw.

Med åren tycker han dock att politiken förändrats. Ideologin har tonats ned och ersatts av ekonomi, investeringar och förvaltning.
– Nu handlar mycket mer om att få verksamheten att fungera än om stora ideologiska strider.

När samtalet glider över till kommunens framtid blir tonen mer eftertänksam. Ola Saaw tror inte på några stora befolkningsökningar eller visioner om ett expansivt Köping.
– Vi kommer nog att ligga kvar runt 25 000 invånare. Kanske till och med minska lite.

Han beskriver samtidigt en kommun som står inför stora ekonomiska utmaningar. Underhållsbehov, investeringar i VA-system, skolor och energianläggningar väntar samtidigt som låneskulden vuxit kraftigt.
– Vi börjar slå i taket för hur mycket man kan låna.

Ändå försvarar han flera av de stora investeringar som gjorts under senare år, bland annat Köpings Bad och Sport och Ullvihallen.
– Där fanns det faktiskt en bred politisk enighet.

Framtidens kommunpolitik tror han däremot blir mer försiktig.
– Det kommer att handla mycket mer om prioriteringar framöver.

Vid sidan av tandläkaryrket och politiken har hästen varit ett intresse som följt Ola Saaw genom livet. Under många år var ridningen den stora fritidssysselsättningen. Han engagerade sig djupt i Köpings ridklubb, satt som sekreterare i nära tjugo år och blev senare även ordförande. Han anställde Astrid Lamprecht som ridskolechef, i dag kommunalråd (KD).
– Vi hade egen häst och jag red väldigt mycket ute i skogen, berättar han.

Han tävlade en del i hoppning.
– Jag var ingen stjärna direkt, men några rosetter finns fortfarande kvar hemma.

Det var också genom ridningen som han träffade sin fru, Eva, i början av 1990-talet.
– Vi träffades i ridhuset, jag var 42 år, hon var 36.

I dag är Eva Saaw kvalitetschef på Vård- och omsorgsförvaltningen i Köpings kommun.
Familjen har fortsatt att präglas av både kultur och yrken som kräver precision. Sonen Oscar blev tandläkare och arbetar i dag i Oslo, samtidigt som musiken tagit stor plats i hans liv genom trumpeten. Dottern Julia driver eget företag inom kreativa och digitala verksamheter.

Utanför arbetet har det också blivit många skidresor genom åren. Sälenresorna under vinterlov och påskar återkommer han till som viktiga familjeminnen.
– Vi har åkt mycket utförsåkning genom åren.

Och även om det var länge sedan han red regelbundet funderar han ibland på att börja igen.
– Det känns som att det sitter kvar någonstans. Lite som att cykla kanske.

Bakom bilden av den rutinerade politikern och tandläkaren finns också en person som verkar ha trivts bäst när livet innehållit flera världar samtidigt – arbete, samhällsengagemang, familj och ett intresse som gav andrum från allt annat.

Efter snart femtio år som tandläkare och mer än fyra decennier i kommunpolitiken har Ola Saaw passerat de flesta naturliga pensionsgränser för länge sedan. Ändå fortsätter han. Inte därför att han måste – utan därför att han fortfarande tycker om det han gör.
– Det är faktiskt fortfarande roligt, säger han.

Kanske är det just variationen som gjort att han aldrig tröttnat. Tandläkaryrket, chefskapet och politiken har hela tiden balanserat varandra. När den ena världen blivit för tung har det funnits en annan att gå till.

Och fortfarande lockar både patientmötena och debatterna i fullmäktige.
– Jag ser fortfarande fram emot fullmäktige, varje gång.

Samtidigt finns en tydlig eftertänksamhet när han ser tillbaka på åren. Han talar mindre om segrar än om erfarenheter. Mindre om ideologiska konflikter och mer om människor, relationer och ansvar.

Det märks också att självkritiken blivit större med åren. I ett uppmärksammat anförande i fullmäktige nyligen kritiserade han inte bara majoriteten utan även sig själv och den egna sidan. Kritiken handlade om det olämpliga att sitta på många stolar samtidigt.
– Ibland måste man kunna säga att det inte blev så bra.

Och kanske sammanfattar detta också Ola Saaws yrkesliv ganska väl. Ett långt liv mellan tandläkarstolen och talarstolen – drivet mindre av karriärplanering än av nyfikenhet, arbetsglädje och viljan att fortsätta vara en del av det samhälle där han levt nästan hela sitt liv.
– Jag hoppas att kunna fortsätta att göra nytta i politiken Därför finns jag med på Moderaternas lista även i höstens kommunval, låt vara på tredje plats, inte längre på första. Men detta är min sista strid som politiker. I nästa val ställer jag inte upp.

Sedan gör Ola Saaw en tankepaus, ler pillemariskt och säger:
– Fast man kan ju aldrig veta …

Hur det går i höstens val i Köping vill Ola Saaw inte sia om.

21 frågor till Ola Saaw

1. Vem är du, i några egenskaper?
   – Jag är en ”doer”,  kategorisk, konkret och tuff.  Och en glad prick.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – När jag och min fru kan åka upp till vår sommarstuga i Bysala utan att känna att vi har någonting som ligger och pressar på, något som måste vara klart tills imorgon.
3. Vilka egenskaper uppskattar du mest hos andra?
   –  Att människor är rättframma, inte falska, att man säger vad man tycker, även om det kan vara lite tråkigt ibland.
4. Vad fyller dig med den största tacksamheten?
   – Att jag fortfarande har ganska god hälsa och känner mig ganska fräsch.
5. Vad är det värsta du vet?
   – När vi har kommunala möten och måste äta den här förbaskade salladen, som vi alltid får.
6. Vem är bäst på att få det här att skratta?
   – Min fru och Mr. Bean.
7. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
   – Jag är väldigt höjdrädd men skulle gärna vilja hoppa fallskärm.
8. En okänd talang?
   – Jag är väldigt duktig på att snickra, tänka utanför boxen och lösa problem.
9. En talang du önskar att du hade?
   – Jag önskar faktiskt att jag kunde spela något instrument, gärna trumpet.
10. Ett språk du önskar att du kunde tala?
    – Jag önskar jag kunde prata franska lite bättre än vad jag kan.
11. En frestelse du inte kan motstå?
    – Köpa godis när vi går och handlar, helst Anton Bergs marsipan.
12. Favoritfärg när du klär dig?
    – Det är inte jag som klär mig, det är min fru.
13. Din bästa årstid?
    – Årstidsväxlingen. Jag ser fördelar både med vår och sommar, höst och vinter. Jag skulle tycka att det var jättetråkigt att bo i ett land där det bara var vår eller bara höst.
14. Ett favoritcitat som finns i ditt bakhuvud och som inspirerar dig?
    – I did it my way.
15. En bok som betyder mycket för dig?
    – Jag gillar böcker om historia, gärna skrivna av Peter Englund.
16. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Jag får nog säga trumpet. Minns när min son Oskar spelade Gabriellas sång på trumpet på Forum. Sååå vackert.
17. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?
    – Mjölk .
18. Jag drömmer om vad du längtar efter.
    – Att jag och min fru får ha fortsatt bra hälsa.
19. Ett resmål som lockar dig som du ännu inte besökt?
    – Treriksröset är mitt kanske överraskande svar.
20. Det bästa rådet du nånsin fått?
    – Jag är ju ganska hetsig till temperamentet. Det är nog när min fru säger att jag måste lugna ner mig.
21. Om du möter Gud på gatan, vad skulle du säga då?
    – Jag är förvånad.