Värna om svenska krusbär och den svenska kronan

Det började med att Jonathan i Blekinge skulle swisha. Transaktionen gick inte igenom. Han trodde först att sonen hade pillat på mobilen. Men när han försökte logga in på banken med sin säkerhetsdosa kom beskedet:
”Användaren är markerad som avliden.” Jonathan var, enligt egen uppfattning, fortfarande vid liv. Men enligt samhällets digitala system var han död.

Hans bankkort spärrades. Passet spärrades. Körkortet spärrades. Bank-ID spärrades. Swish slutade fungera. Familjen kunde inte handla mat utan att låna kontanter av anhöriga. Det tog sex veckor innan Jonathan slutligen var fullkomligt återuppstånden med återvunnen identitet, pass, körkört, betalkort, bank-id och swish.

I Jonathans hemby Jämshög i Blekinge var han den fjärde på fyra år som blivit dödförklarad i livet. Sannolikt inte en slump utan väl planerat och genomtänkt – av någon.

De sista tio åren har över 200 personer blivit ”oskyldigt dödförklarade” och haft samma upplevelser som Jonathan, när de försökt att ”återuppstå” från de döda.

Historien är nästan absurd. Men den är också djupt allvarlig. Den visar hur totalt beroende vi har gjort oss av ett digitalt betalningssystem där människan är mindre viktig. Finns du inte i systemen, finns du inte alls. Och framför allt visar berättelsen om Jonathan något annat:

Kontanter är inte gammaldags.
Kontanter är frihet.
Kontanter är trygghet.
Kontanter är en reservutgång när det digitala låser sig.

I Sverige har kontanterna försvunnit snabbare än i nästan något annat land i världen. Restauranger, butiker och kollektivtrafik sätter upp skyltar:
”Kontantfritt. Endast kort.”

Det framställs som modernt och effektivt. Men är det civiliserat?

Forskare vid Lunds universitet, bland andra Moa Petersén och Lena Halldenius, har visat hur digitaliseringen av betalningssystemet skapar ett nytt ekonomiskt utanförskap. Deras studie bygger på intervjuer med människor i social och ekonomisk utsatthet i Malmö.

Resultatet är tydligt. Det finns människor som inte kan vara fullt delaktiga i samhället utan kontanter.

• Det handlar om äldre som aldrig lärt sig digitala tjänster.
• Om personer med funktionsnedsättningar.
• Om hemlösa och människor i missbruk.
• Om nyanlända som ännu inte fått personnummer.
• Om kvinnor som lever under hot och inte vill lämna digitala spår.
• Om människor som nekats bankkonto.

Forskarna beskriver detta som en rättighetsfråga. Och det är precis vad det är.

Vi får lön i svenska kronor. Vi får pension i svenska kronor. Men när vi sedan försöker använda våra surt förvärvade svenska kronor möts vi allt oftare av beskedet att de inte accepteras. Det är märkligt.

I Danmark och Norge är handeln skyldig att ta emot kontanter. Så borde det vara också i Sverige. Åtminstone när det gäller samhällsviktiga funktioner som mat, vård, mediciner på apotek, kollektivtrafik och drivmedel. Det handlar inte bara om äldre människor som vill betala med sedlar. Det handlar också om vår beredskap.

MSB uppmanar oss svenskar att ha kontanter hemma. Myndigheten påminner om att kontanter är det enda betalmedel som fungerar utan appar, internet, mobiltelefoner och e-legitimation. Ändå bygger vi ett samhälle där kontanterna steg för steg försvinner. Det digitala betalningssystemet är snabbt och bekvämt när allt fungerar. Men det är också sårbart.

• Strömavbrott.
• Cyberattacker.
• Tekniska haverier.
• Sabotage.
• Krig.

Eller bara ett fel i ett register som plötsligt gör dig ”död”.

Även Riksbanken varnar nu för att människor stängs ute från betalningssystemet. Banker nekar konton därför att kunder anses svåra att kontrollera enligt reglerna mot penningtvätt. Samtidigt exploderar bedrägerierna.

Många äldre är i dag mer rädda för telefonbedragare än för ficktjuvar. Och med all rätt. Den som blir rånad på gatan förlorar pengarna i plånboken. Den som luras digitalt kan förlora hela sitt sparkapital.

Jag använder själv kort, Swish och Bank-ID varje dag. Jag vill inte vrida tillbaka klockan. Men jag vill heller inte leva i ett samhälle där allt fungerar — tills det plötsligt inte fungerar alls. Därför har jag alltid kontanter hemma och i plånboken.

Enligt Internetstiftelsen lever omkring 1 miljon svenskar utan digital betalningsförmåga. Det handlar om äldre, folk på landsbygden, funtionshindrade, socialt utsatta, tidigare dömda och nyanlända.

Sverige måste slå fast en enkel princip: Den svenska kronan måste fortsätta få vara ett fungerande betalningsmedel i Sverige.

Inte bara i teorin. Utan också i verkligheten.

För ett samhälle där människor inte längre kan betala med landets egen valuta är inte bara ett digitalt samhälle. Det är också ett mer sårbart samhälle.

Och ett kallare samhälle.

Jonathan i Blekinge lärde sig detta den hårda vägen.
Han var vid liv. Men systemen hade redan bestämt något annat. Systemet hade bestämt att han var död.

I USA utgör presidenten, den amerikanska flaggan, nationalsången och dollarn hjärtat i den amerikanska identiteten.

Blott Sverige svenska krusbär har, diktade Carl Jonas Love Almquist i exil. Blott Sverige svenska kronor har, kan vi övriga konstatera.

Såväl svenska krusbär som den svenska kronan måste få leva, överleva och frodas. Båda är en självklar del av svensk identitet.