Var hamnar din röst – efter valet?

Det gör man förstås också. Partier behöver andra partier för att kunna styra. Så vad tänker partierna göra med min röst när vallokalen stängt? Det borde fler väljare fråga om innan de stoppar valsedeln i kuvertet.

En del röstar som de alltid har gjort. Kanske på samma parti som föräldrarna gjorde, av ideologisk övertygelse eller helt enkelt därför att partibokstaven blivit en del av den politiska identiteten. Andra röstar mer efter sakfrågor. Själv tillhör jag den gruppen. I år är det fullt möjligt att mina tre valsedlar hamnar hos tre olika partier i riksdags-, kommun- och regionvalet.

Det går att läsa partiprogram, jämföra vallöften och försöka hitta det parti som ligger närmast i de frågor man tycker är viktigast. Men ett parti regerar sällan ensamt. Rösten är därför inte bara ett stöd för ett partiprogram. Den kan också bli en liten byggsten i ett styre tillsammans med partier som väljaren kanske står mycket långt ifrån.

Om någon exempelvis röstar på ett borgerligt parti därför att den personen föredrar dess politik framför vänstersidans, är det ganska relevant att veta om rösten ändå kan användas för att göra en socialdemokrat till kommunstyrelsens ordförande. Samma resonemang gäller förstås åt andra hållet.

Efter kommunvalet i Köping 2022 presenterades ett nytt styre bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Vanligt Folk och Liberalerna. Tillsammans hade de 26 av fullmäktiges 49 mandat. Efter över 90 år med Socialdemokraterna vid makten såg Köping ut att få ett maktskifte. Så blev det inte.

En dryg månad efter valet lämnade Kristdemokraterna samarbetet och gick i stället ihop med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Man kan naturligtvis tycka att KD gjorde rätt. Politik är konsten att kompromissa och en kommun måste kunna styras. Och planer kan spricka. Samarbeten kan förändras. Men det var knappast den utveckling som KD-väljaren hade anledning att räkna med när rösten lades.

I Arboga finns ett annat exempel. Efter valet 2022 styrdes kommunen av Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Under mandatperioden förändrades spelplanen och sedan januari i år styrs Arboga av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.

Det är fullt lagligt. Det är så parlamentarism fungerar. Men det visar varför frågan om vem som ska styra efter valet kan vara minst lika viktig som löftet om en ny cykelväg, skola eller idrottshall.

Politisk otrohet förekommer förstås. Partier kan byta sängkamrater både när en ny koalition ska bildas och mitt under pågående mandatperiod. Köping och Arboga visar att det inte bara är en teoretisk möjlighet. Just därför är beskeden före valet viktiga.

Man bör få veta vem partiet tänker samarbeta med. Om det sedan vaknar upp med någon annan eft er valet ska väljarna åtminstone kunna konstatera att det inte var vad de blev lovade.

När man frågar partier vilka de kan tänka sig att styra med kommer dessutom ofta svaret: ”Det beror på hur väljarna röstar.”

Jo, naturligtvis. Valresultatet avgör vilka majoriteter som är möjliga. Men det var inte frågan. Frågan är inte vilka ni kommer att styra med, utan vilka ni kan tänka er att styra med. Annars blir beskedet till väljaren ungefär: Rösta först, så berättar vi sedan vad din röst betydde.

Samma problem finns i rikspolitiken. Kristdemokraternas Ebba Busch har exempelvis sagt att KD inte kommer att stödja en regering utan att själva sitta i den. Gott så. Men en ganska central fråga återstår: Kan KD under några omständigheter sätta sig i en regering ledd av Socialdemokraterna? Ja eller nej? Det borde inte vara en orimlig fråga före ett val.

Och det gäller naturligtvis alla partier. Vilka kan ni styra med? Vilka tänker ni inte styra med? Vilken sida väljer ni om valresultatet blir besvärligt?

Valrörelsen borde handla lite mindre om vad politiker vill berätta och lite mer om vad väljarna kräver svar på. En röst är trots allt inte bara ett kryss för ett parti. Den är också ett mandat som partiet får förvalta under fyra år.

Och när valsedeln väl ligger i valurnan går den inte att hämta tillbaka bara för att partiet efter valet hittar nya vänner.

Politikerna vill ha våra röster. Det minsta vi kan begära är att få veta vad de tänker göra med dem.