Orkesterbesättningen var mindre än fansen vant sig vid. Carlingklanen lyste med sin frånvaro – förutom Gunhild själv, förstås. I stället visade en kvartett suveräna musiker stor spelglädje och skicklighet. De fick gott om utrymme med egna solon där de fick blomma ut.
Att spela med Gunhild Carling torde vara ett äventyr, för hon delade ut solona i rask takt och utan betänketid. Det var bara att köra så det rykte. Det gjorde de så rejält att molnen blåste bort och solen kom fram före halvtidspaus.
Gunhild Carlings egen musikalitet genomsyrade hela föreställningen, då hon förutom huvudinstrumentet trombon även spelade trumpet, blockflöjt, piano, munspel – och naturligtvis även bjöd på både sång, stepp och dans under kvällen.
Ett tjugotal svängiga låtar bjöds publiken på. Tonvikten låg främst på jazzstandards, men även några av Gunhild Carlings egna kompositioner framfördes.
”Jag brukar skriva en låt om dagen”, berättade hon.
Mellan låtarna berättade Gunhild Carling historier från sin allt annat än vardagliga vardag. Bandmedlemmarna fick efter hand spontana instruktioner om hur låtarna skulle spelas. Med så drivna musiker i kompet och Gunhild Carling som musikalisk ledare kan man kosta på sig en rejäl dos av lekfullhet på scenen. De klarade utmaningarna från orkesterledaren galant, och konserten avslutades på publikens begäran med två extranummer som slumpmässigt valdes ut i en notbok av två personer ur publiken.
Det lät väldigt bra det också.
Kompbandet bestod av:
Martin Olsson, gitarr
P-O Lundin, bas
Lennart Brundin, piano
Hasse Carlsson, trummor