En lastbil kommer lastad – Med vad då?

INSÄNT Mer än 140 trailers med 85 kbm har färdats till Östeuropa. En snart fullproppad trailer beger sig ännu en gång från Kungsör till Lettland med humanitärt bistånd.

Nu har det nästan gått två år sedan jag fick chansen att följa med Kungsörs Återvinning och Secondhand på en av deras årliga resor till Lettland och staden Daugavpils. En organisation som lever och utvecklas med hjälp av samarbete, förtroende och uppskattning.

Lettland klassas som ett av Europas fattigaste länder med en arbetslöshet på omkring 15% enligt 2011-års fakta från Nationalencyklopedin. Den höga arbetslösheten beror bland annat på produktionsminskningar och ekonomiska omstruktureringar efter Sovjetunionens fall på 90-talet.

Idag lever därför många barn framförallt i djup misär på grund av detta. Föräldrar söker arbetslyckan i andra länder, medan barnen tvingas stanna kvar i landet och i värsta fall placeras på statliga institutioner. Arbetslöshet och försörjningssvårigheter har även lett till utbredd alkoholism samt prostitution och trafficking.

Varje år paketeras och skickas mellan 5-10 trailers från Kungsör till Lettland och Vitryssland med humanitärt bistånd i form av kläder, möbler, verktyg, mat, pengar och t.ex. babypaket. Transporter som gjort det möjligt att hjälpa mer än 1,2 miljoner människor genom stöd från ideella grupper, företag, kyrkor, föreningar och privatpersoner från hela Sverige.

På plats i Lettlands näst största stad tas biståndet emot av organisationens samarbetspartner; en grupp inom Daugavpils baptistförsamling. Här är tanken att arbetet och ansvaret ska förflyttas från Kungsör till den lokala befolkningen så att behoven lättare blir upptäckta. Gruppen knyter kontakter med förhoppningar på att fler ska ta del av hjälpen samt våga be om den. De mest utsatta grupperna är stora familjer, ensamstående föräldrar och pensionärer.

Vid varje utdelning får de själva välja ut vad de behöver, men till en begränsad mängd och antal gånger per år. Varje utdelning dokumenteras och mängden utdelat material redovisas sedan årligen till lettisk myndighet. Just kläder och skor delas även ut till barnhem, skolor och församlingar i närliggande byar, samt till ett statligt drivet utdelningshus i Daugavpils.

Istället för att människor ska behöva lägga pengar på kläder och skor kan de med den här möjligheten fokusera på hyra, mat eller exempelvis skolmaterial till barnen.

Nyblivna mödrar är också en utsatt grupp, som efter födseln erbjuds ett babypaket innehållandes de vanligaste förnödenheterna. Där finns även, för de som vill, en kontaktmöjlighet med gruppen, som inte bara erbjuder fortsatt materiellt stöd, utan även chans till umgänge i deras mammagrupp. Målet är att förminska risken att en nybliven mamma inte ska känna sig tillräcklig och vilja lämna bort sitt barn.

Möjligheten att ytterligare hjälpa till är att vara fadder. Då är chansen större att man snabbare kan hjälpa en människa att utvecklas. Varje månad skickar fadderfamiljen en summa pengar, men självklart kan stödet variera i volym.

En kvinna som jag fick chans att träffa beskrevs tidigare av sin man som väldigt deprimerad. Numera genom hjälp från organisationen och sin fadderfamilj upplevs hon som mycket gladare med nyfunna vänner.

Hennes utveckling beror framförallt på att hon har fått känna sig sedd. Någon helt utomstående vill plötsligt hjälpa henne. En filosofi som dock återkommer inom organisationen är ”hjälp till självhjälp”. Det går ut på att den människa som är i behov av hjälp inte hela tiden ska få hjälpen serverad, utan stödet är mer till för att putta på i rätt riktning.

Den här kvinnan i fråga har fått hjälp att bygga upp ett tryggt hem för sig och sina barn. Hon har även sen fått möjligheten att utbilda sig till kokerska och arbeta i stadens soppkök som finansieras av organisationen. Där hjälper hon fortsättningsvis andra människor. Det här soppköket fungerar nämligen som en fritidsgård på helgerna till exempel. Då kommer barn dit med olika bakgrunder för att få i sig ett riktigt mål mat, värma sig lite och leka med sina kamrater. För många är det här även en fristad hemifrån.

På hemmaplan sysselsätter organisationen upp till ett 30-tal personer inom områden som återvinning, second hand butik och café. Denna utbredda sysselsättning inleddes 1996 genom ett arbetsmarknadsprojekt på begäran av arbetsförmedlingen och Kungsörs kommun. De ville samarbeta med Kungsörs baptistförsamling, Centrum kyrkan, för att lättare få ut personer i arbetslivet. Dock blev projektet en utvecklad verksamhet då Centrum kyrkan redan utfört hjälpsändningar under fyra års tid.

Att inte vara en alltför stor organisation och begränsa sina hjälpområden ger möjlighet att skapa starka band. I november för två år sedan tittade inte bara mina djupt engagerade medresenärer på hur deras organisation fungerade, utan hälsade även på nära vänner och bekanta.

– Den glädje och tacksamhet vi fick uppleva, berättar Arne Akervall, en av de ansvariga i organisationens ledning i en intervju från den 19 november 2012, är anledningen till att man fortsätter. Att visa att man bryr sig och sedan få den här responsen på ens arbete vore omöjligt, enligt honom, om organisationen varit större.

Ida Wenngren 29 augusti 2014