Leif lämnar tränarposten

Brottarlegendaren Leif Andersson lämnar i februari sin post som brottartränare i Arboga. Magazin24 träffade honom för att prata om livet som nästan endast kretsat kring idrotten.

Leif Andersson tog sina första grepp på brottarmattan redan när han var fem år. Nu, 60 år senare, är han en legendar på många sätt och vis. Inte nog med att han vunnit EM, SM och deltagit i två olympiska mästerskap, tilldelades han för några år sedan ett ärofyllt pris.

– År 2000 blev jag århundradets idrottare i KAK. Med tanke på hur många bra idrottare vi haft från regionen under den tiden, så är det väldigt stort att de valde mig.

Glansdagarna har varit många. Det började 1967 när Leif vann både ungdoms-, junior-, och senior-SM under samma säsong, vilket han för först med i Sverige. Sedan kom 80-talet med två stycken OS-mästerskap (fjärde placering både 1976 och 1980).

Efter den egna brottarkarriären började Leif som tränare i Arboga Atletklubb år 1985. Sedan dess har han avlat fram många talanger.

– Totalt har jag haft 92 elever genom åren. Och många av dem har stannat kvar i klubben och i Arboga, de har skaffat familj och boende här. Tänker man lite djupare så är det ett liv jag har skapat för dem här, säger Leif.

Varför tror du gamla elever håller sig kvar i Arboga?

– Arboga AK har alltid varit en bra förening. Vi har alltid legat i toppen men möjligtvis några år i svacka. Vi har aldrig haft brist på tränare utan haft engagerade och duktig personal hela tiden. Mats Trygg, som var min tränare enda sedan början. Jan Nyberg var förbundskapten för landslaget och är fortfarande kvar och tränar en dag i veckan på AAK.  Sen är det en liten fin och trevlig stad så klart för familj och barn.

Hur ser brottningen generellt ut i världen?

– För några år sedan gjordes reglerna om, vilket inte alls var till brottningens bästa. Allt blev sämre och sporten riskerades till och med att tas bort från OS. Som tur var ändrades en del regler tillbaka och då repade det sig lite. Annars så blir det mindre klubbar och seniorer, men det finns mycket duktiga ungdomar som brottas. Det ser vi i AAK också.

Leif berättar om att det inte är alla som pallar med en sådan tuff sport som brottning.

– Brottningen är en tuff sport eftersom det handlar om individuella idrottare. En lagindrottare kan ha en dålig dag och bli världsmästare, men det kan du inte ha när du står själv på mattan. Det är stora påfrestningar både fysiskt och psykiskt.

Vad kommer bli det tråkigaste med att lämna jobbet?

– Äsch, jag vill inte klippa strängen på spört. Eftersom son och barnbarn håller på så kommer jag inte släppa brottningen helt. Det är främst brottar-Gymnasiet jag lämnar, men sedan kommer jag säkert vara kvar i klubben någon gång i veckan. Det här är varit mitt liv hela tiden sedan mitten på -50-talet. Man har fått varit med som aktiv bland de bästa i Sverige, sen har jag fått vara tränare för de bästa i Sverige, så man har fått varit med i hetluften. Men jag känner mig ganska nöjd med mitt liv som brottare och brottartränare.

Leif avslutar med att ge en eloge till sin fru som stått ut med honom under alla år.

– Frugan har stält upp i vått och torrt, det är suveränt att hon stått ut.