”Skolan ska rädda samhället – men vem ska rädda skolan?”

I söndags, den 4 maj, sändes partiledardebatten i SVT. Flera partiledare betonade skolans avgörande roll i samhället – inte bara för kunskap, utan för att förebygga gängkriminalitet, minska utanförskapet och stärka den framtida arbetskraften. Det låter bra. Men samtidigt: hur ska skolorna klara detta uppdrag när resurserna minskar?

I Köping ser vi motsatsen till vad som krävs. Klassernas elevantal ökar. Elever med särskilda behov blir fler. Samtidigt minskar personalstyrkan. Det här är en farlig utveckling – inte bara för oss som arbetar i skolan, utan för alla elever som får allt färre vuxna att vända sig till.

Skolans huvuduppdrag är att utbilda våra barn och ungdomar. Det kräver tid, planering och rätt stöd. Men när nedskärningarna fortsätter och behoven ökar, skapas en ohållbar situation. Färre vuxna innebär mindre tid för varje elev, färre anpassningar för de som behöver det och sämre möjligheter att skapa en trygg och lärorik miljö.

Lärare, elevresurser, fritidspedagoger, kuratorer, studie- och yrkesvägledare – alla fyller en viktig funktion. Ingen är överflödig. Alla behövs. Att ta bort en enda kollega påverkar arbetsmiljön och elevernas trygghet mer än beslutsfattare verkar förstå.
Det är lätt att prata om skolans betydelse i en tv-debatt. Det är svårare att ta ansvar för verkligheten i en kommunbudget. Men om vi i Köping menar allvar med att skolan är lösningen på många av våra samhällsproblem – då måste vi börja med att rädda skolan själv.

Det är inte fler nedskärningar vi behöver. Det är fler kollegor.

#Ohållbart

/Besviken lärare i Köping