Diskutera mer

Vi lever i en tid av ökade meningsmotsättningar, det känns som om vi hela tiden måste ta ställning. Antingen är det svart eller så är det vitt.

Det finns ingen plats för eftertanke eller tid att reflektera. Ingen plats för diskussion. Åsikterna och ståndpunkterna är cementerade från start. Det är både tråkigt och farligt.

När debatterna blir mer polariserade och konfliktfyllda blir det också svårare att hitta en gemensam grund där ett hållbart demokratiskt beslutsfattande kan byggas.

Flera forskare menar att medborgarnas långtgående användning av digitala informationskällor (inklusive sociala medier) har varit en faktor bakom processen. Individanpassade nyhetsflöden,

Google-sökningar och strömmen av nyheter på sociala medier låter oss medborgare ta del av specialutformad information som stämmer överens med vad vi redan tycker, våra  ideologiska uppfattningar.

Våra flöden i sociala medier stärker hela tiden det vi redan tror, vilket då gör det mycket svårare att ta till oss argument som vi inte tror på, eller vill tro på.

Hur har vi hamnat i en värld där typer som Donald Trump, Viktor Orbán, Jair Bolsonaro och nu senast Giorgia Meloni lyckas komma till makten? Det är politiker som drar nytta av folkets trötthet att känna att ingen lyssnar på deras problem sedan många år.

Dessa politiker drar stor nytta av folks frustration över de etablerade politikernas oförmåga att få till lösningar på vardagliga problem. Dessa politiker kommer oftast också med väldigt snabba och lätta lösningar på väldigt komplicerade frågor.

Det kan röra allt från arbetslöshet, klimatfrågan, invandring med mera. En annan gemensam nämnare för dessa politiker är att de struntar fullständigt i vad som är sant eller inte. De har inga skrupler överhuvudtaget när det kommer till att slänga ur sig både det ena och det andra, oavsett om det är sant eller inte, bara det passar deras agenda.

Det otäcka med det är att dom kommer undan med det också, det är som om vi inte bryr oss längre. Om en politiker för 10-15 år sen skulle ljuga lika flagrant som Donald Trump till exempel , så hade dennes politiska karriär varit över omedelbart. Men dessa missnöjespolitiker kommer undan med det, det är som om sanningen inte spelar nån roll, anhängarna har redan bestämt sig och då kan inte några lögner ändra på det.

Om folk ser och upplever stora problem i sin närhet och vardag och politiker då hanterar dessa frågor med argument att det ska vi inte prata om, eller med kommentarer som ” Ni tycker fel ”..

Det är ingen bra väg, det är själva grogrunden för missnöjespolitiker. Det är i denna typ av stämningar som de kommer fram och säger det folk vill höra och har lätta snabba lösningar på väldigt komplicerade frågor. Det har visat sig om och om igen i historien.

Vi kan ta Sverigedemokraterna här i Sverige som ett exempel. När de kom fram så skulle de tystas, man skulle inte prata med dem, man skulle inte debattera med dem, man skulle helt enkelt bara tysta ner dem så skulle dem försvinna.

Det var vad man trodde. Men sanningen var att de pratade om problem som folk såg och upplevde. Att då som etablerade partier försöka ignorera dem var helt fel väg att gå. Sverigedemokraterna har framförallt framställts som ett rasistiskt parti, och det finns en viss sanning i det, framför allt i deras historia.

Men man gör det alldeles för lätt för sig om man avfärdar att diskutera med dem enbart på denna åsikt. Jag anser att SD idag är ett parti som lyssnar och pratar om det som vanliga medborgare i vårt land oroar sig för. Det måste man då bemöta och diskutera med argument och fakta, inte med tystnad.

Jag är övertygad om att vi måste hitta tillbaka till ett sätt där vi kan diskutera och prata med varandra även om vi i grunden har helt olika åsikter.

Jag avslutar med ett citat  av Zenon från Kition, filosof från Grekland. Han sa att naturen givit oss en mun och två öron, vilket betyder att man bör lyssna dubbelt så mycket som man talar.