Hyllning till pressfriheten

Skriver dessa rader lördag kväll, den 3 maj. Denna dag är Världsdagen för pressfrihet. Dagen uppmärksammas och firas för att hedra kampen för yttrandefrihet och de offer som denna kamp skördat. Dagen skall också påminna regeringar om deras skyldighet att upprätthålla yttrandefriheten.

Denna dag utropades av FN:s generalförsamling 1993. Att just den 3 maj blivit Världsdagen för pressfrihet beror på att det var denna dag som en deklaration godkändes i Windhoek i Namibia. Deklarationen värnar om en fri, självständig press, präglad av mångfald.

I dag sitter 526 journalister fängslade runt om i världen. Joakim Medin, reporter på Dagens ETC, är en av dem. Han greps i Istanbul i mars. Han dömdes nyligen till 11 månaders fängelse villkorligt. Hans påstådda brott: att ha ”förolämpat” president Erdogan.

Den villkorliga domen har fått många att tro att Joakim Medin snart släpps och kan komma hem till sin hustru, som väntar deras första barn. Kanske, kanske inte. Han riskerar i själva verket upp till nio års fängelse för anklagelser om terroristrelaterad verksamhet. Denna anklagelse bottnar i en publik protest, som Joakim inte deltog i. Han befann sig inte i Sverige vid denna tidpunkt.

Kampen och påtryckningarna mot Turkiet för att få Joakim Medin fri måste fortgå från regering, medier och medborgare.

Den internationella utvecklingen oroar. Reportrar utan gränser har nyligen redovisat ett historiskt bottenrekord i sitt globala pressfrihetsindex. Villkoren för journalistik bedöms som dåliga i hälften av världens länder.

Turkiet ligger på plats 159 i Reportrar utan gränsers senaste pressfrihetsindex. Sverige ligger på fjärde plats – efter Norge, Estland och Nederländerna. Krig, fejk news och auktoritära ledare trycker ner den oberoende journalistiken. Det finns också ett växande medieförakt som piskas upp av politiska skäl.

I paragraf 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan vi läsa:

”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”

Tryckfriheten garanteras också i artikel 10 i Europakonventionen och kan vid tvist prövas i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

I Sverige är tryckfriheten en grundlagsskyddad rättighet som regleras i tryckfrihetsförordningen. Den första antogs 1766 och var då den första i världen. Dess främsta tillskyndare var prästen Ander Chydenius. Urkunden är i dag ett världsarv efter beslut hos Unesco.

Även om vår tryckfrihetshistoria är unik, respekterad och beundrad över hela världen är den inte ohotad ens i vårt eget land. Tvärtom har vi sett förändringar i lagar och domstolsbeslut, som inskränker fria journalisters möjligheter att utföra sitt jobb.

Den så kallade utlandsspionerilagen, föreslagen av regeringen och godkänd av riksdagen, innebär att det kan bli straffbart att publicera information som rör Sveriges internationella samarbeten. Detta även om det rör en sedvanlig journalistisk granskning.

Högsta domstolen har bestämt att domar i brottmål inte längre får delas via rättsdatabaser. Detta påverkar journalisters möjligheter att granska rättsväsendet.

Det som kallas Chat Control skapar ett samhällsklimat där källskyddet urholkas och där journalister inte längre kan garantera sina uppgiftslämnare deras grundlagsfästa anonymitetsskydd.

Det är trots allt en gåva att vara en fri publicist i demokratin Sverige i nådens år, 2025. Ingen myndighet förhandsgranskar och censurerar mina texter.

Jag inspireras fortfarande av Tryckfrihetsförordningens definition av tryckfrihet, som jag läste när jag var ung redaktör i Arbetaren:

”…ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning i vilket ämne som helst.”

Detta har jag inte bara sett som en rättighet – utan framför allt som en skyldighet, att leva upp till, att bidra till, i texter jag själv skriver eller texter av andra, som jag låtit publicera i olika redaktörsroller under ett yrkesliv i tidningarnas underbara värld.

Citat av Voltaire och Strindberg har också varit bundsförvanter genom åren.

Voltaire:

”Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att kämpa och dö för att du fritt skall få framföra den.”

Strindberg:

”Ni har makten. Jag har ordet. Jag har ordet i min makt.”

Jag har i ett långt liv i tidningsvärlden varit verksam i morgontidning, kvällstidning, veckotidning och månadsmagasin.

Jag har varit reporter, redaktionschef, kulturchef, chefredaktör.

I dag är jag allmänreporter med rätt att skriva vad jag vill, i en lokal tidning med stor spridning i den sociala miljö där jag bor, lever och verkar.

Att få möta och porträttera människor, att få bilda opinion, att få ägna mig åt gräv och granskning, att få recensera kultur, att få vara först med en nyhet.

Sådant är mitt liv i tidningsvärlden i dag, i lokaltidningen Magazin24, Västra Mälardalens röst i världen.

”There is no business like showbusiness”, skrev Irving Berlin 1946 till musikalen Annie get your gun.

Säkert sant och rätt för alla i underhållningsvärlden. För egen del hävdar jag bestämt, att tidningsvärlden är den bästa av världar.

Jag kommer att somna lycklig och sova gott i kväll, som avslutning på Världsdagen för pressfrihet.