Krönika
05:41 | 30 juni 2020

Fem intressen delar ansvar för Hjälmaren

Carl Olov Persson skriver om Sveriges fjärde största sjö.

Hjälmaren, Sveriges fjärde största sjö på 480 kvadratkilometer, fungerar som en rejäl damm, där vatten från större delen av Närke och delar av Södermanland samlas upp. Hjälmaren delas mellan tre län, Örebro län, Södermanlands län och Västmanlands län. Länsstyrelsen i Örebro har huvudansvaret för hela sjön.

Avrinningen från sjön sker genom Eskilstunaån men även genom Hjälmare Kanal.

Fem kraftverk i Eskilstunaån – Skogstorps, Tunafors, Gevärsfaktori, Holmendammen och Nybybruks kraftverk delar fallrätten med Hjälmare Kanal.

Hjälmare kanal får i enlighet med kungabrev från 1600-talet släppa igenom två kubikmeter vatten per sekund. Av vattnet som passerar kanalen går omkring 1,5 kubikmeter/sekund genom tre kraftverk, som drivs av Sätterbo Kraft.

Fallhöjd regleras på nivåerna 22,2–21,6 meter räknat från Hjälmarens till Mälarens normalvattennivåer.

Tidigare åstadkom de oregelbundna och ofta mycket höga vattennivåerna på Hjälmaren stora problem för lantbruket runt sjön. Dämningstvister, som finns belagda, har pågått från år 1422.

Efter århundraden med tvister beslutade riksdagen den 2 februari 1877 att sjöns medelvattennivå skulle sänkas ca 1,3 m och högvattenytan med 1,8 m.

Avsikten vara att lantbruk och skogsbruk runt Hjälmaren skulle få större möjligheter att utvecklas.

Sjösänkningen pågick under åren 1877-1888. Vinsten blev i runda tal ytterligare 18 000 hektar åker- och ängsmark. Ett sjösänkningsbolag i vilket tjugo större markägare blev delägare fick 10 procent av röststyrkan i styrelsen.

Att få regleringen att stämma överens med allas intressen är ett svårlagt pussel

Fem huvudintressen delar på ansvaret för Hjälmaren – färskvatten, jordbruksmark, yrkesfiske, fritidsfiske och energiomvandling. Till detta kommer hänsynstagande till fågelliv och andra miljöintressen.

Det är en grannlaga uppgift att jämka ihop kraven från de olika intressena. På våren höjer vårfloden vattennivån och för att markägarna ska kunna börja bruka åkrarna så tidigt som möjligt krävs att relativt stora mängder vatten tappas.

Sedan när sommarvärmen, kanske kombinerad med torka, gör att vattennivån sjunker kraftigt, i juli omkring en centimeter per dag, kan det uppstå problem för sjöfart och fiske. Ett år, när det var som värst, kunde inte färjorna till Vinön ta sig fram vilket gjorde att de måste ersättas med helikoptrar.

Då tvingades man tappa absolut minimum via Eskilstunaån och dessutom måste man ersätta kraftverksägarna i Hjälmare Kanal för att tillfälligt häva deras rätt att nyttja de 1,5 kubikmeter vatten per sekund de ägde rätt till. I en sådan situation längtar alla efter höstregnen.

Näringslivet

Utefter de svenska vattendragen återfinner vi grunderna till utvecklingen av svensk industri. Utmed Eskilstunaån från Hyndevad till Torshälla, där vattnet rinner ut i Mälaren, har det funnits mängder med smedjor, kvarnar och dammar.

Det började med kvarnar, sågverk och smedjor som drevs med remdrift och fortsatte med att vattenkraften omvandlades till el.

Fisket

Hjälmargösen är känd som en delikatess. Historiskt sett observerades från 1960-talet en kontinuerlig minskning av gös fångad i Hjälmaren. Fångsterna nådde år 1997 rekordlåga 37 ton.

Då kom man till insikt om att något måste göras för att skydda gösen. Yrkesfiskarna beslutade sig för att tillskriva dåvarande Fiskeriverket och be om en höjning av minimåttet på fångad gös från 40 till 45 cm och att maskvidden på näten skulle höjas från 100 till 120 millimeter. Regleringen syftade främst till att minska fångsten av icke könsmogen gös. Gösen är en art som blir könsmogen relativt sent.

Regleringen gav snabbt märkbar effekt. Under perioden 2001-2007 ökade fångsterna i medeltal till 153 ton. Regleringen låg också delvis till grund för att gösfisket i Hjälmaren, som det första sötvattensfisket, år 2006 blev miljöcertifierat. Hjämarens vatten har tack vare kalkberg som mynnar ut i sjön ett högt ph-värde vilket gynnar vatten- och strandmiljön.

Fram till början av 1900-talet var kräftfisket en viktig inkomstkälla. Fiskevattenägarna runt sjön reste med Stockholmsbåten till Stockholm och sålde kräftor. Så kom kräftpesten och slog ut näringen.

På slutet av 1900-talet sattes signalkräftor ut och kräftfisket blev på nytt en viktig del av Hjälmarefisket.

Fram till tidigt 90-tal satte yrkesfiskarna varje år ut några ton ålyngel men när ålfisket förbjöds upphörde utplanteringen.

Fågellivet

Fågellivet är också en viktig del av Hjälmarmiljön. Ulf Eriksson från Arboga, känd under namnet ”Fågel-Ulf”, berättar om de stora rovfåglarna. Havsörnen som försvann på slutet av 1800-talet har kommit tillbaka. På vintrarna samsas den med yrkesfiskarna och äter brax som fångats och som kastas på isen.

Skarven är en ny fågelart på Hjälmaren. Tyvärr utrotar den växtligheten på öar där den häckar. Havsörnen är en viktig predator somfångar skarvungar.

Fiskgjusen, ytterligare en rovfågel, häckar runt sjön. Havsörnen jagar fiskgjusar som fångat fisk och stjäl fångsten men verkar inte ge sig på fiskgjusarnas bon. Hägern är en relativt ny rovfågel på Hjälmaren.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-