Lite död innan läggdags

”Har du sett det här?”. Sedan ett inzoomat ytterst detaljerat klipp på när Charlie Kirk kort efter ett meningsutbyte blir skjuten i halsen och segnar ner där han sitter i en vit t-shirt med ”Freedom” tryckt på bröstet.

Och ja, vad ska man säga och var ska man börja? I det här fallet med vem som visade klippet, en av mina femtonåriga elever. Och såklart det som inte ens behöver tilläggas, i det obehagliga i att bevittna hur en människa skjuts och dör. Magen vände sig nästan av det grafiska i en ren avrättning, och jag skulle kunna vara än mer grafisk i min beskrivning men det tycker jag inte lämpar sig i den här typen av forum.

Det här var precis innan lektionen skulle börja, jag hade knappt hämtat mig när jag genomförde en kort handuppräckning som visade att majoriteten av klassen redan kvällen innan på TikTok sett och man kan ju fundera på vad det gör med, ja, till syvende och sist vårt samhälle.

Att ungdomar, och med säkerhet yngre barn, kan ta del av hemskheter rakt in i sovrummet precis innan läggdags är ett relativt nytt fenomen som samhället hitintills varken vet hur man ska hantera eller vilka konsekvenserna blir.

Kanske är det som mycket annat, att världens mest anpassningsbara art anpassar sig. Och kanske är det som mycket annat att vuxenvärlden (den här gången i form av undertecknad som representant) är alltför alarmistisk och borde låta dagens ungdom hantera det som är för dagens ungdom.

Men liksom, det här var ett par veckor sedan och fortfarande har jag scenen på näthinnan och jag är fullständigt övertygad om att jag aldrig vill se något liknande igen.

Generationen innan ”dagens ungdom” – det vill säga min generation – kunde även den på pojk- och flickrummen (även fast det nog är pojkar som är den vanligaste målgruppen vid denna typ av aktiviteter) se mondo och gore på PCn via ljusskygga avdelningar på internetforum. Men idag behöver du helt uppenbart bara ha ett TikTok-konto, man behöver alltså inte ens vara aktivt intresserad.

Med detta sagt vill jag såklart även nämna det potentiellt problematiska i att det finns ungdomar som är aktivt intresserade, that goes without saying. Sedan måste jag väl för protokollet tillägga att man såklart snubblat över autentiskt obehag tidigare, men Zapruder-filmen som visade mordet på JFK (och också på de oklara omständigheterna, se Oliver Stones fantastiska filmatisering som brukar ligga på Netflix med jämna mellanrum!) var grynig 8mm-film.

Med största sannolikhet har de allra flesta av Sveriges ungdomar idag högupplöst bevittnat ett blodigt mord, den grövsta handling enligt både himmelska och jordiska sanningar en människa kan begå emot en annan. Och jag vet inte, men det blir någon slags GTAfiering där det viktiga, värdefulla och oåterkalleliga med livet och att leva någonstans riskerar att tappas bort. En människa dör.

I GTA är det bara att starta om igen, ny runda. Massa kul, inget allvarligt. Men livet är allvarligt och döden är allvarlig. Jag tror helt enkelt inte att det är bra att alla som vill och inte vill får sådant serverat helt ocensurerat, okontrollerat och förmodligen isolerat (jag minns mitt eget pojkrum, hermetisk förslutet).

I skolan debatteras nu mobilförbud för studieron, en inte alltför okvalificerad gissning är att de snart är juridiskt borta på obestämd tid. Själaron i vad som ska vara hemmets lugna vrå är en annan fråga. Vad vi landar i efter allt detta får (och förhoppningsvis kommer) skarpare hjärnor spekulera i. Jag väljer den enklaste utvägen: att problematisera utan svar eller ens förslag.

Man kan såklart inte heller blunda för de politiska aspekterna. Att en människa bestämmer sig för att döda en meningsmotståndare medelst lagstadgat skjutvapen i en inrikespolitisk situation som får relationen natt och dag att framstå som opolariserad.

Och på tal om Kennedy så repade man sig även efter det men det-var-bättre-förraren i mig tänker oroligt att det är ett annat klimat idag sådär 60 år senare. På gott och ont är i princip allt, ALLT, mer tillgängligt. Den som lever får se.

Charlie Kirk får inte se, Charlie Kirk kan inte starta om. Vi tror och hoppas att han finns i sin predikade himmel men om just den finns kan vi inte veta förrän vi faktiskt är där.

Eller ser den.