När berättelser värmer hjärtan

Den judiska familjen Karnofsky immigrerade från Litauen till USA. Familjen tyckte synd om en 7-årig fattig pojke och hjälpte honom med mat och husrum. För första gången i sitt liv behandlades pojken med ömhet och vänlighet.

När pojken gick och lade sig brukade fru Karnofsky sjunga ryska och judiska sånger med honom, som han lärde sig – sedan sjöng de tillsammans.

Herr Karnofsky gav pojken pengar, så att han skulle kunna köpa sig ett musikinstrument. Detta var sed i judiska familjer.

Långt senare, när pojken blev professionell musiker och kompositör, använde han de judiska melodierna i kompositioner som St James Hospital och Go Down Moses.

När pojken blev vuxen, skrev han om familjen i sina memoarer. Och han talade jiddisch flytande. Han bar Davidsstjärnan till slutet av sitt liv och sade att i denna familj hade han lärt sig att leva ”ett äkta och beslutsamt liv”.

Den lille pojken blev världsberömd som Louis Armstrong. Hans smeknamn var ”Satchmo”.

♥♥♥

Den tjeckiske författaren Franz Kafka var av judisk börd och skrev sina böcker på tyska. Han gifte sig aldrig och fick inga barn.

Ett år före sin död gick han genom en park i Berlin. Han träffade där en liten flicka som grät för att hon tappat bort sin docka.

Förgäves letade de efter dockan tillsammans, Kafka och flickan. De kom överens om att fortsätta letandet nästa dag.

De möttes som avtalat. När de inte heller då fann dockan, överlämnade Kafka ett brev till flickan, som han sade att dockan skrivit.

I brevet stod det: ”Var inte ledsen. Jag har farit iväg för att upptäcka världen. Jag kommer att skriva brev till dig och berätta om mina äventyr.”

Kafka och flickan träffades fram till Kafkas död. Varje gång läste Kafta de brev som dockan hade skrivit om sina äventyr runt om i världen. Flickan tyckte om att höra dockans resebrev.

Till sist köpte Kafka en ny docka och gav den till flickan och sade att nu har dockan kommit hem från sin resa i världen. Flickan tyckte inte att dockan såg ut som den hon hade tappat bort och saknat så mycket. Då lämnade lämnade Kafka över ytterligare ett brev där det stod: ”Mina resor har förändrat mig…”

Det accepterade flickan och tog, lycklig, med sig den återvändande dockan hem.

Ett år senare dog Kafka, 41 år gammal.

Många år senare hittade den nu vuxna kvinnan ett brev inuti sin docka. Hon läste:

”Allt som är dig kärt kommer du sannolikt att förlora. Men kärleken återkommer alltid, på något sätt, i någon form.”

Sensmoral:

Bejaka förändring. Förändring är förutsättning för mognad och utveckling. Vi kan alla förvandla smärta till underverk och kärlek.

♥♥♥

En 18 årig student på Stanford University hade problem med att få ihop till studieavgiften. Han var föräldralös och hade ingen att fråga, som skulle kunna hjälpa honom med den summa han behövde.

Han och en kamrat på campus kom på att arrangera en musikkonsert för att få ihop pengar till utbildningen.

De ville anlita den store polske pianisten Ignacy Paderewski. De kom överens om ett arvode på 2000 dollar. Pojkarna förberedde konserten, gjorde reklam och sålde biljetter.

Nu är den stora dagen inne för själva konserten. Pojkarna hade då bara lyckats få ihop 1600 dollar.

De gav pengarna i förskott till Paderewski och lovade att betala återstående 400 dollar senare, när de hade råd och möjlighet.

Paderewski lämnade tillbaka hela beloppet till pojkarna och sade: ”Behåll vad ni behöver för era studieavgifter och ge mig resten”.

Gladeligen tackade pojkarna ja till Paderewskis förslag, behöll vad de behövde och gav pianisten en liten del av summan tillbaka.

Pianisten Ignacy Paderewski blev så småningom Polens premiärminister. Första världskriget bröt ut och många polacker svalt.

Han vände sig då till US Food Administration, som skickade tonvis med spannmål till det svältande polska folket.

Paderewski reste till USA för att personligen tacka chefen för US Food Administration för den stora livsmedelsinsatsen.

”Ni behöver inte tacka mig, herr premiärminister. Ni kanske inte minns, men för många år sedan hjälpte ni två unga studenter så att de skulle klara studieavgiften på universitetet. Jag var en av de två.”

Mannens namn var Herbert Hoover, som 1928 valdes till USAs president.

♥♥♥

Jag gillar anekdotiska berättelser, som gör mig varm om hjärtat. Gärna med inslag av slump, tillfälligheter och sammanträffanden. Som jag älskar att kalla Ödets Lyckokast.