När grön omställning blev grön katastrof
Vad kan vi lära oss av Northvolts konkurs?
Vad kan vi lära oss av Northvolts konkurs?
Magdalena Andersson (S) valdes till ny partiledare 2021. I sitt installationstal i Göteborg berättade hon att hon tänkte genomföra en ”grön industriell revolution” med en ny batterifabrik i Skellefteå och tillverkning av grönt stål i Boden.
I en debatt i riksdagen berömde och hyllade Magdalena Andersson Miljöpartiet. Hon sade att den våg av gröna investeringar som sköljer över Sverige inte hade varit möjlig om inte Miljöpartiet suttit i Sveriges regering och drivit på. Vid denna tidpunkt, 2021, styrdes Sverige av en koalitionsregering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
De två regeringspartierna var missnöjda med pensionsfondernas brist på ”gröna investeringar”. Det fanns en ”trygghetsregel” som förbjöd AP-fonderna att investera i onoterade högriskbolag. Denna regel tog S och MP bort i regeringsställning. I en intervju sade finansmarknadsminister Per Bolund (MP): ”Om fonderna inte förstår regeringens signaler kan vi behöva rekrytera nya styrelseledamöter.”
Fonderna förstod – och i dag har vi facit:
AP-fonderna har förlorat sex miljarder kronor av sitt pensionskapital i Northvolts konkurs. ”Europeiska Investeringsbanken har lånat ut 313 miljoner dollar, och den garanteras av EFSI. Volkswagen och Scania, Golden Sachs och Vargas, har stoppat in många miljarder i investeringskapital.
Vid tiden för konkursen hade Northvolt sammanlagt ofattbara 88 000 000 000 kronor i skulder (88 miljarder).
Fem tusen anställda har förlorat sina jobb och kommer att få statliga lönegarantier, vilket kostar skattebetalarna miljardbelopp. Hundratals underleverantörer har inte fått betalt. Ibland handlar det om stora belopp. Uteblivna betalningar kommer att leda till konkurser och ökad arbetslöshet.
Så gick det med Magdalena Anderssons utlovade gröna industriella revolution…
Grundaren av Northvolt och bolagets store sagoberättare, Peter Carlsson, utlovade i TV att Northvolt skulle producera 3,5 tusen batterier per minut – en produktivitet som skulle vara tolv gånger högre än antalet födda barn i världen per minut.
Av detta blev det ingenting. Inte ett enda helsvenskt batteri har Northvolt tillverkat. Den blygsamma produktionen, trots bidrag och investeringar i mångmiljardklassen, har bestått av kinesiska halvfabrikat. Dessa batterier har omkring 600 kinesiska tekniker bidragit till genom sitt arbete på Northvolt.
Utan att kunna uppvisa varken tillverkade batterier eller affärsframgång fick Northvolts grundare, Peter Carlsson, ur kung Carl XVI Gustafs hand vid en ceremoni på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 2022, motta en guldmedalj ”för sitt framstående entreprenörskap, ledarskap och innovativa förmåga att driva och utveckla nydanande megaprojekt med batteritillverkning för samhällets omställning till fossilfri energiförsörjning.”
Hoppas att många i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, som fattade beslut om att tilldela Peter Carlsson denna guldmedalj, i dag känner skammens rodnad på sina kinder… Kungen är förlåten, han var bara prisutdelare och hade förstås inte deltagit i detta beslut.
Att Peter Carlsson själv sålde aktier och kunde stoppa in 200 miljoner kronor på sitt eget konto är naturligtvis en moralisk skandal. Saken blev inte bättre av att han kallade frågan för ”dum” när en reporter ifrågasatte det lämpliga i denna aktievinst.
Jag känner igen hela detta scenario med Northvolt från min hemstad, Köping. Det kom en man från Båstad, Torsten Granberg, som ville bygga en vätgasfabrik. Han och hans företag Plagazi hade aldrig gjort det förut. Han hade inga pengar. Han lovade grön omställning, att sätta Köping på kartan och skapa många nya jobb.
Röda mattan rullades ut av dem som har makten i Köpings kommun. Det tog mig och min kollega, Marie Selling Achrén, närmare 40 kritiskt granskande artiklar i lokaltidningen Magazin24 innan politiken till sist tackade nej till en vätgasfabrik, som skulle utvinna vätgas ur 75 000 ton importerade sopor per år. Anläggningen var tänkt att ligga nära två bostadsområden och en annan industri med inbyggd explosionsrisk i sin produktion, Yara – som tillverkar ammoniumnitrat.
Grönt är skönt, sade vi när jag var barn. Det är inte sant. Allt som är grönt är inte guld som glimmar.
Vad exemplen Northvolt i Skellefteå och Plagazi i Köping lär oss är att den kritiskt granskande journalistikens betydelse är stor i alla sammanhang då någon viftar med gröna flaggor i hopp om att de kritiska frågorna inte ska ställas.
När någon lovar ”grön omställning” måste vi vässa våra pennor, läsa alla dokument, ställa alla kritiska frågor och inte ge oss när någon vägrar svara.
Grönt stål i Boden är nästa stora gröna satsning. Vilka kritiska frågor måste ställas och besvaras? Det är en uppgift för lokala medier i Boden och nationella medier inom press, radio och TV.
Misstagen från batterifabriken i Skellefteå får inte upprepas i den kommande fabriken för grönt stål i Boden.