Krönika
05:45 | 23 oktober 2021

”Skickar en liten hälsning…”

Susanne Linde skriver om brevvänner.

När jag var liten kom brevbäraren två gånger om dagen och vi fick även post på lördagar. Jag är inte lastgammal så det är faktiskt inte så länge sen Postverket levererade brev och vykort på det viset.

Då fick man hämta och skicka paket på Postkontoret på Nygatan i Arboga. Där kunde man också sätta in pengar på sitt postbankskonto och få fina klistermärken i bankboken – olika färger för olika belopp.

Så här läser jag på Wikipedia om Postsparbanken:

”Postbanken var en statlig bankverksamhet vilken drevs som en del av det svenska Postverket fram till 1974. Verksamheten startades under namnet Postsparbanken enligt en regeringsförordning 1884. 1912 blev man ett självständigt ämbetsverk och 1920 infogades verksamheten som en del av Postverket.”

Idag vet vi att Posten och postutdelning ser helt annorlunda ut. Annorlunda är också breven…

Inte många skickar brev idag och inte heller vykort. Rubriken på krönikan kommer från de vykort som Kåre skickade till mig. Jag var 14-15 år, Kåre och jag var kära i varandra och han skickade vykort när han åkte på resor med sin mor och far. Särskilt minns jag vykorten från Norge där Kåre hälsade på släktingar. ”Skickar en liten hälsning” – så började Kåre alla sina vykort till mig. Jag älskade att skriva också när jag var liten och även att skicka och få brev. Jag hade många brevvänner!

Wikipedia berättar så här om brevvänner och brevväxling:

”En brevvän är en person som man håller kontinuerlig brevkontakt med.

Innan telefonen uppfanns var brevväxling ett vanligt sätt att hålla kontakten med nära och kära som befann sig långt bort. 

Under 1900-talet blev det alltmer en hobby, inte minst bland barn och ungdomar, sedan telefonsamtal länge förblev relativt dyra, men i samband med Internets och bredbandets intåg har den traditionella brevväxlingen minskat i omfattning.”

När Bill i USA skrev att ”Nixon is a smart guy” då falnade mitt intresse för den brevväxlingen.

Jag hade brevvänner i Sverige – flera stycken från norr till söder. Men jag hade även brevvänner utomlands – en var Hanne Møller i Ebeltoft som var Arbogas vänort i Danmark. Vi skrev till varandra i många år.

Andra brevvänner var Lorraine Mitchell i England, Catherina Spagnolo i Italien, Vladimir i dåvarande Tjeckoslovakien och Bill i USA.

Catherina i Milano och jag kom varandra väldigt nära. Vladimir ville helst ha grammofonskivor skickade till sig som han också betalade. Popmusik var svårt att få tag i då i Tjeckoslovakien. Våra brev blev också censurerade.  När Bill i USA skrev att ”Nixon is a smart guy” då falnade mitt intresse för den brevväxlingen.

Det var lycka när brev från olika håll av världen damp ner i brevlådan hemma på Borgaregatan. Vi skickade små julklappar till varandra också – några av oss.

Tyvärr träffade jag aldrig någon av brevvännerna i verkligheten. Jag försökte en gång många år senare och lyckade faktiskt hitta Hanne i Danmark – tack vare borgmästaren i Ebeltoft.

Hanne bodde då i Köpenhamn och eftersom jag och min dåvarande make hade bokat en weekend i Danmarks huvudstad bestämde vi oss för att ses – Hanne och jag.

Men hon dök aldrig upp…

Jag tillhör den skara som fortfarande uppskattar att få brev, gärna handskrivet

Min mamma hade också en brevvän – Dorris Bindig i USA. De två skrev regelbundet till varandra i över 40 år – till bådas död.

De träffades heller aldrig…

Idag är det mail, e-post, som gäller eller sms och DM till exempel via Messenger. Direkt och snabbt!

Och världen krymper enormt med detta sätt att nå varandra. Jag kan nämna att jag av en händelse fick kontakt med mammas brevväns svärdotter i USA!

Det poppade upp ett meddelande på Messenger från Liz i Florida där hon undrade om inte jag var dotter till hennes svärmors forna brevvän Hjördis!

Vi är vänner nu Liz och jag – på Facebook.

Visst är det bra och häftigt att snabbt få kontakt men jag tillhör den skara som fortfarande uppskattar att få brev, gärna handskrivet.

Och ett vykort i brevlådan är toppen!


VECKANS…

[–] Posten i Sverige som blir sämre och sämre verkar a­vveckla sig själv.

[+] ”Ett brev betyder så mycket”, som Thore Skogman sjöng!


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-