Trump, Sögaard och Elvis

Donald Trump och Runar Sögaard har inte direkt pockat på att få vara med i krönikan idag. Men med är dom. Tillsammans med Elvis.

Först ett citat från Elvis Aaron Presley: ”Don´t criticize what you don´t understand, son, you never walked in that man´s shoes,” (Kritisera inte det du inte förstår, son, du har aldrig gått i den här mannens skor.)

Jag har inte gått i Donald Trumps skor men kritiserar honom ändå, eftersom också vi är beroende av vem som är världens mäktigaste politiker. Och, oberoende av hur det går i valet om en dryg vecka undrar jag hur vi kommer att minnas Trump i framtiden.

Runar Sögaard kommer många ihåg för att han sköt ett rådjur från sovrumsfönstret för 25 år sedan, Men jag vill hellre minnas honom för följande ord:

– Man kan misslyckas väldigt många gånger. Men misslyckad blir man enbart om man lägger skulden på någon annan.

Därför har jag glatts av höstens TV-intervjuer med amerikaner som skyller på sig själva och säger att de ångrar att de röstade på Trump i förra valet. USA har nämligen en president som är som en korsning mellan en elak stå upp-komiker och en viss sorts lantbruksmaskin med sprättfunktion. Det är mitt intryck, bl.a. efter att nu dagligen ha följt CNN:s rapportering.

I kampanjmötet den 13 oktober gick Donald Trump hårt åt Joe Biden, varsrörelser han imiterar friskt, samtidigt som han flera gånger kallade presidentkandidaten för en korrupt lögnare och ett hot mot nationens säkerhet.

Hos Skavlan fick vi för en vecka sedan veta mer om varför Trump är som han är. Hans brorsdotter Mary Trump berättade hur illa hennes farfar behandlade hennes pappa. Det såg den sju år yngre brodern Donald och lärde sig från det han var ung hur han skulle vara för att slippa samma plågor.

– Han mobbade folk, han tog till alla medel för att vinna – lögner, fusk och stöld, sa nu hans brorsdotter som ansåg Trump vara likadan idag. Det är en förklaring också till att han, som Mary Trump sa, är världens farligaste man.

Även USA:s farligaste. Han fortsätter att nedvärdera farorna, även när hans land har 8 miljoner fall och när långt mer än 200.000 amerikaner har dött av coronaviruset.

Att Donald Trump själv fick Covid-19 anser han vara en välsignelse från Gud: ”I think this was a blessing from God that I caught it“, säger han i en video ochhar framställt sig som en sorts Jesus, som tagit coronan på sig för alla amerikaners skull.

Jag undrar hur det känns för anhöriga till de hundratusentals döda att höra honom säga: ”Det är bra att vara president: Om du inte är 100 procent frisk så har du fler doktorer än jag trodde det fanns på jorden.”

Och om sina mediciner: ”Jag vet inte vad i h-e dom gav mig men jag blev frisk väldigt fort.”

Jag har hört Donald Trump samtidigt lova alla amerikaner samma behandling som han fick. Han glömde att inte alla de miljontals sjuka i USA kan få syrgas hemma och sedan helikopter från tomten till ett avancerat sjukhus.

Denna helg ställer vi om klockan till normaltid. Om ett år hoppas jag att vi gör det för alltid.

”Permanent sommartid kan ge ökade psykiska besvär”, läste jag i DN. Inte bara farligt förresten, utan också helt onödigt i detta avlånga land: Den 1 november går solen ner 16.25 i Ystad, 14.39 i Karesuando och 15.59 i våra trakter (16.59 om det vore ständig sommartid). Skillnaden på solens nedgång mellan sommartid och normaltid är inte större än skillnaden på bostadsort.

När solen står högst på himlen är klockan 12, var du än är. Att vi då, som bl.a. senaste halvåret, säger att klockan är 13 när den är 12, det är att ljuga.

För oss själva.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.