Passionerad entusiast

Jessica Öberg är vd på Combitech. Hon är småstadstjej, gift med sin ungdomskärlek, tror på varje människas behov av att få bidra, oroas över att vi har för få civilingenjörer och kan inte motstå frestelsen ostbågar.

Vi träffas på Combitech i Arboga, ett självständigt dotterbolag inom försvars- och säkerhetskoncernen Saab. De tjänster som företaget erbjuder marknaden finns bland annat inom totalförsvar, cybersäkerhet och digital transformation. Företaget omsatte senast 3,4 miljarder kronor, gjorde ett resultat på 267 miljoner kronor och har 2 100 medarbetare, varav cirka 150 i Arboga.

Jessica Öberg, 51, utstrålar glädje, entusiasm och hög energinivå. Vi har aldrig träffats förut.

Vem är du, Jessica?

– En kvinna i mina bästa år. Jag har landat i mig själv. Jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb. Jag är en småstadstjej. Men jag gillar den mix av utmaningar mitt arbete ger mig, där jag får möjlighet att komma iväg, se världen och sedan komma hem till tryggheten i Arboga, där jag bor idag.

Vad är det bästa med Arboga?

– Att min familj bor här. Närheten till vatten och skog. Närheten till betydligt större städer som Västerås, Örebro, Eskilstuna. Nära till huvudstaden – med extra allt. Hyfsat nära till Arlanda, när du vill ut i världen.

Jessica är fortfarande gift med sin ungdomskärlek, Magnus.

– Jag var 17 år, han var 19 år, när vi blev tillsammans, på gymnasiet. Vi har kunnat växa ihop under olika livsskeden. Tryggheten hemma har gjort att jag haft utrymme att vara lite tuffare på jobbet. Tycker att jag befinner mig på en väldigt skön plats i livet. Jag fyllde 50 år i fjol. Ingen åldersnoja alls. Är väldigt stolt över våra två döttrar, den ena är 17 år och bor fortfarande hemma, den andra 22 år och pluggar på universitetet.

Jessica bodde sina första år i Härnösand. Mamma var hemmafru, pappa småföretagare. En tre år yngre syster, en sex år yngre bror. Familjen flyttade till Kungsör.

– Jag gick hela grundskolan i Kungsör. Sedan gick jag ekonomisk linje på Ullvigymnasiet i Köping. Min man var tidig med datorer. Han förstod att här fanns framtiden. Jag läste ADB (Automatisk databehandling) ett extra år på gymnasium i Västerås. Sedan gick jag på Mälardalens högskola och läste programmering och systemvetenskap på Mälardalens högskola.

Maken Magnus, som då jobbade på Saab, fick ett utlandsuppdrag i USA.

– Jag följde med. Vi var i USA i tre år. Jag jobbade med programmering och var projektledare på deltid.

Efter hemkomsten födde Jessica första dottern vid 29 års ålder, i samma veva slutade Magnus på Saab och startade eget.

– Jag har varit kvar här inom Saab i olika roller. Arbetat både som linje- och funktionschef och haft ansvar för många olika verksamheter inom koncernen. Innan nuvarande roll var jag ansvarig för Saabs civila delar bland annat en produktion av nödutgångsdörrar till Airbus och Boing och styrelseordförande för Combitech. Har varit VD i Combitech sedan juni 2022.

Vilken av dina karaktärsegenskaper är du mest stolt över?

– Min tro på människor. Jag tror människor om gott. De flesta människor vill verkligen bidra. Att det skall vara en bra stämning. Att det skall hända något. Sedan finns det alltid några rötägg, och de är jobbiga när man springer på dem. Jag försöker se möjligheten hos varje individ att kunna utvecklas.

Vad är du bäst på? Att inspirera, kommunicera, administrera eller leda?

– Allt detta hänger ihop, men med facit i hand säger jag ”att leda”. Jag har i så många år varit ledare för andra i olika positioner. Men man kan inte leda utan att vara en duktig kommunikatör. Det tror jag att jag är.

Hur skulle du vilja beskriva din ledarskapsfilosofi?

– Go with your passion… är lite av min ledstjärna. Att våga följa din egen längtan, din inre passion. Inte vara orolig för vad omgivningen skall säga eller vad som förväntas av dig. Våga gå din egen väg. Alla vill bidra. Alla vill få chansen att blomma ut. Det är min övertygelse. Ibland måste man flytta på någon för att hen skall få chansen att blomma ut.

– Vi fastnar lätt i våra karriärer. Vi ser inte alltid vår egen utvecklingspotential inom något annat än det vi sysslar med just nu. Att se och sätta ihop ett bra lag är en styrka hos mig.

Vem eller vad har format dig till den du är idag?

– Min man, i första hand, eftersom vi träffades så unga. Men jag har också varit omgiven av starka kvinnor – min mamma, min mormor, min gammelmormor. De har på olika sätt format mig till den jag är i dag.

I vilken miljö mår du bäst?

– Med nära och kära som inte bryr sig om min titel. Om det är stad eller land spelar ingen roll. Att få vara nära människor som betyder något, för den man är, inte för vad det råkar stå på visitkortet just nu.

Vilka aktiviteter fyller dig med den största glädjen?

– Att umgås med nära och kära. Ett glas bubbel och babbla ihop. Att ta en lång promenad tillsammans. Att sitta på en strand och höra skvalpet från vågorna. Det är inte aktiviteten i sig som är betydelsefull utan med vem jag är.

En okänd talang?

– Jag tävlar alltid med mig själv i den svåra konsten att packa. Packa resväskor, packa in i bilar, packa in i kylskåp. Jag är en logistikmästare, om jag får säga det själv.

En talang du skulle önska att du hade?

– Jag skulle vilja kunna sjunga. Kunna sjunga utan att skämmas. Dit har jag inte kommit än fastän jag passerat 50 års ålder.

En frestelse du inte kan motstå?

– Jag är en ja-sägare. Blir jag bjuden till något som är kul säger jag ja direkt. Tränar mig på att försöka säga nej till kul grejer, när andra plikter bör gå före nöjen jag gärna tackar ja till. Om du tänker på något som vi stoppar i munnen så är svaret ostkrokar. Kan inte motstå det som andra kallar ostbågar.

Ett resmål du längtar till men ännu inte besökt?

– Åh, jättemånga. Jag är inte klar med mitt resande. Har varit på safari i Sydafrika men inte i Kenya. En safari i Kenya är min största reslängtan.

Ett språk du skulle vilja kunna tala?

– Spanska. Det är så många i världen som talar spanska. Jag gör det inte. Man kommer långt här i världen med engelskan men visst vore det fantastiskt att kunna göra mig förstådd även på spanska. Min skoltyska är inget jag nämner.

Vad drömmer du om, vad längtar du efter?

– Ingenting materiellt. Men jag längtar efter mer tid till meningsfulla samtal med olika slags människor.

Oroar du dig över bristen på civilingenjörer?

– Statistiska Centralbyrån har räknat ut att Sverige år 2030 kommer att sakna 50 000 ingenjörer. Vi måste hitta detta teknikintresse redan vid 9 års ålder, hävdar en forskare. Akademin, näringslivet, politiken – alla måste hjälpas åt. Att vi får fram tillräckligt många ingenjörer är en nödvändighet för svensk industri, men också för Sveriges välstånd.

Hur ska vi öka teknikintresset bland unga?

– Vi som redan har hittat hit, vi som lärt oss att förstå och uppskatta teknikens fantastiska värld, måste våga ge uttryck för detta i mötet med unga människor. Visa glädje, inte vara rädd för teknik. Vi måste ha passionerade lärare, som brinner, som tidigt kan väcka matteintresset bland skolelever.

Kommer elen att räcka?

– Kortsiktigt är jag orolig. Långsiktigt tror jag på ny teknik och smarta lösningar. Historien visar att människan alltid hittat vägar att komma vidare, även i svåra kristider. Här och nu måste alla ta sitt eget ansvar för att minska sin förbrukning.

Vad i samhällsutvecklingen bekymrar dig mest?

– Segregationen. Att människor inte får chansen att komma in i samhället och bidra. Jag har en stark tro att alla vill bidra. Du kan inte sitta på avbytarbänken hela tiden. Du måste in på plan och få spela. Att inte få känna att man bidrar leder till utanförskap och kriminalitet.

Har det varit svårt att vara kvinnlig chef i en manlig bransch som försvarsindustrin?

– Jag har inte känt motstånd för att jag är kvinna, inte känt mig diskriminerad. Men jag märker ju att det är för få kvinnor som hittar hit till oss. Vi skulle behöva bli fler kvinnor, men också fler med annan bakgrund än den som vi har som är födda i Sverige. Det är för få kvinnor som söker till tekniska gymnasier, för få kvinnor som väljer att bli civilingenjörer. För att få mer roligt, för att bli mer lönsamma, måste vi bli bättre på mångfald, inte bara på kön.

Som skribent gillar jag att gissa i vilket stjärntecken en människa är född. Ofta gissar jag faktiskt rätt vid första eller andra gissningen. I mötet med Jessica garderar jag från början och gissar på jungfru eller vattuman.

– Vattuman stämmer, svarar en imponerad Jessica. Hur kunde du veta?

Jag svarar att jag litar på min manliga intuition. Sedan skrattar vi båda.