De svarta rubrikerna är det nya svarta

Det är synd om människorna vilket konstaterades av August Strindberg redan i början på 1900-talet. Efter ett århundrade plus tilläggstid går det än idag att konstatera att det, allt jämnt, är synd om människorna.

Jag skulle kunna göra det lätt för mig. Jag skulle skriva om något vardagsbekymmer, som en uppgörelse med min gymvistelse. Som att det nu äntligen måste ha bytts ansvarig för spellistan och istället för remixer eller enbart musik så ny att jag inte har en aning om vem artisten är istället spelas mer min typ av musik som exempelvis Glory Days med Springsteen.

Eller att det borde finnas någon outtalad regel i offentliga bastubad att den som suttit längst bestämmer när och hur mycket vatten som ska kastas på aggregatet. Eller frustrationen när man ser andra gymbesökare inte torka av sina svettiga grejer efter sig.

Men nej, inte trivialisera lättsamma i-landsproblem. Jag följer det mediala narrativet i stort, och fokuserar på det negativa.

Det är svarta rubriker i media, i princip bara svarta rubriker. Det är svarta rubriker om den svenska gängkriminaliteten: barn och ungdomar skjuter och spränger andra barn och ungdomar (och anhöriga) i en takt där det nu skjuts och sprängs värst i Europa.

Den nuvarande regeringen försöker ta ansvar men skyller mellan raderna på tidigare regeringar som nu befinner sig i opposition, tidigare regeringar i opposition kräver krafttag och säger sig nu vara beredda att ta ansvar om de får chansen igen. Statsministern håller tal och jag kan inte ha varit ensam om att se Gunnar Strömmer som hologram vid sidan av Kristersson.

Det är svarta rubriker om klimatet: nu senast var september den varmaste uppmätta månaden, och i två decennium har den upplysta världen haft vetskap om hur illa ställt det är med vår planet och även vad som ungefär väntar ifall vi inte vidtar åtgärder.

Åtgärder som vad som framkommer som bevisligen hitintills inte har fungerat.

Det är svarta rubriker om ekonomin: ingen ljusning i sikte för vår skräpvaluta till krona, för utsatta hyresgäster väntar hiskeliga hyreshöjningar och för ett av världens mest belånade folk bara stiger räntorna utan att någon utöver Riksbanken verkar förstå varför. Arbetslöshet och varsel väntar, och det ska bli värre innan det blir bättre.

Det är även svarta rubriker från vårt moderland Amerikas Förenta Stater där det talas om konstitutionell kris, tvivel över demokratin och i värsta fall inbördeskrig.

Vårt land brukar benämnas som ”USA:s femtioförsta delstat”, Sverige – och inte minst svensk ekonomi – har en enorm beroendeposition gentemot USA så för oss tio miljoner här uppe får vi hoppas på demokratisk stabilitet. Annars blir det ännu mer synd om oss.

Och såklart är det fortsatt svarta rubriker från ”Du-Vet-Vems militära specialoperation”, där det numera kastas kärnvapenhot lite slentrian utan att man skiter på sig som i februari och mars 2023.

Och det krigiska har tagit fart nere i det kontroversiella Mellanöstern där det enligt rapporterna kan bli ett riktigt, riktigt, riktigt helvete i en konflikt så stökig och med så många potentiella aktörer att det är svårt att ta in vidden av.

Jag är, såklart, fullt medveten om att det är negativa nyheter som säljer. Eller så här: skräck och rädslor säljer. Och Sverige är långt ifrån unikt, men det svenska nyhetsnarrativet borde vara unikt negativt vinklat?

Och det måste väl göra saker med en befolkning, åtminstone på sikt? Nödvändigtvis kanske inte enbart negativa bieffekter, det kommer väl – som mycket annat – visa sig.

Samtidigt blir man ju luttrad. Jaha, 15-åringar skjuter varandra. Jaha, jordens ekosystem sätts ur system och det blir bara värre. Jaha, den ekonomiska utvecklingen för ”vanligt folk” går bakåt för första gången på decennier och samhällets mest utsatta blir bara mer utsatta. Jaha, USA rasar med sin världspolisroll ihop totalt. Jaha, och där kom den atombomben. Och därefter en till.

Det finns kanske inte så många alternativ. Att garvat och härdat konstatera att det är så här, eller att nästan accelerationistiskt hoppas att det går än mer åt helvetet så att man kan använda den bildliga och bokstavliga askan till att bygga upp något bättre.

Eller att … ja … faktiskt göra något. Men vad?