”Det är inte alls för att sätta press på er”, sa ångvälten till asfalten

I den andra halvan av november ska det spelas VM. I Qatar av alla ställen. Till slut och trots kommer alltså världens med god marginal största idrottsevenemang att arrangeras på vinterhalvåret med en spelplats som från dagen det utsågs varit milt sagt ifrågasatt, kontroversiellt och kritiserat.

Från början över hur det ens gick till när FIFA utsåg arrangörslandet 2010, och därefter med tanke på de löpande framkomna missförhållanden gällande både det ena och det andra.

Det går såklart inte att hysa några som helst illusioner om just FIFA, visserligen hade inte Vladimir Putin blivit Du-Vet-Vem i samband med att Ryssland utsågs, ”granskades” och därefter arrangerade VM 2018, det är knappast är en organisation som verkar värdera det där med mänskliga rättigheter särskilt högt.

Det verkar också enligt all tillgänglig information som att de har en hel del att jobba med när det kommer till transparens och arbete mot korruption. Incitamenten för varje inblandad part är såklart enorma, men vi ska alltså inte förlita oss på att fotbollen hur pretentiös den än vill vara kommer att rädda världen. Revolutioner startar som vi alla vet i gräsrötter, tydligen inte gräsplaner.

Men den här texten ska inte handla om Qatar-VM, FIFA, deras mutkolvar till delegater, eller ens om det bedrövliga i sportswashing i sig.

Det gör sig bättre på andra platser med andra pennor. VM får istället agera fond för det senaste jag ondgjort mig över (nu när omvärldsläget inte medför något annat att störa sig på menar jag?).

Efter att Sverige missade VM mot Polen i våras uttryckte Pierre Bengtsson lättnad över att slippa brottas med att välja om han skulle med till Qatar eller göra ett statement och avstå. Janne Andersson ”markerar” och stannar hemma, likaså hela det norska förbundet efter att bland annat låtit Hååland stå med budskapströja inför matcher.

Men det är så dags nu, när ni inte är med! Hyckleri och dubbelmoral är alltid något som legat högt på min personliga shitlist och borde ha kvalificerat in på dödssyndslistorna men jag antar att det precis som en hel del annat hänt en del på de par tusen åren som passerat. Men idag är vi sannerligen där, i för många skitiga former.

Kalla mig långsint men jag förlät aldrig Mona Sahlin. Hon må vara hur skön som helst men när hon med sin månadslön och med de hon ska sägas företräda gör privata inköp för skattebetalarnas pengar så är hon rökt. Erik Niva är fantastisk, en journalistisk förebild för genren framförallt när det kommer till metodik och noggrannhet men även till viss mån när det kommer till stil.

Han levererar med sitt övermänskliga researcharbete varje vecka verbala epos i sin fotbollspodcast When We Were Kings, men det är i stället han den där sidekicken som ingen vet vad han heter som får prata in de sponsormeddelanden som finansierar projektet.

Fine, Niva är dels 99 procent av poddens innehåll och raison d’etre, dels uttalad supervänster och mot kapitalism men jag sätter min pekpinne på att han tar del av slantarna. Och det ska han! Men stå för det!

Den som är fri från synd kastar första stenen, som farsan brukar säga. Eller var det Jesus? ”Hycklar aldrig Herr Krönikör?”, undrar läsaren, och i dessa nobelpristider kan André Gide-citatet ”den sanna hycklaren är den som inte uppfattar sitt eget bedrägeri, den som ljuger med uppriktighet” komma väl till pass. Jag står för min dubbelmoral. Fotbolls-VM är bland det roligaste jag vet och oavsett om Janne Andersson sitter där på läktaren eller inte så kommer jag att titta. Alla matcher jag kan.

Det är som sagt inte bland gräsplanerna vi får en revolution och gör världen till en bättre plats. Hade Mbappe, Messi eller Ronaldo gått ut och bojkottat hade vi kunnat börja någonstans, men där är vi inte utan det är gräsrötterna som får göra jobbet. Som i Iran i detta nu.

Förhoppningsvis någonting som vi kan läsa om i framtida historieböcker: kvinnor som gör uppoffringar större än dem själva och gör något medan de faktiskt kan. Riskerar saker. Det är dem vi ska hylla, de som ska tjäna 30 miljoner Euro om året och få platser uppkallade efter sig.

Det är dessa hjältinnor som framtiden ska läsa om när de läser senhösten och vintern 2022. Man lär sedan i samma kapitel fundera på varför fotbolls-VM spelades i november. I Qatar av alla ställen.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.