EUs största frågor
Klimat och miljö, migration och krishantering av covid-19 och kriget i Ukraina har varit EU:s fyra största frågor de senaste åren.
Klimat och miljö, migration och krishantering av covid-19 och kriget i Ukraina har varit EU:s fyra största frågor de senaste åren.
Fred, demokrati, mänskliga rättigheter och fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital är den grund EU vilar på. Men bland 450 miljoner invånare i 27 medlemsländer finns det förstås olika åsikter om vad som är viktigast för unionen att ägna sig åt.
I början av varje femårig mandatperiod håller EU en dialog mellan medlemsländernas regeringar, Europaparlamentets partigrupper och EU:s institutioner om vad som bör göras. Sedan antar Europeiska rådet, alltså medlemsländernas stats- och regeringschefer, en strategisk plan för fem år.
För perioden som avslutas i år prioriterade rådet 2019 fyra områden:
• Skydda medborgarna – genom gränskontroll och migrationspolitik samt kamp mot terrorism och internationell brottslighet.
• Utveckla ekonomin – genom att investera i utbildning, stödja EU:s företag och utnyttja den digitala omställningen.
• Klimatsatsningar – genom övergång till förnybar energi, höja luft- och vattenkvalitet och främja ett hållbart jordbruk.
• Global styrka – genom att främja fred och demokrati samt ta ett större ansvar för säkerhet och försvar i samarbete med Nato.
Den 9 juni är det upp till oss att avgöra hur de lyckats och rösta på det parti vi anser har den bästa politiken för de kommande fem åren.
Men när politikerna i juni 2019 enades om målen anade de inte att Europa inom ett år skulle härjas av en pandemi. EU tvingades snabbt skifta huvudfokus:
Redan i januari 2020 anslog EU pengar till forskning om covid-19. Under våren gjordes gemensamma upphandlingar av skyddsutrustning. Stöd gavs till Balkan och Afrika, men också till EU:s jordbrukare och företag.
I augusti 2020 tecknade EU omfattande avtal med vaccintillverkarna och innan årets slut hade Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA godkänt vaccinet. Det fördelades på medlemsländerna, som slapp konkurrera.
Våren 2021 lånade EU upp 800 miljarder euro till en fond där medlemsländerna kunde få stöd till återuppbyggnad efter pandemin. I augusti 2021 var 256 miljoner vuxna EU-medborgare fullvaccinerade och under hösten kunde EU exportera en miljard vaccindoser.
Hanteringen av pandemin lyfts ofta fram som ett exempel på EU:s kraft att hantera kriser. Dagliga trätor mellan länderna skjuts åt sidan för ett effektivt samarbete.
För träter gör länderna nu och då, konstigt vore det annars när 27 mycket olika länder ska enas eller åtminstone bilda en majoritet. Samarbete bygger på kompromisser och därför har EU konstruktionen med förhandlingar mellan ministerråd och det folkvalda parlamentet. Det ger oss två vägar att påverka EU, både genom den regering vi väljer och genom det parti vi röstar på den 9 juni.
Klimatkrisen är en fråga som bäst hanteras i samarbete. Det EU kallar ”den gröna given” omfattar även miljöfrågor och en ekonomisk strategi för en cirkulär ekonomi. Grunden är Parisavtalet från 2015 och EU:s mål är netto-noll-utsläpp av koldioxid år 2050 med etappmålet att minska utsläppen med 55 procent från 1990 års nivå till 2030.
Satsningen kallas ”Fit for 55” och är ett paket av lagar som tagits de senaste två åren. Det genomgående målet är att minska fossilberoendet genom elektrifiering och påverkar allt från energiproduktion och industri till transporter och bostadsbyggande.
Trögare går det för naturrestaureringslagen som syftar till att återställa miljöer i dåligt skick. Den skulle ha tagits av ministerrådet i mars, men lades på is då majoritet saknades.
Däremot antas i dagarna en ny migrationspolitik, en tvistefråga sedan EU 2013 beslöt skaffa en gemensam hållning. Medlemsländerna sade 2016 nej till tvingande fördelning av flyktingar, men 2020 lade den svenska kommissionären Ylva Johansson fram förslaget som nu antas.
Huvudpunkterna är skärpt gränskontroll, snabbutredning av asylskäl i mottagningscentrum med begränsad rörelsefrihet för att sålla bort ekonomiska migranter och en solidarisk fördelning av flyktingar baserad på landets ekonomi och tidigare mottagande. Det land som ändå inte vill ta emot flyktingar får bidra med resurser i form av pengar eller personal.
Till sist den pågående krisen, Rysslands anfall på Ukraina. EU:s medlemsländer står, med några få undantag, orubbligt bakom Ukraina bland annat genom att inleda förhandlingar om framtida medlemskap i unionen, ett ekonomiskt stöd på hittills drygt 1 000 miljarder kronor och ett antal sanktionspaket riktade mot Ryssland.