Fake it till you make it

Nu är det mörker och rusk till april och jag har bestämt mig för att hitta ljusglimtar. Som ett par saker och sport från USA!

Den slår mig varje år. Man är lika oförberedd, garden är nere och man nöts långsamt fram tills vintertiden inträder den sista helgen i oktober. Då kommer knockout-slaget. November är knockout. December är helt okej: det lackas mot jul, lite snöbeklädda gator som åtminstone ger en illusion av att skina upp när ”solen” går ner strax efter lunch och ”i juletid är människan god och glad” säger Peter ”pappa Rudolf” Haber i julkalendrarnas julkalender. Men det är ju en november fram tills dess.

Nu är det snart klart och färdigt, var och en blir salig på sin tro och ändamålen helgar medlen. Jag gillar hösten i teorin, men inte alltid i praktiken. En sanning som uppenbarligen blir sannare för varje år som går.

Men i år har jag mentalt försökt ta mig an andra halvan av oktober och november på ett nytt sätt, att med tankens kraft bejaka. Istället för att helt resignera i stil med ”Jimmy, du gillar ju inte hösten längre, erkänn och ge upp!” så blev det istället självbedrägeri: Fake it till you make it!

Fram med fördelarna! För en som fortfarande inte vaccinerat sig mot TBE (idioti, gör det bara!) är perioden fram till april typ helt befriad från fästingar.

Man ”får” en extra timme som sedan ska betalas tillbaka i mars, ingen press att vara ute vid fint väder (främst för att det aldrig är fint väder). Mys med filt och tända ljus. Men räddningen med Capitol R stavas amerikansk sport.

Då fotbollen med sin ”nya ekonomi” och VAR enbart blir intressant när ett visst lag ligger med i toppen av allsvenskan (och guldstrider och Champions Leagueslutspel och VM och EM), SHL-intresset vaknar till först när ett visst lag går bra i slutspelet så har mitt tidigare massiva sportintresset avtagit. Uppenbarligen med några undantag.

Amerikansk fotboll, så kallad ”football” har istället blivit en ny bekantskap tack vare sensommarens Netflix-serie Quarterback. Och som vi har bekantat oss.

Det är lite svårt att förklara men det är som en helt ny värld har öppnats med lag, spelare, tränare, taktik och med historia. Jag har lätt för att bli insnöad på grejer, på gott och på ont och lite kan jag skylla på gener då det verkar gå i familjen.

Det har jag förlikat mig med, och om några år kanske jag måste förlika mig med tanken om att jag verkligen inte gillar hösten. Så de senaste månaderna har jag sugits in i NFL, National Football League.

Matcherna sänds human tid om söndagskvällarna, och med streamingtjänst kan man se matcher i efterhand, på det en massa välproducerade dokumentärer som jänkarna är så enormt överlägsna i.

Hur de hanterar sin historia i vad det än är och spekulationer kring varför får vara en senare krönika. Men bra och spännande är det med mycket kvar att utforska, så tack football!

Utöver det nyfunna intresset är NBA-basketen alltjämt (viktigt ord att stava rätt!) med, och den blir bara mer intressant. I somras fick ligan tillskott av Victor

Wembanyama. ”Wemby”, född 2004 och 224 centimeter lång med ett wingspan på nästan två och en halv meter var den givnaste ettan i draften sedan LeBron James 2003 (som snart 39 år fortfarande är en av de mest dominanta spelarna).

Långa spelare har funnits förut, till och med lika långa som ”Wemby”, men det unika med fransmannen som fyller 20 i januari är att han trots sin längd har egenskaper som en guard (jag hoppas att jag för denna befolkning inte behöver förklara innebörden): han kan dribbla, han kan framförallt skjuta, han är extremt rörlig och har redan visat prov på en ordentlig speluppfattning.

Det kommer typ en spelare per decennium som liksom förändrar basketvärlden: Bird och Magic, Michael Jordan, LeBron, Steph Curry, Giannis/Nikola Jokic. Och frågan är om inte ”Wemby” får den största påverkan sen… säg Jordan? Ny storhetstid för San Antonio Spurs är att vänta.

Efter jul är det ju sen ett tungt kvartal tills man är på den ljusa sidan igen rent bokstavligt, God Bless NFL och NBA som rullar på och därefter har slutspel som hjälper en på vägen. Och åtminstone någon månad tills dess att fästingarna kommer, se för fan till att inleda den där vaccinationen innan dess.