Röstresurs i operans värld
Möt Tanja Soininen från Hallstahammar.
Möt Tanja Soininen från Hallstahammar.
Tanja Soininen, född i Ramnäs, valde först mellan att studera till psykolog eller satsa på musiken. Hon gick en krokig väg och skaffade sig legitimation både som sånglärare och förskollärare. Till sist hittade hon sin rätta plats i yrkeslivet: operasångerska.
Vi träffas hemma i Tanjas mysiga kök i Hallstahammar. Vi dricker gott kaffe och samtalar om hennes liv och karriär i ett gott stämningsläge och med många skratt.
Tanja har gått på musikgymnasium i Västerås. Bodde i Stockholms skärgård i två år, gick på Dalarö folkhögskola och studerade klassisk sång. Hon gick fyra och ett halvt år på Musikhögskolan i Örebro och fick en sånglärarutbildning. Hon kom in på solistlinjen på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, blev kär, ville ha barn och hoppade av efter ett år. Senare blev det en masterutbildning i musikdramatik på Högskolan för scen och musik i Göteborg. Hon blev Wagner-stipendiat 2016.
Tanja har sjungit med orkester i Milano och sjungit grevinnan i Figaros bröllop på Berlin Opera Academy. Gjort konserter i S:t Pauls Church i London de två senaste åren. Har sjungit barnopera i Göteborg och då spelat titelrollen i Alice och de levande sagorna, med barockensemble, på Teater Aftonstjärnan. Hon har spelat Mercedes i Carmen på Skensta gård, där Lars Tull, som bor där, byggt om en lada till en teater. Hon varit med i Eskilstuna Sommaropera varje sommar de senaste fyra åren.
Vad är det fantastiska med opera som konstform?
– Opera är ett allkonstverk. Du måste ha bilder i huvudet från tiden då operan skrevs. Du måste tänka i konst. Du måste förstå att du inte bara sjunger utan spelar teater. Du måste kunna dramatisera och ha det i kroppen. När du sjunger opera måste du ha rösten i kroppen. Man måste känna att varje muskel är med. Det tycker jag om, att jag får jobba med hela kroppen hela tiden.
Berätta om dina tidiga år!
– Jag är född och uppvuxen i Ramnäs. På 80-talet fanns post, bank, bibliotek, affär där man kunde hyra filmer. I dag är allt nedlagt, sorgligt nog. Min pappa Veijo var lastbilschaufför och har också drivit en speditionsfirma. Mamma Ritva jobbade extra men var mest hemmafru. Jag har två systrar, sex och åtta år äldre än jag.
Hur var du som barn?
– Jag har alltid haft dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Jag var introvert och filosoferade mycket. Jag var väldigt känslig. Men samtidigt skrev jag manus och regisserade vänner när jag var 8–9 år gammal. Vi spelade upp för min mamma i köket. Jag debuterade publikt i den åldern på finska föreningens julfirande i Surahammar. Min morbror kompade på dragspel. I skolan hatade jag matte men älskade språk. Skrev dikter och noveller. Det gör jag fortfarande.
Berätta om din röst!
– Jag kan sjunga båda mezzo och sopran. Mitt röstspann sträcker sig från lilla f till trestrukna d. Sedan handlar det ju också om att rösten bär hela vägen. Det gör min röst. Jag brukar därför kalla mig själv för den användbara sopranen. Jag sjunger mer dramatiskt än många andra.
Vilken känsla på operascenen tycker du bäst om att försöka gestalta? Sorg, vrede, glädje?
– Alla känslor. Jag tycker om att mejsla ut alla färger från känslornas palett. Jag har kommit så långt att jag vet att jag kan jobba medvetet.
Har du en egen pedagog som utvecklar din sång?
– Absolut. Min coach heter Gitta-Maria Sjöberg och bor i Helsingör. Hon har studerat i Danmark och blivit kvar där. Hon är gammal student till Birgit Nilsson. Gitta-Maria har bland annat sjungit med Placido Domingo i Valkyrian i Köpenhamn. Det var Gitta-Maria som slutligen fick mitt förtroende som sångcoach. Vi jobbar med min röst. Vi jobbar också mycket med gestaltning, uttryck, kroppsspråk, skådespeleri. Vi tränar andning.
Vem är din förebild bland kvinnliga sopraner?
– Bland annat Maria Callas och Birgit Nilsson. Callas för hennes kraftfulla uttryck. Hon uttrycker mycket starka känslor när hon sjunger. Då kan vissa tycka att det låter för vasst eller för starkt eller för mycket. Hennes tolkning av Tosca är fantastisk. Birgit Nilsson beundrar jag för hennes kraft och styrka, men framför allt för den person hon var. Hon är allra bäst när hon sjunger Turandot, där hon gör den dramatiska rollen med en lyrisk inställning. Det blir inte för tungt, bara öppet och flödande.
Tyska och italienska är de stora språken inom operavärlden. På vilket språk sjunger du helst själv?
– Italienska. Jag känner att det språket lever inom mig på ett annat sätt än tyskan.
Vi i publiken undrar om ni förstår orden ni sjunger?
– Det ingår i jobbet. Du måste översätta varje ord du sjunger, ordagrannt. Du måste förstå orden. Annars kan du inte gestalta den rätta känslan som orden förmedlar. Det är alltså ett jättejobb att lära sig en roll, lära sig tonerna, orden och vad orden betyder.
Hur bra är din italienska i dag?
– Den fungerar i sångliga sammanhang. Jag har vid instudering av roller lärt mig språket hyfsat bra. Så bra att jag vågat mig på att översätta Puccinis opera Manon Lescaut. Men det är mest för att jag är modig.

Har du en egen agent?
– Nej. Det finns väldigt många agenter i Europa inom operavärlden. Agenterna har väldigt stor makt, i varje fall de största i branschen. Du har svårt att få roller på de största operascenerna om du inte rekommenderas av någon av de största och mest kända agenterna. De är ofta så stora att det är svårt att ens få möta dem, komma och provsjunga. Om du inte ingår i ett stall hos någon av de stora agenterna får du vara din egen entreprenör.
En frilansande sopran måste ta andra uppdrag också?
– Ja, jag är ju utbildad sångpedagog förutom min solistutbildning. Just nu jobbar jag som vikarie på Arboga kulturskola. Det fyller 30 procent av min arbetstid.
Vad drömmer du om och vad längtar du efter?
-Jag vill provsjunga mer. Jag vill komponera mera. Min senaste klassiska sång heter Mars. Jag satt och tittade ut genom fönstret. Det var helt grått. Det kom någon slask snö. Då skrev jag en liten text om det där. Och sen tonsatte jag den. Det blev min bästa sång. Jag håller också på att skriva på ett manus till en enaktare. Där jag funderar på om jag bara ska ha nykomponerat. Så jag hoppas få lite tid och inspiration att skapa mer text och musik själv.
Varför väljer du att bo i Hallstahammar?
– Här bor min äldste sons pappa. Sonen går första året på gymnasiet. Och jag vill vara en närvarande mamma. Därför bor jag här.
När det gäller dina texter, har du någon förebild där?
– Ja, Karin Boye. Hon är fantastisk. Många av hennes dikter är tonsatta och det är lätt att förstå varför. På sistone har jag även upptäckt Emilie Dickensons dikter.
Vad gör du just nu, vad har du på gång?
– Januari månad planerar jag mitt år. Och jag har alltid väldigt mycket på gång. Just nu så planerar jag en konsert med min morbror som är klassisk dragspelare, heter Jari Salminen och bor i Ramnäs. Jag planerar att göra en konsert på Galleri Wission i Surahammar i maj. Stina Elgh är kompositör och bor i Hallstahammar. Vi hoppas att kunna göra en konsert med hennes musik i höst. Med två andra sopraner från Hallstahammar planerar jag en sommarkonsert. Det blir låtar ur musikaler och annat lättsamt. Nästa helg ska jag till Göteborg och sjunga på en minikulturfestival på Teater Jaguar i Göteborg. Där gör jag ett program ur operettens värld med en tenorkollega. Eventuellt två roller i två olika produktioner ingår i planerna för i höst.
När vi slutat intervjun och skall fotografera berättar jag själv ett minne för Tanja med koppling till operavärlden.
– Jag kände en operasångerska med kraftigt, långt, rött hår. Hon tyckte att hennes sång gått i stå. Hon kände behov av förnyelse och bestämde sig för att byta till en mycket känd sångpedagog och bokade tid för en provsjungning. När hon sjöng upp för pedagogen, utbrast han efter bara någon minut: ”Sjung med könet, för bövelen”. Och hennes röst blev direkt mycket mer kraftfull och tonstark.
Tanja Soininen ler och säger att detta är ett välkänt fenomen i Operavärlden, som även Birgit Nilsson ofta framhöll. Men hon använde försiktigare ordalag och brukade säga till sina elever: ”Du skall sjunga med det som inte kan nämnas vid namn.”
Sedan skrattar vi båda, Tanja och jag.