Dags att välja ledare

När man som företagare anställer personal räcker inte vackra ord vid intervjun, meritlistan är viktigast. Det är den som styr.

När vi väljer förtroendemän/kvinnor bör urvalsprocessen vara den samma.  Efter att kollat på meritförteckningen kan man med det som utgångsläge fundera på vart en fortsättning på förd politik leder. Kanske dags att byta parti?

Hur ser då regeringens meritlista ut?

Vi kan börja med energifrågorna. Om vi utgår från vad klimatforskare inom IPCC konstaterar. ”I energi- och klimatsynpunkt är vi överens om att görs inget för att minska nuvarande negativ klimatutveckling kommer vi att inom några decennier få helt oacceptabla klimatförändringar.” Hur har då regeringen hanterat den verkligheten?

När Tidöpartierna tog över låg Sverige i framkant på utveckling mot förnybart. Det gör vi inte längre. Med Ebba Busch (KD) i spetsen såg regeringen till att stora satsningar på förnybar energi blev en omöjlighet.

Utan att ens analysera och redovisa kostnaderna för satsningar på olika energikällor eller möjligheter att lagra energi, stoppades all planering på ett fossilfritt Sverige.

Att förbehållslöst motverka elektrifieringen av biltrafiken genom att sänka priset på fossilt drivmedel är bara ett exempel, som vittnar om ett underkännande av all klimatforskning.

Meritförteckningen gällande miljö- och energipolitik och därmed även långsiktig ekonomi tvingar fram betyget ”underkänt”.

Våra nya svenskar. Här finns mycket att säga i frågan men först utvisningen av ungdomar som växt upp i Sverige är ett ondskefullt, närmast rasistiskt beslut. Att sedan betala ut jättebelopp till som återvänder till länder de flytt från är ett ekonomiskt uruselt beslut.

Man bör givetvis kräva att våra nya svenskar sätter sig in i hur vårt välfärdssystem fungerar. Här måste alla, i mån av hälsa och förmåga arbeta och betala skatt, om inte kollapsar systemet. Den som inte ställer upp på det ska inte bo här men hemresan måste de betala själva.

Även här får regeringen betyget ”underkänt”.

Ursprungsbefolkningen i norra Sverige – Samerna. Under 1990-talet drog riksdagen upp riktlinjerna för hur relationerna till samerna, skulle utformas. Ett par kristdemokrater, Ulf Björklund och Jan Erik Ågren gjorde en fin insats för utformningen av regler som tog hänsyn till samerna som ursprungsbefolkning. Nu säger Tidöpartierna upp avtalet. De säger nej till samtal och ersättning vid behov av intrång.

Även här får regeringen ”underkänt”.

Ekonomisk tillväxt påstås vara räddningen. Här verkar alla partier vara överens. Men ständig ekonomisk tillväxt är inte realistiskt. I Sverige hoppas man på 3 procents tillväxt per år, en fördubbling på 25. I Kina, Indien med flera länder ses mindre än 6 procents tillväxt, en fördubbling om 12 år, närmast som en katastrof.

Redan nu är kryssningsfartygen en plåga i hamnar och trånga passage. Vägarna, särskilt i närheten av storstäderna blir proppfulla. Husbilsmarknaden exploderar. Fortsätter det som det börjat ser vi snabbt dubbelt så många husbilar på vägarna och dubbelt så många stående utanför köksfönstret.

Om vi gillar ekonomisk tillväxt måste vi styra tillväxten åt rätt håll. I varje fall måste vi se till att ett växande energibehov blir fossilfritt.

Oreglerad ekonomisk tillväxt på en planet med begränsade resurser är en omöjlighet.

Här får alla som ensidigt hyllar ekonomisk tillväxt ”underkänt”.

Ulf Kristersson borde ha följt Carl Bildts minoritetsregering i spåren. Även då fanns ett extremistparti, Ny Demokrati, med i spelet. För att regeringen skulle få majoritet i riksdagen krävdes samtal med S eller Ny Demokrati. Det gjorde att när regeringen arbetat fram förslag till beslut måste S få del av propositionen. Sa S okej var majoriteten räddad och propositionen gick vidare till riksdagen. Föreslog S ändringar bearbetades förslaget för att få det godkänt av båda parerna. Gick det inte alls att komma överens med S gick frågan vidare till Nyd. Blev det nej där också hamnade förslaget i byrålådan. Nyd satt på undantag, fick aldrig igenom några av sina egna förslag. Extremismen hölls på armslångt avstånd.

Här får regeringen verkligen ”underkänt”.

Nu är frågan – vilket parti väljer man om man väljer bort nuvarande regeringsunderlag?

Fler ministrar i sittande regering är bra ministrar men tillsammans har de snickrat ihop en utveckling som leder mot fördärvet.

Vad ska man rösta på i stället då? Precis som för många andra står jag tyvärr tveksam inför valet.

Carl Olov Persson
Före detta riksdagsledamot för Västmanlands län