Lägre skatt för folket – mer skatt till staten

Upplysta medborgare är en grundpelare i en levande demokrati. Våra värderingar, våra åsikter, våra drömmar kan och skall skilja sig åt. I olikhet och mångfald växer vi själva, våra samhällen och vårt land.

Men – vi måste kunna vara överens om var vi står, om den verklighet vi befinner oss i. Svartmålningen försvårar samhällsgemenskapen och fjärmar oss från varandra.

Alla i offentligheten – politiker, media, fria debattörer – måste hantera sitt eget problemformuleringsprivilegium med respekt och ansvar.

Inom Socialdemokratin och den övriga vänstern råder en nästan ”religiös övertygelse” att höjda skatter ökar statens skatteintäkter. Detta är inte sant.

När vänstern predikar ”höj skatten” replikerar vi liberaler gärna ”höj skatteintäkterna”. Detta är nämligen två helt olika saker.

Låt mig förklara. Om skatten är 0 procent blir statens skatteintäkter 0 kronor. Om skatten är 100 procent blir statens skatteintäkter också 0 kr. Om skatten vore 100 procent skulle folk bara ”jobba svart” och utveckla ett sinnrikt system för att i stället byta tjänster med varandra.

Den som forskat mest kring detta heter Arthur Laffer, i dag 81 år gammal.

Han är i sitt ekonomiska tänkande inspirerad av den muslimske 1300-talsfilosofen Ibn Khaldun liksom av John Maynard Keynes under 1900-talet.

Arthur Laffer konstaterar i sin forskning att länder med lågt skattetryck måste höja sina skatter för att öka skatteintäkterna.

Men – han har också vetenskapligt visat att länder med mycket högt skattetryck måste sänka skatterna för att skatteintäkterna ska öka.

Ty – i länder med högt skattetryck är svartjobben många och nyföretagandet för lågt. Och: i stället för att ta ut övertid i lön tar folk i stället ut övertid i ledighet.

Arthur Laffer har konstruerat en kurva, Lafferkurvan, för att förklara vad han menar. Ett skattetryck upp till en viss nivå ökar skatteintäkterna. Ett skattetryck över en viss nivå minskar skatteintäkterna.

Detta samband har Socialdemokratin och den övriga vänstern i Sverige aldrig förstått – eller velat erkänna.

Det som kommit att kallas för Lafferkurvan ritades för första gången upp på en servett vid en middag på en restaurang i Washington i mitten av 1970-talet. Då försökte ekonomen Alvin Laffer att övertyga sitt middagssällskap att president Gerald Fords skatteintäkter skulle slå fel. Två av dem som lyssnade var presidentens rådgivare Donald Rumsfeld och Dick Cheney, som båda senare blev politiska toppfigurer i USA.

I debatt efter debatt har vi kunnat höra ledande socialdemokratiska politiker i valrörelserna 2014, 2018, 2022 säga:

”Alliansen sänkte skatterna med 140 miljarder kronor, i stället för att satsa på välfärden.”

”Alliansen sänkte skatterna med 140 miljarder kronor, i stället för att satsa på skolan.”

”Alliansen sänkte skatterna med 140 miljarder kronor, i stället för att satsa på sjukvården.”

Det viktiga är inte att höja skatten eller att sänka skatten. Det viktiga är att fastställa den optimala skatten.

Aldrig har vi hört ledande socialdemokratiska politiker säga att Alliansen förvisso sänkte skatten med 140 miljarder kronor – men skatteintäkterna ökade med 240 miljarder kronor.

Detta var möjligt tack vare att Alliansens skattesänkningar medförde att antalet företag i Sverige ökade med över 200 000 – och över 300 000 människor fick nya jobb.

Jobbskatteavdraget gjorde svarta jobb till vita jobb, Rut och Rot skapade många nya jobb åt dem som stod långt från arbetsmarknaden.

SKL konstaterade våren 2014, då Alliansen regerade, att satsningen på svensk välfärd under Alliansen varit större än någonsin: 19 procent av BNP och 1 218 000 anställda i välfärdssektorn. Rekordsiffror!

Men detta kände bara 10 procent av svenska folket till. I stället trodde 90 procent av svenska folket, helt felaktigt, att satsningen på svensk välfärd minskat på grund av Alliansens skattesänkningar. Den hade i själva verket ökat till den högsta någonsin!

Fler svenskar än någonsin tidigare hade också råd med Villa, Volvo, Vovve under Alliansregeringens år.

Det viktiga är inte att höja skatten eller att sänka skatten. Det viktiga är att fastställa den optimala skatten.

Vid vilken skattenivå ökar skatteintäkterna för staten som mest? En nivå där vi medborgare anser att balansen mellan vad vi själva får behålla och vad som går bort i skatt är rimlig, rättvis och fullt acceptabel?

Kanske måste vi maximera skatteintäkten genom att sänka skattenivån till en optimal nivå. Men då måste vi släppa tankefiguren att höjd skatt alltid höjer skatteintäkterna.

Detta är helt enkelt inte sant. Det lär oss Laffers kurva, av intresse för alla som tycker att politiska åsikter och utspel bör bygga på forskning och vetenskap, inte demagogiskt tyckande.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.