Johan satte guldkant på Kungsörstorp
Kungsörstorp blev Johans livsverk.
Kungsörstorp blev Johans livsverk.
De första månaderna sov Johan Dahnsjö några timmar på en bäddsoffa mellan kvällens middagsservering och morgonens hotellfrukost. I dag har Kungsörstorp 46 hotellrum och sju konferenslokaler. Under 25 år har han byggt upp sitt livsprojekt vid Mälaren – och planerna för framtiden är långt ifrån slut.
Det var inte många timmars sömn de fick, Johan Dahnsjö och hans kompanjon Thomas, när de tog över Kungsörstorp våren 2001. På kvällarna serverade de middag till gästerna. Sedan sov de några timmar på en bäddsoffa innan det var dags att gå upp vid halv sex och förbereda frukosten.
– Sedan skulle rummen städas och nya gäster tas emot. Vi gjorde nästan allting själva.
Till slut insåg de att arbetsdagarna inte var hållbara. De anställde sin första medarbetare och kunde börja dela på ansvaret.
Ett kvartssekel senare berättar Johan om resan från en tom och sliten anläggning till ett konferenshotell med återkommande gäster från hela Mälardalen. Själv bor han fortfarande i Västerås och har pendlat samma väg i 25 år.
– Det tar 35 minuter från dörr till dörr.
Johan föddes 1972 och växte upp i Västerås som äldst av tre syskon. Pappa Hans var läkare och mamma Katarina arbetade bland annat som flygvärdinna och på resebyrå. I lågstadiet gick Johan gärna sin egen väg och hade inte alltid lätt att hitta sin plats bland de andra pojkarna.
Men det var på ett hotell han hittade sitt kall. Redan i åttonde klass började han arbeta extra med städning, frukost och incheckning av gäster. Han fortsatte under gymnasietiden på Carlforsska.
– Jag kände redan då att det här med att möta gäster var vad jag ville göra i livet.
Efter studenten arbetade han som nattportier på ett hotell i Västerås. Men när den ekonomiska krisen kom 1991 gick hotellet i konkurs. Johan bestämde sig då för att, tillsammans med en kamrat, göra en lång resa.
De flög till USA, köpte en bil i Salt Lake City och körde under tre månader genom landet, via västkusten, San Diego och Minneapolis ända till Key West i Florida.
– Det var fantastiskt. Vi var 19 år och fick se väldigt mycket.
Hemma igen anmälde Johan sig till en reseledarutbildning i Österrike. Han fick jobb redan innan kursen var slut och arbetade sedan under tre år bland annat i Saalbach och Bad Gastein.
Sedan fick Johan erbjudande om arbete på Centralhotellet på Vasagatan i Stockholm, som då drevs av American Express. Bara omkring 22 år gammal blev han driftschef.
Tillsammans med sin dåvarande sambo, numera hustru, Pernilla, flyttade han till en liten etta i Bergshamra utanför Stockholm. Efter fem år ringde en barndomsvän från Västerås och frågade om Johan ville vara med och starta en nattklubb.
De renoverade gamla Babylon och öppnade Pluto.
– Jag kände nästan från första stund att det inte var min grej. Jag ville tillbaka till hotellvärlden.

Efter ett år sålde han sin andel och började leta efter ett eget hotell.
Tillsammans med en äldre kollega och mentor, Into Henriksson, undersökte Johan olika anläggningar. De var på väg till Duved för att titta på ett hotell när de fick beskedet att detta hotell redan var sålt.
Genom en fastighetsförmedlare kom i stället tipset om en tom anläggning i Kungsör. Sommaren 2000 åkte Johan dit för att titta.
– Det var mörkbrunt och mörkgrönt överallt och heltäckningsmattor på golven.
Fastigheten ägdes av Kungsörs kommun.
– Jag såg möjligheterna med hela stället. Läget vid Mälaren, vägarna, kommunikationerna till de större städerna.
Johan presenterade sin idé för kommunstyrelsen och började förhandla. Att både köpa fastigheten och bekosta renoveringen var för dyrt. Lösningen blev att hyra anläggningen och investera i upprustningen, med avsikt att kunna köpa senare.
Den 1 mars 2001 tog Johan Dahnsjö och Thomas Forsberg över Kungsörstorp.
Från början tänkte de sig 21 hotellrum och tre konferenslokaler. Mer än så trodde de inte att de skulle mäkta med.
Men kunderna drev utvecklingen. Ett företag ville boka konferens för 26 personer, fler än det fanns rum till.
– Vi sa att det löser vi. Som tur var var de ute ett halvår i förväg. Då hann vi bygga fler rum.
Efter fem år började de förhandla om ett köp. Verksamheten hade då utvecklats så väl att banken var beredd att låna ut pengar. Förhandlingarna tog ytterligare ett år, men sedan blev fastigheten deras.
Utbyggnaderna fortsatte. Före pandemin hade hotellet vuxit till 46 rum och sju konferenslokaler.
Våren 2020 tvärstannade konferensverksamheten. Johan minns hur avbokningarna strömmade in.
– Det var otäckt. Telefonen bara ringde och allting bokades av.
Han satt i familjens stuga i Dalarna, följde nyheterna och försökte hitta en väg framåt. Permitteringar blev en del av lösningen, men han sökte också andra arbetsuppgifter åt medarbetarna. Kockar kunde hjälpa till i Köpings golfklubbs restaurang. Johan själv åkte med två andra till Eriksbo Plantskola.
– Vi kom dit med spadar och en traktor och hjälpte till.
Under pandemin föddes också idén att använda delar av anläggningen till bostäder. Tomter styckades av, bygglov söktes och tre lägenheter byggdes. Intresset på visningarna var stort, men när räntorna steg drog sig flera spekulanter ur.
– Då kände vi att det var bättre att ta en paus. Vi visste inte var räntorna skulle hamna.
Planen omfattar totalt 14 lägenheter. Efter synpunkter från spekulanterna har några ritats om för att bli större. Ett nytt bygglov har sökts och Johan hoppas kunna återuppta projektet nästa sommar, om förutsättningarna är de rätta.
– Jag drivs av att driva saker framåt.

Hur ser en vanlig arbetsdag i ditt liv ut?
– Jag kommer till Kungsörstorp omkring kvart över sju på morgonen. Jag går ett varv och kontrollerar att allt är i ordning. Sedan ställer jag mig gärna ute på parkeringen för att ta emot konferensgästerna. Vi tycker att det är viktigt att gästerna får ett bra bemötande direkt. Jag visar var de ska vara och var kaffet väntar. Regnar det har vi paraplyer. När man delar ut ett paraply får man ett leende tillbaka.
Efteråt väntar mejl, ekonomi och samtal med kollegorna. Men det händer lika ofta att hotellägaren drar på sig blåstället.
– På ett hotell är det alltid något som behöver fixas. Ett avlopp som är stopp eller lampor som går sönder. Jag tycker om att fixa sådant själv.
Kungsörstorp har i dag nio tillsvidareanställda, inklusive Johan och Thomas, och tar dessutom hjälp av extrapersonal och inhyrda medarbetare. Flera har arbetat här mycket länge. En av kockarna har varit kvar i 20 år.
– Vi försöker ta hand om våra medarbetare och de väljer att stanna. Det är väldigt roligt.
Verksamheten bygger framför allt på konferenser och utbildningar. Förra året hade hotellet omkring 4 000 övernattningar, men beläggningen varierar kraftigt med säsongen. Vissa veckor är alla rum bokade flera nätter, medan juli är betydligt lugnare.
– Vi får det att gå runt trots lågkonjunkturen. Det blir ingen stor summa över, men det viktigaste är att det fungerar.
Hur fördelar sig intäkterna på verksamhetens olika delar?
– Restaurangen svarar för hälften av intäkterna, logi och konferenslokaler står för den andra hälften. Efter några försiktiga år tycker jag mig märka att företagen åter börjar boka fler aktiviteter i samband med konferenserna.
Hade du någon tidigare relation till Kungsör?
– Nej, det hade jag inte innan jag började min verksamhet här. För mig var Kungsör en ort jag passerade på väg någon annan stans. I dag talar jag gärna varmt om kungsörarnas stolthet över sin hembygd. Människorna här är riktiga lokalpatrioter.
Vilka är det som bokar hos er?
– Många bokningar kommer genom personer som bor i Kungsör men arbetar i Stockholm, Örebro eller någon annan stad. När arbetsplatsen ska ordna konferens föreslår de Kungsörstorp och pratar gott om anläggningen. Det har betytt mycket för oss.
I början marknadsförde Johan och Thomas sig genom att skicka 2 500 kuvert till företag. Där presenterade de sig och berättade att de just öppnat en konferensanläggning i Kungsör.
I dag annonserar hotellet också digitalt och i regionala tidningar. Men Johan säger att marknadsföring fortfarande är en svår djungel.
– De flesta konferenser vi har är återkommande. Nya gäster kommer ofta för att någon annan har rekommenderat oss.
Johan har också prövat andra satsningar. År 2019 öppnade han och Thomas tillsammans med andra en padelhall med två banor i Kungsör.
Då fanns knappt några banor i närheten. Men när nya hallar öppnade blev konkurrensen för stor. En bana byggdes om till konferenslokal och den andra används som aktivitetshall för gästerna.
Själv spelar Johan fortfarande padel två till tre gånger i veckan. Förr var han innebandymålvakt och beskriver sig som ganska duktig. Ett försök till comeback för några år sedan blev kortvarigt.
– Jag hade ont överallt efter en match. Då insåg jag att kroppen inte tålde det längre.
Hemma i Västerås finns familjen. Hustrun, Pernilla, arbetar på H&M:s kontor i Stockholm och pendlar åt motsatt håll. De två sönerna är vuxna. Den yngste, Jonatan, arbetar på restaurang och planerar en säsong i Österrike, medan den äldste, Emil, studerar vid universitetet i Stockholm.
När Johan är ledig åker han gärna till stugan i Söderbärke i Dalarna, fiskar eller umgås med familjen.
Kungsörstorp har en betydligt längre historia än de 25 år Johan har drivit anläggningen, sedan 2001. På 1800-talet låg här Pensionat Charlottenborg som ägdes av överjägmästaren H Grahn.
1918 öppnade Postmännens semesterhem, där postanställda kunde semestra med sina familjer. 1963 köpte Stockholms stads nykterhetsnämnd anläggningen och bedrev frivillig vård för människor med alkoholproblem
Skådespelaren Ulf Brunnberg var ägare en kort period. Hans vision om Pensionat Paradiset blev aldrig förverkligad.

Johan påminner sig och berättar:
– Vår värmländske nationalpoet, Gustaf Fröding, firade sin 50-årsdag här. Det ser jag i ett tidningsklipp jag hittat från 1910. Det står att han flydde från pressen i Stockholm och åkte till lugnet i Kungsör för att fira sin 50-årsdag den 22 augusti 1910.
Vad drömmer du om, vad längtar du efter?
– Att ekonomin i Sverige kommer igång så att vi kan fortsätta utveckla det vi har byggt upp.
Någon tanke på att sluta ta emot gäster finns inte i Johans huvud. Efter 25 års pendling från Västerås till Kungsör är han fortfarande gärna först på plats när dagens konferensdeltagare anländer.
Och regnar det står Johan där med ett paraply till varje nyanländ gäst.