Länge leve kung Karl II!

I sann sovjetisk anda. Salomonssonsky Pravda anser sig vara ett intellektuellt bålverk för pressetik och förmågan att författa en text.

Det är bara att konstatera att oförmögen von oben fått ett ansikte till allmogens förskräckelse. Ingen kan säga – vi står för den sanna pressen och alla andra skulle inte få skriva – för det är inte förenligt med den demokratiska zeitgeist och det civiliserade samhälle vi lever i. Men ingenting förvånar längre.

Eftersom jag tillhör, enligt Salomonssonsky Pravda, det obildade pack som skriver i Magazin24, tänker jag berätta hur jag började detta nidingsdåd och illgärning. Låt mig först berätta, ty jag var där, upprinnelsen.

När jag växte upp, med Birger Jarl och Hagbard Handfaste, var medialandskapet i Köping annorlunda med många läsare av VLT, som hade lokalredaktörer över hela länet. Till och med i lilla Skinnskatteberg fanns en VLT lokalredaktör som satt i ett kontor mittemot brandstationen.

Det är 1970-tal men den lokalredaktionen bestod där säkert tjugo år till. Min far arbetade för Centerpartiets pressorganisation, detta var på den tiden Centerpartiet var ett borgerligt parti för folk på landsbygden och inte en magnet för världsfrånvända från Stockholm, och Centern hade Västmanlands Nyheter som språkrör.

Riksnyheter läste man i Dagens Nyheter, som varje anständig skollärare och företagare prenumererade på, och TV var mer för utrikesnyheter och Hylands Hörna. De verkliga riksnyheterna kom med Dagens Nyheter och successivt tog Expressen och Aftonbladet den rollen om än att de visste att Lill-Babs senaste förälskelse och sporten var det som drog upp lösnummerförsäljningen.

Även om fax, kränkt och Internet inte var uppfunnet än fanns det ett utbud. VLT var en blandning av riks, läns och lokala nyheter och de var ledande tidning i området men med en borgerlig folkpartistisk profil. Arbetarrörelsens konkurrent till borgerliga VLT var tidningen Folket från Eskilstuna, med socialdemokratisk ledarredaktion och läsare i Köping, Kungsör och Arboga som delade arbetarrörelsens värderingar.

Detta utspann sig i en tid när man kunde få sig en stadig grogg och medvurstmacka på Köpings Stadshotell, jag var för liten och min farsa var nykterist, men ni förstår att det var en roligare tid. Nu ligger Posten och något annat företag där. Deprimerande.

När stadshotellet revs kunde Köpingsborna säga ” Pater sancte, sic transit gloria mundi!” (Helige fader, så förgår världens härlighet!), och en epok försvann. I jultid blir man lätt religiös, det går inte att hjälpa.

Så under 1970-1980-talet fanns det fler tidningar som successivt försvann och med tiden stod Bärgslagsbladet kvar. Det var nog tidningens andra guldålder, den första i starten vid sekelskiftet, och den andra under den verklige Kung Karl – Karl Östgren.

Under Karl Östgren, understödd av bröderna Eneroth med flera, var Bärgslagsbladet en motpol mot Rådhuset.

Om jag kommer ihåg rätt ringde Rådhuset till Kenneth Eneroth och skällde på vad tidningen skrev varvid Kenneth svarade; ”Vill ni ha ett beställningstryckeri får ni köpa tidningen!” och la på luren.

Det var ett par decennium under sent 1900-tal det glimmade till. Ett helt gäng, ingen nämnd ingen glömd, från redigerare till annonssäljare, i tidningshuset i hörnet Nygatan och Västra Långgatan skapade en solid tidning.

Idag ser vi russinet av det som en gång var en ädel vindruva. I vindkraftdebatten tog Bärgslagsbladet maktens sida mot folket och är idag ett maktens beställningstryckeri. Salomonssonsky Pravda, Rådhusets partiorgan, kritiserar inte, de har fullt upp med att förgylla fasaden.

Vi, Magazin24-skribenter, har inte samma överklasskolning och högvälborna intellektuella frambringande som den elitistiska Salomonssonsky Pravda högt skolade redaktion men som slödder gör man så gott man kan.

Jag förstår att ärans och hjältarnas språk enbart kan förvaltas av högvälborne redaktör Klevenhaus och att vi gjort myteri i det intellektuella slaveriet.

Istället för att visa lite kurage och säga det rent ut och kritisera Magazin24 släpper Bärgslagsbladet ut en insändartext som attackerar Karl Beijbom och de som är associerade med Magazin24.

Givetvis är betalväggen för detta nedtagen för att nå någon läsare eftersom knappt någon läser tidningen Bärgslagsbladet längre. Förutsägbart uppmanar insändaren att företagare skall sluta annonsera i Magazin24 och insinuerande istället annonsera i Bärgslagsbladet.

I linje med översittarattityden i Salomonssonsky Pravda bygger det på att företagare inte förstår var köpkraften och kunderna finns – för om Bärgslagsbladet har en sjättedel av Magazin24 läsare så erbjuder Bärgslagsbladet en sjättedel av de köpare och den köpkraft som nås med en annons i Magazin24. Det är elementärt.

Jag saknar den tid Kung Karl, Karl Östgren, regerade på Bärgslagbladet, för det var de facto en guldålder när man tittar bakåt, men idag säger jag – leve Kung Karl II.

Själv tycker jag att Bärgslagsbladet idag är tunn, dyr, tråkig, centralt producerad, uppblåst och en skugga av det som varit. Det är inget man läser – oj – vad kul. Platsjournalen känns mer underhållande.

Vilket är tråkigt för det har en gång i tiden varit en bra tidning, men så är det. Det är som en rostig Skoda, det var en gång en bil.

Beijbom har varit en frisk fläkt, givit staden sin tid och försökt göra saker bättre, för medborgare, företagare och vår gemensamma framtid. Vilket är en del av förklaringen varför att vi har sex gånger fler läsare än Salomonssonsky Pravda, russinet av det som var. Kung Karl II, vår Karl, kan säga som Karl XIV Johan; ”Folkets kärlek min belöning.”

Nu kommer svaret hur jag började skriva. I samband med detta började jag som tonåring smygröka och knäcka en Matteus eller Kir med brudarna i högstadiet. Det kostade pengar.

Riktiga pengar, sedlar med hjältekonungar på, och min farsa var chef för en tidning. Genom att koppla ihop missbruk, om än rätt roligt, och nepotism, fick jag som tonåring börja skriva i farsans tidning i Norrland.

Jag inser att detta är sjätte kretsen i Dantes tratt men samtidigt är intellektuellt kätteri vad som danade allt det vi uppskattar – civilisation, humor och livsglädje.

God Jul!