Hur hamnade Skinnskatteberg här?

Mellan schnitzlar och skvaller Petar Furellios egenbankade schnitzlar säger mycket lite om sakernas tillstånd i Skinnskatteberg.

Frasigt panerade och stora som en större manshand andas de både optimism och gott självförtroende – något som annars är svårt att spåra i landets trettonde minsta kommun.

Här jäser fortfarande missnöjet efter ett uppmärksammat rinkköp, misstankar om korruption och en brandstation utan brandmän.

Drygt tre månader före valet – då blåser det rejält inom den lokala politiken.

Och ute på byn och i lokala grupper på sociala medier, där pratas det.

– Jag får höra både det ena och det andra, men människor kryddar, säger Petar Furellio. En del mer. En del, mindre.

När han öppnade sin italienska restaurang i centrum skickade kommunen en delegation för att hälsa honom välkommen till orten.

1,5 år senare är han på väg därifrån.

– Jag kom inte överens med fastighetsägaren om hyran, så det blir Fagersta istället. Det är synd, för jag har trivts väldigt bra här.

Petars filosofi är enkel: Är man sjyst mot människorna i Skinnskatteberg är de sjysta tillbaka. Alla kämpar på sitt sätt, menar Petar, som lärt känna många under sin ganska korta tid på Centralvägen.

Vissa saker tycker han ändå är ”kaos”. Allra mest, situationen med den uppmärksammade brandstationen, där samtliga deltidsbrandmän sagt upp sig i protest mot den dåliga arbetsmiljön.

– Utan brandstation funkar ju inte samhället. Varken polisen eller ambulansen kan släcka bränder och dessutom kan brandmännen hjälpa till med annat. Som när min pappa fick ett epilepsianfall. Han ringde 112 och då var det brandmännen som kom. De var där på två minuter.

Rinkskandalen. Historien om hur kommunstyrelsens ordförande i Skinskatteberg, Jonny Emtin (SD), lät köpa in Fagersta AIK:s gamla ishockeyrink.

Petar har hört den. Och är splittrad i sin uppfattning. Någonstans tycker han att Emtin visade handlingskraft, men att saker behöver gå rätt till.

– Skinnskatteberg behövde en rink och han löste det. Han är en politiker som vill utveckla och jag tycker inte att man ska trycka ned de som vill det. Men givetvis ska man följa bestämmelserna.

Pragmatik mot regelverk – en återkommande konfliktlinje, ska det visa sig.Pragmatikens pris

Mycket av den senaste tidens turbulens i Skinnskatteberg har kretsat kring en person.

Jonny Emtin (SD), kommunstyrelsens ordförande.

För anhängare, ett handlingskraftigt kommunalråd. För kritiker, en del av problemet.

Själv menar han att bilden av honom inte riktigt stämmer med verkligheten.

Och går rakt på sak när Magazin24 träffar honom efter ett möte på den uppmärksammade brandstationen.

– Redan innan jag blev kommunalråd hade förvaltningen letat efter en ny rink. Man hade tittat på alternativ i bland annat Örnsköldsvik, men kommit fram till att det skulle bli för dyrt att montera ned och transportera den.

Så sökandet fortsatte. Enligt Jonny Emtin undersöktes även alternativ i Sala, Fellingsbro och Arboga innan tipset kom från Fagersta.

– Någon sa att FAIK hade en rink. Då ringde jag och frågade om den fanns kvar.

Det är också där han menar att hans eget misstag ligger.

Kritikerna hävdar att han själv drev igenom affären, där den totala kostnaden landade på ungefär 280 000 kronor, och att han därefter lät sitt eget familjeföretag utföra arbetet med att montera ned och flytta rinken.

Det stämmer inte, enligt Jonny Emtin.

– Jag har personligen inte köpt någon rink. Men eftersom jag gjorde det där samtalet hamnade mitt namn på fakturan. Och företaget som var underleverantör, det är min frus.

Enligt Jonny Emtin fanns det redan 2021 beslut om att den gamla rinken på Masbo IP behövde ersättas. Att den gamla var i så dåligt skick att den inte ens gick att måla om och att kommunen ju har ett ansvar att hålla den säker, precis som man har ansvar för exempelvis en förfallen lekplats.

Jonny Emtin hänvisar också till interna mejl som han menar visar att inköpet var planerat och att kommunens egen personal först skulle hantera arbetet.

– Men sedan blev det dåligt väder och folk fick annat att göra.

Så då tog ni över?

– Min frus företag anlitades som underleverantör för att få rinken på plats. Jag är suppleant där. Så kopplingen finns, absolut. Det är ju också det som hela diskussionen har handlat om.

Den externa granskningen som beställdes av kommunstyrelsen pekade på flera former av jäv- och intressekonflikter. Den konstaterade att beslutsrollerna mellan politiker och tjänstemän varit för otydliga och poängterade också att Skinnsbergs kommun bröt både mot sitt eget ramavtal och mot lagen om offentlig upphandling (LOU) när köpet genomfördes. Dessutom hade inte kravet på att huvudentreprenören måste redovisa sina underleverantörer följts.

Jonny Emtin har förstås läst rapporten, men säger:

– Det fanns misstankar. Men finns det några bevis?

Samtidigt har Jonny Emtin tidigare sagt att han tagit till sig av kritiken och beskrivit situationen som allvarlig.

Varför, om du inte anser att du gjort fel?

– Mycket av det här är en del av det politiska spelet. Och jag tror att det sticker i ögonen på vissa, att vi har fått saker gjorda, säger Jonny Emtin.

Han räknar upp hockeyrinken, flera fastighetsrenoveringar och det nya LSS-boendet som exempel. Och upprepar:

– Mycket har stått stilla i kommunen under lång tid. Vi har genomfört saker.

Kritiken har väl i alla fall delvis handlat om hur de genomförts. Att kommunallagen och reglerna kring jäv inte följdes?

– Jag ser naturligtvis inte förbi lagen. Men rinken fanns med i budgeten och förvaltningen hade rätt att agera.

Med facit i hand finns ändå en sak Jonny Emtin skulle ha gjort annorlunda.

– Jag skulle inte ha ringt själv. Jag skulle ha lämnat över allt direkt till den ansvariga chefen.

Förklaringen till att han agerade som han gjorde tror han delvis finns i hans bakgrund.

Innan politiken arbetade han i många år som egen företagare. Han har varit van att gå mycket snabbare fram än vad som är möjligt inom politiken.

– På ett bygge väntar man inte på grönt ljus om ett vattenrör börjar läcka. Då löser man problemet.

Det är ett synsätt som han fortfarande bär med sig in i politiken.

En sorts pragmatism.

Både en styrka och en svaghet, menar han.

– Handlingskraftiga politiker finns det inte så gott om. Men jag har stått i kostym och kopplat vattenledningar. Det är sådan jag är.

Trivs du med ditt uppdrag?

– Det gör jag, men samtidigt har jag väldigt svårt för det här med trångsyntheten. Det är utmanande att komma från en privat sektor där du är van att ta många viktiga beslut per dag och sedan hamna i den kommunala limbon.

En kommun utan riktning

Fredrik Wigerskog hade inte tänkt återvända till vare sig politiken eller Skinnskatteberg. Efter 15 år i Stockholm flyttade han hem för att komma närmare sina åldrande föräldrar.

Som 14-åring var han med och startade en SSU-förening i Skinnskatteberg och Riddarhyttan och satt en period i skolstyrelsen i början av 1990-talet.

– Men jag kände mig inte riktigt mogen för det och hoppade av, säger han.

När han flyttade tillbaka var han inte ens medlem i Socialdemokraterna. Det förändrades 2014.

– Jag minns förskräckelsen när Sverigedemokraterna växte. Det var som att ”alla är sverigedemokrater”. Då kände jag att jag måste visa att det finns sossar kvar.

Kort därefter satt han i arbetarekommunens styrelse och tog senare över som ordförande.

Efter valet 2022 blev det åter turbulent. Trots att Socialdemokraterna blev största parti förlorade de makten.

– Det fanns olika vägar till en majoritet, men inget fungerade. Allt blev väldigt stökigt och då kände jag att nu får det räcka.

Wigerskog meddelade att han skulle lämna ordförandeposten. Pausen blev dock kort. På ett medlemsmöte i december valdes han in som ersättare, och när oppositionen behövde en motkandidat till posten som kommunstyrelsens ordförande föll frågan på honom.

– Vi visste att vi inte skulle få posten, men vi ville ha en kandidat. Så jag sade ja.

Inför årets årsmöte fick han frågan om att toppa Socialdemokraternas lista till kommunfullmäktige. När han fick med sig Kristiina Pousar tackade han ja.

Trots att han fortfarande har Olof Palme som förebild är den egna stilen mer lik Stefan Löfvén.

– Jag är nog mer inlyssnande och diplomatisk. Ingen som pratar jättehögt. Och Skinnsberg tjänar nog på lite mer lugn och ro. Det har varit rätt stökigt.

Ja, vad är det som händer i Skinnskatteberg, egentligen?

– I grunden tycker jag att ledarskapet är för svagt hos styret. De har majoritet, men kommer inte till verkstad. Det saknas en riktning, tycker jag.

De är för passiva?

– Ja, det är väldigt tyst från deras håll.

En teori han själv har är att majoriteten medvetet undviker konflikter efter de turbulenta åren under förra mandatperioden.

Att de sitter still i båten för att kunna säga att ”titta, under de senaste fyra åren har det inte varit några bråk”.

Samtidigt pekar han på flera frågor som kommunen hade klarat sig utan: Den uppmärksammade rinkaffären, misstankarna om korruption kring Borntorpet och hanteringen av brandstationen.

Om rinkaffären säger han:

– Vi har aldrig varit emot en rink i sig, men man måste följa den kommunala processen. Hade Jonny Emtin gjort rätt hade han tagit saken till politiken och gått de vägar man ska gå.

Fredrik Wigerskog hänvisar också till granskningen från Conectura och kommunrevisorernas kritik om bristande intern kontroll.

– Jag blev alldeles kallsvettig när jag läste den.

Samtidigt tror han att invånarnas syn på affären skiljer sig åt.

– Det finns säkert de som tycker att ”vad bra, vi fick en hockeyrink”, men som struntar i hur den kom på plats. Men sedan är vi ganska många som ifrågasätter hanteringen av det hela.

En del tycker att Jonny Emtin får saker gjorda?

– Ja, men det finns också saker som inte har blivit gjorda av varken honom eller majoriteten. Som brandstationen. Som att ta hand om våra eftersatta äldreboenden.

Trots kritiken beslutade kommunfullmäktige i maj att ge kommunstyrelsen och kommunalrådet Jonny Emtin (SD) ansvarsfrihet, om än efter oenighet.

Detta efter att Vänsterpartiet yrkat på det motsatta för 2025 års förvaltning.

I slutet av förra månaden lades också förundersökningen om den misstänkta korruptionen ned. Brott kunde inte styrkas.

Vägen framåt?

Fredrik Wigerskog har som ni vet inga problem att peka på områden som kan förbättras i Skinnskatteberg.

En sak är dock mer brännande än någon annan, menar han.

– Vi kan inte sjunka mer i befolkning. Vi pratar ofta om att vi vill växa, men för att kunna överleva som en egen kommun måste vi stoppa utflyttningen.

Mellan bondförnuft och regelbok

”Kyrkan mitt i byn.”

Så brukar Ica beskriva sina nästan 1 300 butiker runt om i landet.

I Skinnskatteberg är liknelsen inte särskilt långsökt.

På Ica Nära Berghallen avhandlas betydligt mer än veckans middagar och mjölkpriser. Här diskuteras också besluten i kommunhuset, den lokala politiken och ortens framtid.

Efter 18 år som handlare har Andreas Runeson hört det mesta. Och han tycker sig se ett mönster bakom flera av de kontroverser som präglat kommunen de senaste åren.

– Historiskt har det funnits en pragmatisk kultur här. Vad är den snabbaste och mest praktiska lösningen? Det sunda bondförnuftet, om man kan kalla det så.

Problemet, menar han, är att pragmatiken ibland kolliderar med regelverken.

Det är också därför han delvis kan förstå hur kommunstyrelsens ordförande Jonny Emtin (SD) resonerade i den uppmärksammade rinkaffären.

– Han är företagare i grunden. Jag tror att han såg ett problem och ville lösa det. Som företagare kan man känna igen sig i det där. Ibland önskar man att saker kunde gå snabbare och enklare än vad de faktiskt får göra.

Samtidigt ser Andreas Runeson ett annat problem i Skinnskatteberg: ett politiskt klimat som blivit allt mer polariserat.

– Kan man ge sig på varandra så gör man det. Trampar någon i klaveret öser man på.

Han upplever också att motsättningarna mellan blocken ofta överskuggar sakfrågorna.

– Min känsla är att det ibland inte spelar någon roll om motståndarsidan har en bra idé eller inte. Ryggradsreflexen är att säga nej.

Någon större samarbetsvilja över partigränserna ser han inte.

– Nej. Det är nästan mer skyttegravskrig här än på riksnivå.

Samtidigt understryker han att pragmatism inte får bli en ursäkt för att bortse från regler.

– Det kan förstås inte vara fritt fram för kommunföreträdare att göra som de vill. Regelverken finns av en anledning. Annars kan det bli hur tokigt som helst.

På frågan om vägen framåt återkommer han till samma sak.

– Man måste nog bli bättre på att släppa prestigen och försöka hitta lösningar tillsammans. Det låter enkelt, men det verkar vara svårt. Det ser man i rikspolitiken och det ser man här också.

Av alla frågor som skapat rubriker den senaste tiden upplever Andreas Runeson att en sticker ut.

Brandstationen.

– Den berör människor på ett annat sätt än exempelvis hockeyrinken. Det handlar om trygghet för oss alla.

Där han tror att många invånare kunde uppskatta handlingskraften bakom rinkaffären, även om de inte höll med om hur den genomfördes, har reaktionerna om just brandstationen blivit de motsatta.

– Där känns det nog som att många känner att, varför har ingen gjort något? Det är som att problemet bara har skjutits framför sig.Demokratin på kryckor

– Jodå, det finns en början på det jag tycker är ett allt värre politiskt klimat i Skinnskatteberg. Men för att hitta den måste man gå långt tillbaka i tiden.

Henry Bäck lutar sig tillbaka.

Efter ett långt yrkesliv som statsvetare och professor i offentlig administration vid Göteborgs universitet flyttade han och hustrun Ingrid till Västanhede 2009. Huset hade varit familjens sommarboende sedan 1980-talet.

Mellan 2010 och 2018 satt han i Skinnskattebergs kommunrevision, de sista fyra åren som ordförande. I dag följer han lokalpolitiken från sidan, bland annat genom sin blogg och återkommande ledartexter i Bonnierägda tidningar i Västmanland.

Hans bild av utvecklingen är mörk.

– Demokratin i Skinnskatteberg går på kryckor, säger Henry Bäck och flippar upp snusdosan på bordet framför sig.

Förklaringen finns, enligt honom, i kommunens politiska historia.

Under decennier dominerade Socialdemokraterna fullständigt i Bergslagens bruksorter. Trots det var konfliktnivån relativt låg, enligt Bäck.

– Oppositionen visste att den aldrig skulle komma i närheten av makten. Därför blev samarbete viktigare än konflikt.

När socialdemokratins dominans började brytas upp förändrades också dynamiken.

– Ju närmare 50 procent man kommer, desto mer krigande blir det.

I Fagersta, menar Bäck, samlades politiken kring en stark ledare som Stig Henriksson. I Norberg växte breda samarbeten fram. I Skinnskatteberg blev resultatet i stället en splittring inom Socialdemokraterna.

Det är där han ser rötterna till dagens motsättningar.

– De blev osams, helt enkelt.

Han pekar särskilt på den politiska turbulensen efter valet 2006, då avhoppare från Socialdemokraterna först samarbetade med de borgerliga och senare bytte sida igen. Den efterföljande rättsprocessen kring maktskiftet, där Folkpartiets Carina Sandor avsattes från posten som ordförande i kommunstyrelsen, blev, enligt Bäck, en vändpunkt.

Kuriosa i det sammanhanget är att Sandor fick rätt när saken prövades i länsrätten: Det var olagligt att avsätta kommunstyrelsens ordförande, trots att hon inte lyckats få majoritet för sitt budgetförslag.

Henry Bäck fortsätter:

– Konflikterna har blivit viktigare än sakfrågorna och enligt mig har fullmäktige präglats mer av maktkamp än av politik. Under en lång tid.

Konsekvensen? En senfärdighet. Ett ickefokus på det egentliga innehållet.

Han nämner brandstationsfrågan och seniorboendet på Klockarbergsvägen som exempel på projekt som dragit ut på tiden under många år.

– Det har rört sig väldigt långsamt.

Samtidigt är han kritisk till den pragmatism som ibland används som argument för att skynda på processer.

– Jag vet att Jonny Emtins svar på det som hände med hockeyrinken är att han ville visa handlingskraft. Men lagen gäller förstås även i Skinnskatteberg.

Hur tror du att han skulle bemöta din kritik?

– Han skulle nog säga att man måste hjälpas åt på en liten ort och att det inte går att följa alla regler om någonting ska bli gjort.

Sedan ler han snett.

– Vilket det förvisso inte blir heller.

Trots glimten i ögat är slutsatsen allvarlig.

– Jag är orolig. Demokratin måste fungera, men just nu tycker jag inte att den gör det.

Vad är den främsta orsaken?

– Konfrontationspolitiken. Att konflikterna tar över och att det tar en oändlig tid att få igenom förändringar.

Lösningen, enligt Henry Bäck, är ett generationsskifte i lokalpolitiken.

– Det behövs nya människor, nytt syre och mindre av de gamla låsningarna. Idag finns det bindningar mellan personer som inte är sunda.

Men där ser han också ett problem.

– Tyvärr blir det allt svårare att attrahera nya människor till partierna. Valsedlarna har krympt sedan förra valet. Undantaget är Vänsterpartiet som har öppnat sin valsedel för oberoende kandidater, Det visar att det finns ett stort intresse för lokal politik och demokrati, men som inte kräver att man köper ett partis hela åsiktspaket.

Hockeyrinken. Brandstationen. Misstankarna om korruption.

En historia om bristande ordning. En berättelse om människor som tycker att de får saker att hända i en kommun som har stått stilla.

Men nästan alla som Magazin24 talat med är överens om en sak:

Skinnskattebergs största problem är kanske inte en enskild affär eller en enskild politiker.

Utan att allt fler verkar ha slutat tro att den andra sidan vill kommunen väl.