Därför dumpar jag dejtingapparna

Antar att det är ett sätt att bearbeta pinsamma händelser när man kan försöka se det tragikomiska i vissa situationer som man lyckas försätta sig i. Det känns i alla fall bättre än att bara sitta hemma och gråta över spilld mjölk.

Jag tror inte att jag är ensam om att ladda ner dejtingappar och radera dem om vartannat. Man startar konversationer, i veckor ibland flera månader, går på en första dejt och blir avvisad. Eller så finns det en dissonans mellan personen man skrivit med och verkligheten. Det slutar ofta med att man blir väldigt trött på hela grejen.

Min känsla är att många känner som jag och längtar att komma bort ifrån dejtingapparna. Det är som att de blivit en sådan självklar del av att vara singel att många har svårt att se en vardag utan apparna. De verkar ha blivit en slags emotionell snuttefilt.

Att leta efter matchningar på dejtingappar är ungefär som att sitta på ett kasino. De sporadiska vinsterna gör att du tycker det är värt att sitta kvar vid spelmaskinen trots att det kostar dig både tid och pengar.

Men istället för att dra i en spak, swipar du med tummen i en dejtingapp. Hoppet att kamma hem ”storvinsten” gör att du ändå stannar kvar gång på gång ända tills du slutligen är ett emotionellt vrak.

Det är ganska tydligt att dejtingvärldens affärsmodell bygger på att du ska känna just så. Det finns inga dejtingappar som enbart existerar som ett välgörenhetsprojekt för att verkligen skapa mer kärlek i världen.

Istället har det blivit en miljardindustri. Idag verkar det som många stannar på apparna för att de inte tror att de kan träffa någon i sin egen ”verklighetenssfär”. Blotta tanken att prova något annat skrämmer många.

Författaren Linnea Molander beskriver i sin senaste bok Dumpa dejtingapparna att det kan uppfattas som ledsamt att många idag upplever det som så avlägset att träffa nya människor på andra sätt.

Det behöver inte innebära att man måste kasta sig långt utanför sin bekvämlighetszon. Istället uppmuntrar hon sina läsare till ett roligt, socialt och äkta liv som kan ge ett naturligt inflöde av nya människor i din vardag.

Problemet är inte att dejtingapparna finns. Vi vet att det kan vara ett fantastiskt verktyg för att träffa nya människor på innovativa sätt. Men det krävs också att du är bra på att kommunicera via text vilket alla inte är och att du kan svara på frågan ”vem är jag?” på 500 bara tecken.

Det knepiga med apparna är att de blivit synonyma med det enda sättet att dejta i vår samtid.

Det är också viktigt att komma ihåg att en partner inte kan rädda dig från ensamhet. Om du känner dig ensam och understimulerad som singel finns det en stor chans att du kommer göra det även i ett förhållande. När ensamheten blir så överväldigande att den riskerar att göra dig sjuk och olycklig är du knappast i bästa skick för att träffa potentiella partners.

De flesta av oss kan nog känna en diffus längtan efter närhet, som inte alltid handlar om att träffa en livspartner utan snarare att man saknar en större samhörighet.

Bengt Brülde som är professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet har studerat ensamhet och sett att det är den ofrivilliga ensamheten som är det största problemet. När man tvingats till ensamhet utan att ha valt det. Att känna sig isolerad kan också leda till depression, hjärt-kärlsjukdomar och för tidig död.

Under det här året har jag gått ifrån att ha känt mig frustrerad och ensam till att känna mig rimligt lycklig och tillfredsställd. Och ja jag har också dumpat alla detjingapparna.

Idag känner jag mig nyfiken och förväntansfull på framtiden oavsett om det innebär ett fortsatt singelliv eller en möjlig livspartner runt hörnet.