PORTRÄTT
"Min berättelse är en rik mosaik av personliga minnen, släkthistorier och yrkesmässiga erfarenheter …" Foto: Karl Beijbom.

En tsar, en president, en familj

En släkthistoria om flykt, överlevnad och framgång.

Edvard Ruin berättar sin sällsamma släkthistoria för Magazin24, med kopplingar till Sverige, Finland och Ryssland. Vi får träffa ett antal unika och särpräglade personligheter. Vi får också träffa Rysslands tsar Nikolaj II och Finlands president Gustaf Mannerheim i hans berättelse.

Vi möts i hemmet på Scheelegatan i Köping, där Edvard Ruin och hans hustru Brita bor sedan år 2005. Dessförinnan bodde de 36 år i Barksta, Odensvi. Tillsammans har de sönerna Sven och Magnus.

Civilingenjören Edvard Ruin fyller 90 år nästa gång. Han är född i Helsingfors och kom till Sverige som femåring. Han har i sin karriär byggt hus och pappersbruk. Han har också varit lärare på Karlbergsskolan och Mälardalens högskola.

Denna familjehistoria är inte bara en berättelse om flykt, framgång och överlevnad, utan också om modet att stå för sina principer. Ruin-släktens arv lever vidare som en påminnelse om att värderingar och hårt arbete kan skapa en historia värd att minnas.

Edvard Ruin vid en av sina släkttavlor: Olga Ramsay, gift med Edvard von Ammonit. Foto: Karl Beijbom.

På väggarna i vardagsrummet hänger tavlor på några av alla de spännande familjemedlemmar som utgör hans släkthistoria. Jag ställer många frågor och får intressanta svar.

Jag väljer denna gång att utesluta intervjuarens frågor och i stället göra en sammanhängande berättelse av allt Edvard Ruin berättade för mig.

Min släkthistoria börjar på 1600-talet i Småland, då en ung man, Olof Pålsson, tog värvning i den svenska armén och hamnade i Karelen. Där ändrades hans namn till Ruin, kanske som en anspelning på hans våldsamma rykte. Släkten etablerade sig i Kexholm, en stad vid Ladogasjön, Ett turbulent öde skulle forma deras liv i generationer framåt.

I början av 1800-talet, när Finland blev ett ryskt storfurstendöme, avancerade familjens ättlingar i både civila och militära karriärer. Nikolaj Konstantin Ruin blev en framstående artilleriofficer, men tröttnade på krigets brutalitet och bytte bana. Han visade sig vara en skicklig affärsman och ledde en ­gevärsfabrik innan han började med skogsaffärer.

Hans principer var orubbliga. När han mötte hot om konkurs betalade han alla sina sina skulder, även om det lämnade honom fattig. Hans ord ekar genom historien: ”Jag dör hellre ärlig och fattig än skurkaktig och rik.”

Nikolaj Konstantins son, Konstantin, utbildade sig till ingenjör i Paris under en tid när teknologiska innovationer som Eiffeltornet formade världen. Han blev en framgångsrik järnvägsbyggare i det ryska imperiet. Han var bland annat med och byggde den Transibiriska järnvägen.

Detta gav honom titeln Verkligt Statsråd, en hederstitel från tsaren. Familjens medlemmar föddes i olika delar av imperiet, från Vita havet till Persien, vilket skapade en internationell livsstil.

När den ryska revolutionen närmade sig förstod många släktingar faran och flyttade till Finland. Men Konstantin dröjde sig kvar i Sankt Petersburg. Där överlevde han revolutionens kaos, delvis tack vare familjens band och nätverk.

Under 1900-talet flyttade familjen till Sverige. Konstantins barnbarn fortsatte traditionen av utbildning och framgång. Mitt liv har präglats av samma nyfikenhet och viljan att övervinna motgångar, som mina förfäder visade upp.

Släktens koppling till Ryssland och Finland fortsätter att vara central i min berättelse, men det finns även inslag som pekar mot andra delar av världen. Farfars järnvägsprojekt i Ryssland och hans nära relationer till kejsaren Nikolaj II har redan nämnts, men det fanns också andra spännande berättelser om familjemedlemmar som var delaktiga i historiska händelser.

Överst till vänster:
Edvards mamma, Katri Ruin, gift med Anders Edvard. Därefter: Anders Edvard Ramsay, gift med Sigrid von Ammondt samt Constance Reuterskiöld, gift med Anders Edvard Ramsay.
Under till vänster: Sigrid von Ammondt, gift med Edvards farfar Constantin Ruin samt farfar, Constantin Ruin, gift med Sigrid von Ammondt..

En sådan historia handlar om en kusin till min farfar, vars namn var Ludvig Ramsay. Ludvig var en pionjär inom arkitektur och hade studerat i Tyskland innan han återvände till Ryssland för att delta i byggandet av nya administrativa byggnader i Sibirien. Han hade också en passion för arkeologi. På sina resor längs Transsibiriska järnvägen upptäckte han flera artefakter från tidigare bosättningar. Detta gav honom en viss berömmelse i forskarvärlden. Tyvärr försvann många av dessa föremål under revolutionen, men hans bidrag är fortfarande ihågkomna bland lokala historiker.

Kvinnorna i släkten är också intressanta. Faster Dagmars kusin, Natalia, hade en spännande bana. Hon var en av de första kvinnliga läkare som praktiserade i det ryska riket. Efter att ha utbildat sig i Schweiz, där kvinnor tilläts studera medicin, återvände hon till Finland och började arbeta i en liten by nära Viborg. Hon blev känd som ”den helande handen” bland byborna, och hennes engagemang under spanska sjukan räddade många liv.

Under andra världskriget spelade släkten också en roll som ibland är svår att tala om. Min fars kusin, som jag inte vlll nämna vid namn, blev involverad i en spionring som arbetade för de allierade. Hon använde sin position som sjuksköterska i Helsingfors för att smuggla information mellan Finland och Sverige. Hennes arbete var farligt och ledde till att hon vid ett tillfälle blev arresterad av ryska agenter. Genom en kombination av tur och list lyckades hon fly och ta sig till Stockholm.

En annan släkting, Oskar Hornborg, valde en fredligare väg och blev diplomat. Han arbetade för Finland i Genève och var involverad i förhandlingar med Nationernas Förbund under mellankrigstiden. Han hade ett särskilt intresse för minoritetsfrågor och skrev flera rapporter om situationen för karelska och estniska minoriteter i Ryssland.

Familjens koppling till Finlands president Gustaf Mannerheim är värd att fördjupa sig i. Han var inte bara en bekant till släkten, hans samarbete med flera av våra familjemedlemmar skapade ett nätverk, som bidrog till att stärka de finlandssvenska familjernas positioner under den turbulenta tiden kring Finlands självständighet.

Faster Dagmars sonson, Johan Ramsay, är också en intressant karaktär. Han var en entusiastisk äventyrare som reste till Amerika och blev inblandad i guldrushen i Klondike. Han skrev brev hem som beskriver de svåra förhållandena i Yukon, men också om glädje och hopp, som guldet kunde skapa. Trots sina strävanden blev han aldrig rik, men hans historier om livet i Klondike lever kvar inom familjen.

Släktens historia är fylld av sådana spännande anekdoter, och det är fascinerande att se hur dessa individer har format vår familj. Det är berättelser om mod, uthållighet och ibland även om ren tur. Tillsammans väver de en bild av en släkt som aldrig backade från utmaningar, oavsett om de kom från järnvägsbyggen, revolutioner eller personliga prövningar.

Min berättelse handlar om en rik och fascinerande familjehistoria som spänner över flera generationer, präglad av språkbegåvning, akademiska prestationer och kulturella kopplingar. Jag gillar att reflektera över mina föräldrars ambitioner, särskilt deras strävan att göra barnen flerspråkiga genom att varje dag tillägna sig ett specifikt språk. Även om jag själv inte blev sexspråkig är min far ett exempel på denna ambition. Han talade svenska, ryska, franska, engelska och tyska flytande. Och finska förstås även om han kände en viss aversion mot finskan. Detta språk var dock nödvändigt för hans arbete som läkare i Finland.

Min far skrev sin doktorsavhandling på franska. Avhandlingen berörde röntgendiagnostik, ett område som då var i sin linda. Familjens kulturella och akademiska arv förstärks ytterligare genom historien om en faster, Emma Saltzman, som dokumenterade släktens historia i ett handskrivet manuskript.

Detta manuskript spelade en central roll i att bevara och sprida familjens berättelser. Min mor maskinskrev manuskriptet, och senare trycktes det upp och delades ut till släktingar. Familjens historia och sällsamma berättelser fortsätter att leva vidare.

Det finns också en berättelse om ett större projekt där en bok om Emma Saltzman publicerades, sammanställd av en av hennes ättlingar. Detta ledde till att jag återupptog kontakten med avlägsna släktingar och påmindes om familjens vidsträckta band.

Petter Lyytikäinen var en intressant personlighet på min mors sida. Han drev lantbruk på Saarela gård, nära sjön Saimen. Han hade 50 kossor, hästar och småboskap. Gården drev ett eget mejeri och en lanthandel. Han köpte upp lokalt producerade varor som exporterades via Saima kanal, som han bidrog till att bygga. Smöret hade särskilt gott rykte för sin kvalitet och exporterades till England. När en folkskola skulle byggas skänkte Petter tomten som skolan behövde.

I kontrast till de personliga och familjära reflektionerna finns många berättelser från karriär och yrkesliv. Jag har själv genom innovativa idéer och samarbeten bidragit till utveckling inom byggindustrin. Vissa av dessa projekt ledde till oönskade konsekvenser, såsom en konkurs för ett företag som vägrade implementera mina förslag.

Ett annat tema är släktens långlivade individer. Vi har många exempel på familjemedlemmar som levt långt över 90 år. En gemensam nämnare är att de arbetat långt upp i åren. Jag är övertygad om att detta bidragit till mental skärpa, livskvalitet och ett långt liv. Mina egna föräldrar hade hjärtfel och blev inte lika gamla.

Min berättelse är en rik mosaik av personliga minnen, släkthistorier och yrkesmässiga erfarenheter, som speglar både individens och familjens strävan efter bildning, kulturell förankring och en känsla av sammanhang. Den visar också på hur man genom att bevara och dela dessa historier kan hålla ett arv levande för kommande generationer.

PORTRÄTT
06:00 | 18 januari 2025

Kommentera artikeln

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-
GRATISTIDNINGARNA

Magazin24 – Årets lokala insats 2023

Magazin24 – Årets gräv/artikelserie 2023

Magazin24 – Årets lokalsajt 2020