Folktro, vättar och hygglighet

Konspirationsteorier fyller sociala media, folk postar på Facebook allt de tror brädar andra, semester är inte längre vila och sträcka ut benen utan en jakt på bästa fotot för Instagram – då är det dags att gå åter till vad som är verkligt.

Vem bryr sig om det som postats på social media tio minuter senare? Vad är bestående?

Ströbohög är bestående – även om den sjunkit ihop lite sedan 600-talet.

Gäddorna leker varje år. Det är bestående. Det finns dock det som är mer kvarvarande i vår närhet generation efter generation. I den svenska folktron, vitsordat av de få ögonvittnen som funnits, har funnits och finns de små under jorden och i bastun – vättar. Dagens samhälle kommer längre och längre bort från vättar som i grunden är tron att det finns en samklang mellan människan och naturen, och om människan överträder den harmoni man har med naturen kommer det att straffa sig. Detta är en tro som funnits sedan innan järnåldern. Långt innan klimataktivism, hållbarhetsanalyser och tal om kretsloppsekonomi. Vätten är garanten för att vi alla sköter oss i relationen med naturen, vår omgivning och vätten håller ett vakande öga från bakom tvättmaskinen eller stenpartiet i trädgården. Inget passerar osett. Man behöver inte komma från Bergslagen för att förstå vätten men det underlättar.

Vättarna har funnits sedan urminnes tider och vätten har något som tomten saknar – självförtroende och självständighet. Tomten behöver konstant påminnas att han är okej, bekräftelse från andra, vara med i Julkalendern så tomten inte deppar ihop, klarar inte av att fixa sitt eget käk utan gröt i farstun, pratar med hästar och katter för bekräftelse och känsla av acceptans , men vätten lever parallellt med människorna och skiter fullkomligt i vad människor tycker. Vätten är den urbefolkning som var på plats långt innan den mänskliga befolkningen under äldre järnålder tryckte på och började kolonialisera Hedströmsdalgången och vattenvägarna norrut.

Hur lever vätten? Jordvätten föredrar att bo under jord, i hålor, och skrev bland sten där de bott i århundraden medan bolvätten föredrar att söka sig in i byggnader av ren bekvämlighet. Det är förhoppningsvis renare, varmare och gratis belysning. Vätten vill ha distans från skrik, glam, oljud och rikssvenska. Vätten är särskild känslig för rikssvenska, men även tillgjordhet, fjantig nysvenska och larvigt tilltal. Om man säger “ha en bra dag” till vätten tänder denne till direkt och det kan sluta med något rent hälsovådligt för den som uttalat den tillgjort fjantiga meningen. En vätte talar bergsmål av hävd och frejdad stam ty endast i bergsmål kan kärlek, ilska och svordomar frambäras till fullo. Bergsmål har sälta som insaltad brax och rökt sidfläsk. Bolvätten föredrar utlador, bysmedjor, kolarkojor och tvättstugor, ty bolvätten är renlig, och i värsta fall ett radhusgarage eller en färgblint inredd gillestuga. Vättar är dugliga, kunniga och flinka i både ben och hand.

En storvuxen vätte når som vuxen upp till knät på en konfirmand, en normalstor vätte är dock betydligt mindre och vätteungarna är inte större än en burk Arbogaöl. Vätten är godsint, vänlig och hjälpsam om man är aktsam om vätten och dennes folk men det tar en lång tid att bygga upp den gemenskapen. Det viktigaste är att förstå att vätten lever sitt liv, självständigt från dig och de dina, men denne observerar allt det du gör. Han bryr sig inte om dig tills du felar. Enklast är att följa vättarnas livsregler. Var hygglig, försöka göra saker som är okej mot andra, inse naturens skyddsvärde – och glöm inte djur och natur när vintern är som värst. Att utfordra småfåglar och slå ikull en asp för att låta rådjuren tillgodogöra sig barken bygger cred med vättarna.

Om vätten blir påkommen eller känner sig iakttagen, trots att du torde ej se dem, kan de byta skepnad till en domherre eller ekorre, så där helt plötsligt. Därför kan det vara vätten själv vid fågelbordet. Och du kan behöva en god relation med vättarna. Innan man gör en byggnation, grävning och annan omstörtande verksamhet går man till den planerade platsen och öppet deklarerar den avsikt man har – vätten kommer om natten och berättar till ditt omedvetna jag om det går bra eller ej. Om man inte respekterar vättarna och utsätter dem för fara kommer det snart åter. Förargade vättar kan ge elfel på bilen, löda i tvättmaskinens kretskort och kortsluta datorerna – för deras händighet kan även nyttjas till att göra livet surt. En argsint vätte är jävligare än den värsta granne du kan tänka dig.

Så när du drar igång snöslungan eller ska slå ikull ett träd – ta för vana att säga denna enkla ramsa: ”Vätt, vätt, sky nu oh eh föllk!” Därefter vänta i tjugo sekunder så vätten hinner undan. Nu har du lagt grunden till en bestående relation med Sveriges urbefolkning – vättarna. Allt annat är temporärt.

Få värderingar är så centrala i svenskt medvetande som relationen till naturen och mänskligheten, inte genom att sitta på E4 och blockera trafik eller poänglöst poserande, utan som en övergripande känsla av ansvar för att vårda relationen till naturen och andra människor som går som en röd tråd genom samhället. Sverige var länge ett glest befolkat land där huvuddelen av befolkningen levde i samklang med naturen, man skördade vad naturen gav och naturen gjorde att man överlevde. Den historiska Sverige var beroende av varandra för att klara sig.

Vättar har inga politiska ambitioner mer än att de vill skydda naturen, stödjer hygglighet och acceptans, och ett valår som detta har de endast ett krav – rösta vettigt! Och från ett stenröse bakom äppelträdet hördes ett lågmält – du har blivit varnad!