Försvunnen generation

Kameran, telefonen och datorn är proppfulla med bilder. De bilderna är digitala – varför de kommer att försvinna.

Flyttar vi inte över dem till riktiga papperskopior kommer människor i framtiden att upptäcka att det saknas bilder från minst en generation.

För en dryg vecka sedan frågade P4 Västmanland lyssnarna vad de först skulle rädda om deras bostad började brinna. Barnen, hunden och katten var vanliga svar. Men lika vanligt var: Fotoalbumen. Till exempel: ”Mina barn, djuren och foton.” ”Foton på min pappa och min farbror.” ”Mobilen och fotoalbumen.”

Jag har inte bara mina egna album, med ”riktiga” bilder inte minst på närbarnen var små. Jag har också mina föräldrars och mina morföräldrars fotografier.

Vilka bilder min morfar Gustaf Isidor Westling tagit, det är lätt att se på de foton där vuxna och barn står uppradade. Barnen syns i helfigur medan de vuxna saknar huvuden. Orsaken är att morfar klämde ner hela lådkameran varje gång han skulle trycka på exponeringsknappen. Men i hans fotoskörd finns ändå fina minnen bevarade.

Jag är glad över att ha bilder från långt tidigare än så, Till exempel på min mormors morfar. Han kallades för Norsk-Johan, kom flyttande från Röros tillsin käraste i Härjedalen och byggde ”oppi Åsen” i Hede en kvarn i det som fortfarande heter Kvarnån.

Han var inte bara mjölnare utan också duktig på ett annat område, men det återkommer jag till.

Mest gläds jag ändå över att ha album med fotografier från när barnen var små. Det är bilder tagna på den tiden då man fortfarande fick avbilda luciatåg och andra event från och med det som kallades Lekis och genom lågstadiet.

Från mina många år som lokal journalist i Arboga är det bestående minnet att barnen alltid absolut ville vara med på bild.

Det ville de vuxna också, även de som sa sig inte vilja bli fotograferade …och samtidigt började rätta till frisyr och slips.

Var och mot vilka vi nuförtiden än riktar kameran så lagras bilderna digitalt. Forskarna talar om digital demens. Skrivbara CD-skivor klarar sig med kvaliteten kvar i cirka 5 år. CD och DVD kan hålla sig i omkring 25 år.

Och även om bilderna är bevarade på så vis eller på en usb-sticka kommer hela tiden nya lagringsmetoder. Nutida datorer kan t.ex. inte läsa disketter. Även om du har dina foton på en hårddisk som är inlåst i ett kassaskåp så går kanske bildfilerna i alla fall inte längre att läsa om 20 år.

Det är hög tid, inte minst för mig, att välja de viktigaste bland flera tusen bilder i datorn, få dem framkallade på ett fotolaboratorium och utskrivna på riktigt fotopapper. Fujicolor skryter med att deras håller sig minst 60 år utan blekning. Och de fotolab som använder Kodaks papper sägs ge fotografier meden hållbarhet på 140 år.

Jag måste ta tag i detta nu. Och du med. Barnbarnen kommer att skänka tacksamhetens tankar till oss när de blir vuxna, om de har fotoalbum från 2000- talet att bläddra i. Och visa sina barnbarn.

Det ligger mycket i det hundra år gamla ordspråket ”En bild säger mer än tusen ord”. Jag ser hur vissa av mina vänner tagit bilder som till och med är så bra att jag saknar ord. Dessa facebook-bilder får inte heller försvinna.

Men åter till min mormors morfar, som inte bara var duktig på att sköta sin kvarn. Han var också bra att på att laga krånglande ryggar, en sorts dåtidens kiropraktor. Och min mormor berättade:

– När han behandlade kvinnor som hade ryggvärk, då stod deras karlar utanför fönstret och tittade in så att allt skulle gå rätt till.

De mansryggarna hade varit något att ha på bild.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.